Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord C-D - Dedan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DOMAREISOKEN. -Dop. 81
större summa som Paulus anför, de dock
sjelfva verket måste uppfattas som mn-
gående i hvarandra, men i hvad mån
kan ingen säga. Enligt Do. 5 5: 26
hade från ökenvandringens slut till Jef-
tas tid förflutit 300 år, och efter Jeftas
tid måste man, mena somnlige, enligt
uppgiften i Do. 10: 7, antaga att olika
fiender samtidigt infallit i olika delar
af landet, och att flere domare verkat
samtidigt, och på detta sätt inskränka
de Domarebokens händelser till en tid-
rymd af något öfver 300 år. Härvid
anför man ock, att de bästa läsarterna
i Ap. 13: 19, 20 föra talet 450 ifrån
v. 20 in i v. 19, så att dessa »ungefär
450 år» ej skulle afse domaretiden, utan
»omfatta hela tiden för vistelsen i Egyp-
ten, ökenvandringen och Kanaans in-
tagande». (!) Se Waldenstr., Ap. 13: 19.
Domareboken, som framställer det
israelitiska folkets historia under doma-
renas tid, från Josuas död till öfverste-
presten och domaren Eli, meddelar
kap. 1 - 16 domarenas verksamhet och
i kap. 17-21 åtskilliga skildringar af
tillståndet i landet. Om tiden för dess
författande äro meningarne skilda. Af
Do. 1: 21, jfrdt med 17: 6; 18: 1; 21:
25 drager man den slutsatsen, att den
skrifvits i början af konungatiden, in-
nan David intagit Zions borg. Af 18:
30, der det talas omn de nordliga dani-
ternas bortförande i fångenskapen, sy-
nes det som om den skrifvits efter Tiglat-
Pilesers infall i norra Palestina omkring
740 f. K., 2 K. 15: 29. Se Melin till
Do. 18: 30. judarne uppgifva Samuel
såsom författaren.
Domedag, domens dag, Mat. 10:
15; 2 P. 2: 9; 1 Jh. 4: 17, Herrens
stora dag, Zef. 1: 14, vredens dag, Ps.
110: 5; Zef. 1: 15; Ro. 2: 5; Up. 6:
17, då Gud efter denna tidens slut skall
genom Kristus döma all verlden, Ap.
17: 31, då Kristus skall blifva förkla-
rad i sina helgon och beundrad i dem
som tro, och Guds rättfärdighet skall
få alla sina fordringar uppfylda, Ro.
2: 5. De som hafva gjort väl skola
framgå till lifvets uppståndelse, och de
som hafva gjort illa, till domens upp-
ståndelse. Se vidare Pr. 11: 9; Da. 12:
2; Mat. 12: 36; 25: 31 f.; Jh. 5: 22;
Ro. 14: 10 f.; 2 Kor. 5: l0; 2 Tes.
1: 7 f.; 2 P. 3: 7 Up 20: 12 f.
Bibl. Ordb. -
Domen, Mat. 5: 21, se Rättvisa.
Domplatsen, se Aten.
Dop, Döpelse. Flerestädes i G. T.
omnämnes tvagning i vatten* såsom en
ceremoni som medföljde eller beteck-
nade själens rening från synden och
hängifvenhet åt Gud. Se 1 M. 35: 2;
2 M. 19: 10; 3 M. 8: 6; 16: 4; 17:
16; Mar. 7: 4; Eb. 9: 10; (jfr om vat-
tenösningen i 1 S. 7: 6); samt löftena
Es. 4: 4; He. 36: 25; Sak. 13: 1 .
En sådan yttre reningssymnbol var också
Johannes-dopet, Lu. 3: 3 f., »sinnes-
ändringens döpelse till syndernas för-
låtelse». »Och till honom» utgick hela
judiska landet och alle Jerusalems in-
vanare och döptes af honom i floden
Jordan, bekännande sina synder», Mar.
1: 5; Mat. 3: 5; Lu. 3: 3; Jh. 1: 33.
Så kom äfven Herren Jesus och vardt
döpt i Jordan, och vid det han bad,
öppnades himmelen, och anden kom ned
öfver honom i dufvogestalt, Lu. 3: 21 f.
Nu började Jesus att göra flera lärjun-
gar och döpa flera - genom lärjungarne
- än Johannes, Jh. 4: 1 f. Och slut-
ligen gaf han efter uppståndelsen på
ett berg i Galileen de elfva sitt stora
missionsuppdrag: » Gån ut och gören
alla folk till lämjungar och döpen dem
till fadrens, sonens och den helige an-
dens namn», Mat. 28: 19. Om huru apost-
larne följde dopbefallningen och huru
de betraktade dopet, jemföre man sådana
ställen som Ap. 2: 38; 9: 17 f.; 10: 44
f.; 22: 16; Ro. 6: 3 f.; Kol. 2: 12; 1
P. 3: 21. Om familjers dop se Ap. 16:
15 (Lydia), 33 (fångvaktaren) och 1
Kor. 1: 16 (Stefanas).
»Att dopet i begynnelsen», säger Ha-
genbach, »förrättades i det fria, i floder
eller dammar och genom neddoppning,
är bekant af N. T:s historia. Längre
fram inrättades stora dopfuntar och dop-
kapell (baptisterier). 1 det den som
döptes, nedsteg i flera trappsteg i vatten-
behållaren och derefter med hela krop-
pen doppades under vattnet, trädde bil-
den af »begrafningen till Kristi död»
och »återuppståndelsen ur grafven» med
all magt för själen, något som vid den
senare införda bestänkningen allt för
mycket trädde tillbaka. » (Kyrkohist.
* Genom badning, begjutning, bestänkning
o. s. v., hvilket allt kall»» baptismos (döpelse)
i Eb. 9: 10; jfr Mar. 7 4.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
