Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord P - Phaleg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I’OLLUX.-pOaT - 37 t
ven i N. T. finnas dylika exempel. Så
t. ex. i Mat. 6: s6, der det egemitligen
heter:
De osynliggöra sina ansigten, på det de skola
synas.
Och i Ro. 5: 20,
Det osynliga ho» honom - - - synes.
Någon gång nyttjas ordlekar för att
hikasom måla saken, så att sjelfva ord-
ljudet liknar ljudet af den sak, hvarom
fråga är, t. ex. just i nyss anförda Es.
24, der i versen i ~ förekomma trenne
hikljudande ord, som helt tydligt afbilda
jägarhifvet just i det ögonblick villebrå-
det fälles, ungefär som om vi skulle säga:
- Skall, knall och fall
(eh. Fåhad, vafähat vafåb).
Eller i Es. 28: se, der de drucknas
sladdrande och begabbande tal efter-
apas, så att nian tycker sig nästan höra
hundens skällande i dessa ord:
Zav lazav, zav lazav, (= hud på hud, hud på
hud)
Kav lakav, kav lakav, (= ljud på ljud, ljud på
ljud).
Men derjemte finna vi uti den ebrei-
ska diktarten åtskilliga andra egendom-
ligheter, såsom användandet af strofer
eller omqväden, t. ex. i Ps. 136 de
orden »hans godhet varar evinnerhigen»,
och i Ps. 42 och 43 verserna 6, 52
och 5; jfr Ps. 8o, verserna 4, 8, 20.
Ett annat egendomligt drag m.öter
oss i de stycken, der »trappstegsryt-
men» gör sig gällande, i det att hvarje
följande vers eller veradel upptager ett
ord eller ett begrepp från föregående
led och sätter det i en ny förbindelse,
sa att det hela bildar hikasom en trappa
eller kedja. Ett vackert exempel på
denna art är Ps. i~i; jfr Es. 26: 5, 6.
Någre mena, att öfverskriften till Ps.
520-534 afser en sådan karakter hos
alla dessa psalmer. Men se Psalmerna.
Af senare tid och af mindre värde
är den anordning, som visar sig i de
s. k. alfabetiska psalmerna och skalde-
styckena, der versernas begynnelsebok-
stäfver stå i alfabetisk ordning efter de
22 ebreiska bokstäfverna, så att första
versen börjar med A, den andra med
B o. s. v., eller ock så att hvarje half-
vers (såsom i Ps. s s 5 och i 2) eller
ock hvarje grupp af verser (såsom i Ps.
5 59 8 verser eller i Kl. 3 3 verser) är
utmärkt på samma sätt. Hit höra Ps.
25; 34; 37; III; 112; II9~ 545; Or.
35: 50-31; Kl. 5-4. Kl. 5 har också
22 verser, men utan alfabetisk begyn-
nelse.
Pollux, se Kastor.
Pontius Pihatus, se Pilatus.
Pontus, Ajvilas’ hemland, Ap. s8:
2, var Mindre Asiens nordöstra kmsst
vid Svarta hafvet, då kalladt Pontus
Evxinus, hvaraf landet fick sitt namn.
Det låg mellan Bitynien i vester och
Kolehis i öster, norr om Kappadocien,
var sedan 700 f. Kl. bebodt af grekiska
kolonier och svingade sig sedan ung.
300 f. Kl. upp till ett sjelfatändigt rike.
Detta »pontiska rike» styrdes af konun-
gar som hette Mitridates. Den sjette
af dem, Mitridates den store, sedan 121
f. Kl., förde väldiga krig mot romarne.
Omkring 65 f. Kl. kom Pontus under
Rom. Äfven här funnes en mängd
judar, Ap. 2: 9. Petrus skrifver till de
sutkorade främlingar» i Pontus etc.,
5 P. 5: 5.
Porcius Festus, se Festus.
Port. Portarne till österlandets be-
fästa städer vore väl oftast af trä, jfr
Do. 16: 3, beslagna med tjocka plåtar
af jern eller koppar, Ps. 507: s6; Es.
45: 2; Ap. 12: 50, tillshutna med reg-
har och bommar, 5 M. ~: 5 5 K. 4
53, och öfverbyggda med torn och vakt-
rum, 2 5. 58: 24, 33. Den öppna plat-
sen vid porten brukades också som han-
delaplats och domsplats, s M. 23: 50,
s8; Rut 4: s; 5 M. 16: s8; 21: 19;
25: 7; Or. 22: 22; Am. 5: s5. 1 stads-
porten satt man och språkade, s M. 59:
s; Kl. 5: 14; David klagade öfver dem.
semin sutto i porten och talade illa om
honom, Ps. 69: 53. 1 portarne upp-
lästes kungörelser och profetior o. s. v.,
Or. 5: 21; 8: 3; Es. 29: 25; Je. s7:
I9~ 26: 5cm. Om fienden intagit stads-
portarne, var stadens magt bruten, 5
M. 28: 52; Do. 5: 8. Af allt detta
förstås lätt huru »porten» eller »per-
tarne» kom att betyda dets. s. magt
och välde, ungefär som turkiska riket
ännu i dag kallas »höga porten». Så
lofvade Gud Abraham, att hans säd
skulle ärfva sina fienders portar, s M.
22: 57; Ziens murar skola heta salig-
het, och dess portar lof, Es. 60: sS,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
