en resumé skriven av Linus Walleij för Projekt Runeberg
Alla har väl någon gång hört historien om hur regeringsmakten i Sverige mellan 1933 och 1945 var en lydstat till Tyskland så till den milda grad, att man började censurera inhemska nazikritiker. Censuren av Karl Gerhards revy på Vasan i Stockholm sommaren 1940 utgjorde höjdpunkten på den såkallade "realpolitik" som den svenka koalitionsregeringen bedrev gentemot Tyskland. Realpolitiken gick ut på, att de flesta kulturpersonligheter -- även om de ogillade nazismen -- höll tyst om detta, framförallt för att inte provocera den mäktiga grannen i söder till något överilat. Man kunde kritisera nazismen, men bara i förtäckta ordalag.
Karl Gerhard var på den tiden Sveriges mest framstående revyförfattare, och hans revyer var omåttligt populära. Han spelade själv, och han var dessutom direktör för Vasateatern. Det var också tack vare att han just var det, som han över huvud taget kunde sätta upp revyn Gullregn så som den kom att se ut vid premiären den 31 juli 1940.
Det var allmänt känt att Gerhard var antinazist. Han hade häcklat Hindenburg, Hitler och Göring med satiriska porträtt redan 1933, i revyn Oss greker emellan, och 1934 sjöng Zarah Leander, ett musikaliskt underbarn som gjort debut vid teatern några år tidigare, en sång som gjorde henne omåttligt populär, I skuggan av en stövel. Visan var ovanligt allvarsam för Gerhard, den var inte rolig alls, utan utryckte en oro över Europas framid:
Hon står i skuggan av en stövel,
Imperiet ger ej pardon,
kvinnor föda barn
för dess grottekvarn [1]
i dag som förr i Babylon.
Vart avstånd minskas mellan landen
av luftskepp och av radion,
men trots vår kultur
byggs det mur vid mur
liksom förr i Babylon.
Frihet -- med tänger
av järn man målar
din kind med negerblod.
Kring halsen hänger
man dödens strålar
enligt sista mode.
Du är en etikett för gangsters
och Hollywoods panoptikon,
där man vaneslött
säljer kvinnokött
såsom förr i Babylon
Det var dock 1935 som Gerhard inledde sin engagerade antinazism. Detta år utkom boken Träskets soldater, som berättade om hur nazityskland skickade politiska motståndare och "icke-arier" till koncentrationsläger. Efter kriget utgav Gerhard en bok med just titeln I skuggan av en stövel där han berättar att "för mig var det en självklar sak att en så grotesk och så uppenbart gangsteraktig rörelse som nazismen borde förhånas", ett hånande som började med att han fick kännedom om koncentrationslägren. Innan 1935 hade han varit relativt mild i sin satir, och till och med talat om fascisten Mussolini i positiva ordalag. (Vilket var vanligt bland svenska intellektuella vid den här tiden.)
1936 går Karl Gerhard i polemik med Per Engdahl, ledaren för Nysvenska rörelsen. Situationen i Tyskland beskriver Gerhard med följande ord: "Folkens förvandlande till massor, det fria tänkandets undertryckande, församlingsofrihet, massavrättningar av olika tänkande, koncentrationsläger och rashat -- allt detta trodde jag var attributer i en medeltida skräckkällare." Från och med nu innehåller Gerhards revyer alltid angrepp på nazismen.
I februari 1939 talar han på ett seminarium om fascismen anordnat av Stockholms arbetarekommun på initiativ av Zäta Höglund. Man diskuterar om det inte är dags att bilda en antifascistisk samling i Sverige för att motverka den ökande demokratifaran. Somliga menade att det kunde vara farligt att bilda en sådan förening, och Gerhard skriver om saken:
Alltså: Därhän har det gått och gått mycket snabbt, att svenska folket, som har ett demokratiskt samhällsskick, anses böra tänka sig för flera gånger, innan det i sitt eget land offentligen uttalar, att det ogillar antidemokrati. När det redan gått därhän, att stora grupper av vårt folk redan anse det som en mer eller mindre given och naturlig sak, att vi skall vara försiktiga med att yttra oss till försvar för vårt eget statsskick, därför att dylikt försvar ogillas i ett grannland -- när det gått därhän, ja, då är det verkligen hög tid att försvaret sätter igång på allvar, att det, med andra ord, bildas en enig front mot demokratiens fiender, mot fascismen.
