Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avva... - Uppslagsord B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aEEsrEaA.-nEGRAFNSNG.
s. v. om Hebron, med spridda lemnin-
gar efter en liten glest bebyggd stad samt
två djupa stenbrunnar med godt vatten.
Beestera, se Bozra 2.
Begrafning. Att blifva obegrafven,
lemnad till rof för vilddjuren, betraktades
af de gamle som den största olycka, och
att vägra någon ordentlig begrafning var
en svår skymf, s 5. 35: 8 f.; 2 5. 4:
52; Je. 22: 59. Med denna skam ho-
tade David och Goliat hvarandra, m 5.
57: 44 f., och en dylik hotelse uttalas
ofta i Guds domar öfver de ogimdaktiga,
5 M. 28:26; 5 Kl. 54: 55; 25: 24;Je.
56: 4; 34: 20; He. 29: 5; 32: 4. Det
stora »Guds gästabud», hvartill alla him-
lena foglar och markens vilddjur inbju-
das i Ile. 39: 17 f.; Up. 59: 57 f., skall
bestå af de döda kropparna efter menni-
skor och hästar som stupat i den slutliga
kampen mot Herren och hans smnorde.
Åsynen af obegrafna lik måste ju ocksåför
judarne hafva varit särskildt vidrig der-
före, att blotta närheten af eller vidrö-
randet af en död ansågs efter lagen be-
smittande och fordrade särskilda renings-
ceremonier, ~ M. 59: 5 s f. Det varma
klimatet, som påskyndade förvandlingen,
gjorde ock att man så fort som möjligt
sökte skaffa undan den döde, jfr Ap.
5: 6, 50; 5 M. 21: 2].
Strax efter döden slöt man igen den
aflidnes ögon, kysste honom till afsked
och tvattatle honom ren, jfr s M. 46:
4; 50: m ; Ap. 9: 37. Likkistor brim-
kades i Egypten och Babel, men ej bland
ebreerna. Liket lindades i svepkläder
med välluktande kryddor, med en sär-
skild bindel kring hufvudet, lades på en
hår och fördes till grafven, ledsagadt af
de sörjande, 2 5. 3: 35 Mat. 27: 59;
Mar. s4: 8; 55: 46; Ln.’ 7: 54; 23: 56;
Jh. 59: 39 f. Ibland firades begrafnin-
gen med gästabud, Je. 56: 7, ibland med
fastande, 5 5. 35: 53. Ilvad som der-
emot aldrig fatta des, det var gråten och
klagoropen, som voro af den gällaste
art och kunde räcka flere veckor, 2 5. 3:
32, 34; 5 M. 50: 50 f.; 5 M. 34: 8,
beledsagade af sorlande instrument, Mat.
9~ 23 f.; Mar. 5: 38 f.
Sorgebetygelserna voro omständliga
till ytterligaste grad. Icke nog med att
man gret och tjöt och slog sig för sitt
bröst och på sina länder, s M. 23: 2;
5 5. 30: 4; Ile. 25: 52; Na. 2: 7; utan
man slet sönder sina kläder, kastade sig
på marken och strödde aska eller stoft
på hufvudet, s M. 37: 29, 34; 44: 53;
Jos. 7: 6; 5 5. 4: 52; 2 5. 55: 32;
klädde sig i säck eller hårduk af mörk
färg; rakade eller ryckte bort både hår
och skägg, Ear. 9: 3; Je. 7: 29; 56: 6;
Am. 8: sts. Man skylde sitt ansigte eller
sin mun, 2 5. 55: 30; Ile. 24: 57 f.;
man lade af sig sina prydnader och vårda-
lösade hela sin person, 2 5. 54: 2; s9:
24, afhöll sig från mat och dryck, 2 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
