Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord C-D - Dedan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 DJUP. -DOEG.
Märk Johannes’ vittnesbörd i sitt första
l’»ref, ~: 8, att just nedslåendet af djef-
vulens gerningar var ändamålet med
Guds sons uppenbarelse. Jesus l’»elade
ej med trollforn’»ler eller hemliga medel
såsom besvärjarne, utan med sin per-
sonlighets kraft, med sin heliga vilja
och sitt mägtiga ord, och hänvisar sina
lärjungar till de heliga krafter son’» gif-
vas åt den i bön och sjelftukt Gud
hängifna själen, Mar. ~: 29; Mat. 17:
19 f.; en sinnesförfattning rakt mot-
satt det lättsinne, som helt mekaniskt
l’»egagnar Jesu namn som en trollformel,
jfr Mat. 7: 22; Ap. i~: 13; Lo. ~: 49.
3. På några ställen står i Sv. ordet
rljefvul för det eb. sair, bock, t. ex. 3
M. 17: 7. Se Gastar.
Djup, Djuphet. Så kallas de stora
underjordiska vattenförvaringsrun’smen,
5 NI. 5: 2; Job 38: 16; Ps. 33: 7. 1
bildspråket betecknas dermed stor nöd,
djup ångest, såsom i Ps- 42: 8; 69: 3.
Outgrundligheten af Gods domar och
rådslut afmålas på samm’»’sa sätt, Ps. 36:
7; 92: 6; Ro. II: 33. -Satans djup-
heter hos irrlärarne i Tyatira, Up. 2: 24,
stå i motsats till Guds djophet, s Klor.
2: so. - 1 Ro. 50: 7 mnenas med dju-
l’set underjordens afgrunder, ett citat
från 5 NI. 30: 12, 13.
Djur. God gjorde menniskan till
l’»erre öfver alla djur, Ps. 8: 7 f., att
efter deras olika beskaffenhet benämnna,
behandla och använda demn, s bl. 5:
26; 2: 19. Detta herravälde fans’s lik-
väl Gud nödigt att inskränka och re-
glera med vissa stadganden, somn dels
afsågo djurens skonande och bevarande,
tlels voro rigtade mot åtskilliga hed-
s’»iska sedvänjor, 2 M. 20: 50; 23: 55 f.;
34: 26; 3 M. 19: I9~ 22: 24, 28; 25:
7; 5 M. 22: 4 f.; 25: 4. Skriften fram-
l’»åller ofta, huru äfven djuren stå under
(len himmelske fadrens kärleksfulla vård,
såsom de äfven i likhet med men-
s’siskorna äro förgängelsen um’sderkastade
och längta efter uppenbarelsen af Guds
l’sarns härliga frihet, Job 39: 3; Mat. 6:
26; Ro. 8: 19. Icke en enda af sparf-
varna är förgäten inför Gud, Ln. 12:
fl. Och i det stora Nineve var det icke
l’slott de hundratusen n’»enniskobarnen
utan ock de många djuren som Herren
ömmade för, Jon. 4: s m. Både men-
niskor och djur hjelper den allbarmher-
tige, Ps. 36: 7. Äfven med djuren gjorde
Herren efter floden ett evigt förbund,
M. 9: 12, och bågen i skyn skulle
erinra honom äfven derom’»’», v. »6. OcIt
äfven djuren hafva löfte om förlossning,
Es. ss: 6 f.; 65: 25; Ro. 8: 21.
Olika djur stå ofta för att beteckna
hedniska folk, konungar, riken eller en-
skilda personer, allt efter deras olika
beskaffenhet. Se t. ex. Es. 27: 5~ Ps.
74: 19; 2 Pe. 2: 22. Så kallas ock
Satan #den gamle ormen, Up. 12: 9;
20: 2; j’fr s M. 3; Jh. 8: 44; 2 Kor.
II: 3. Och såsom djur framställas hos
Daniel, 7; 8, de n’»ot Gods rike fiendt-
liga verldsmagterna, hvilkas gudstridiga
och antikristiska tendenser på nytt visa
sig för Johannes i det från afgrundem’»
uppstigande vilddjuret, Up. II: 7; 13:
2; 17: 17. Det andra vilddjuret af jor-
den, 53: ss, eller den falske profeten’,
16: 13, som förhåller sig till det första
djuret ungefär som den hel. anden till
Kristus, 53: 12, är väl en andlig magt,
ben ställer sig helt i det djuriskas tjenst.
De i He. 5: 5 etc., Up. ~: 6; 5: 6;
7: s s omtalade djur beteckna ej, sont
hos Daniel, den gudafiendtliga affallna
verlden, utan skapelsen, återstäld till
dess ursprungliga fullkomlighet. Hese-
kiels 4 djur tjena till Guds härlighets
uppenbarande, och djorsn i Uppenba-
relseboken falla ned och tillbedja.
Om rena och orena djur, se Oren.
Dodai, ahohiten, en af befälhaf-
varne i Davids här, s Kr. 27: 4.
Dodanim, s M. 10: 4, en folkstan~
af Javans afkon’»lingar. Man gissar på
illyrierna, andra åter på ön Rodus,
efter eb. i Kr. 5: 7, Rodanim.
Dodo. 1. En betlehemit, Elhanans.
fader, 2 5. 23: 24.
2. Dodo, ahohiten, fader till Ele-
asar, en af Davids hjeltar, s Kr. s 5:
12; i 2 5. 23: 9 kallad Dodi; kanske
dens. s. Dodai, s Kr. 27: 4.
Doeg, en edome, uppsyningsman
öfver Sauls herdar, var just i Nob, »in-
stängd för Herren», d. ä. vid stiftshyd-
dan, kanske för befarad spetelska (3
M. 13: 4), då Abimelek gaf David Go-
liats svärd. Doeg yppade detta för
Saul och åtog sig att förgöra presterna
Nob, med deras familjer, tillsammami
8~ personer, jemnte all deras egendom,
5 5. 21: 7; 22: 9, sS; Ps. 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