Men det är som sagt året efteråt, på Vasateatern, som det mest kända politiska och öppet antinazistiska angreppet görs. Under hela våren har Gerhard skrivit på en revy där han i en kuplett (betyder ung "satirisk sång") med namnet Den ökända hästen från Troja, öppet kritiserar de inhemska nazisterna. Hästen som rullas in på scenen har formen av en enorm dalahäst, för att beteckna det ursvenska, men inuti den gömmer sig åtta balettflickor iförda tyrolerdräkter. Hästen har ett "femte ben" i form av en kolonn under magen, således en "femte kolonn" [2]. I denna "kolonn" gömmer sig Karl Gerhard. Han beskriver själv scenen:
Till en munter wandervögelmelodi [3] trillade de små tyrolarna ur hästens buk och började uppstämma sitt hemlands milda sång. Men i ett slag förändrades melodin, blev ödestyngd och hotande. Valsen bytte fot och började marschera, gitarrerna fälldes ihop och förvandlades med ett grepp till maskingevär.
I detta ögonblick träder Karl Gerhard fram ur den femte kolonnen och sjunger visan om Den ökända hästen från Troja:
Allting går igen, ur tidens grums och mögel
dyker upp en skrämmande fantom.
Även Grekland hade sina Wandervögel,
fostrade i Sparta och i Rom.
Ur seklers skuggor, ur årtusens damm
ett mystiskt spöke i nutiden glider fram.Det är den ökända hästen från Troja,
moderniserad till "femte kolonn".
Majoren Quisling [4] är en papegoja,
som imiterar så gott han har förstånn.
Vi äro synbart blott fredliga pågar
med grekisk rakborste uti vår hatt --
men i ett huj drar vi fram våra bågar
och stormar Troja -- från insidan -- "by natt".
Ty det Europa som högljutt hörs hojta
att makt är rätt har nu fått sin symbol:
Det är den ökända hästen från Troja,
som alltjämt spelar sin gamla hjälterôle.
Originalsången består av betydligt fler verser, men det är inte särskilt svårt att genast se vad sången handlar om. Publiken älskade Hästen från Troja och recenscenterna på alla icke-nazistvänliga tidningar höjde den till skyarna som ett mästerverk. (En av de nazistvänliga skribenterna, Erik Blom, rekommenderade däremot att Gerhard skulle skickas till koncentrationsläger.) Två veckor efter premiären ringde Per Albin Hansson till Karl Gerhard och bad honom stryka kupletten, efter påtryckningar från den tyske pressattachén dr Kleeberg, chefen för den tyska legationen prinsen av Wied och legationsrådet von Below, något som han givetvis vägrade.
Nästa person som utövade påtryckningar var utrikesministern Christian Günther. Gerhard sjöng Hästen från Troja på utrikesministerns ämbetsrum för att han skulle ha en chans att veta vad det var fråga om, och även om utrikesministern själv gillade visan, hävdade han att han var tvungen att be honom stryka den. När han återkom från besöket hos ministern väntade två polismän som överräckte ett skriftligt förbud att framföra Hästen från Troja. Gerhard trotsade förbudet, men nästa kväll fanns det civilklädda poliser på plats med uppdrag att hindra framförandet om så krävdes. Karl Gerhard fanns sig tvungen att lyda resolutionen, stoppade musiken och läste upp maktens ord högt inför alla närvarande. Så pekade han på de civilklädda polismännen och hävdade att de var utsända av "hästapo".
Karl Gerhard fortsatte att häckla nazismen under åren fram till freden och har sedan dess skrivit åskilligt om saken. Bland annat beskriver han i sina memoarer hur vänskapen med Zarah Leander blev ytterst ansträngd under kriget. Zarah blev omåttligt populär i Tredje riket, och som den affärskvinna hon var försakade hon inte möjligheten till karriär. "Jag upphörde aldrig att försöka övertala henne att lämna det bruna skeppet, innan det började sjunka", skriver han, varpå Zarah skall ha svarat "Av alla mina vänner är det bara du som tror på Tysklands nederlag".
Om tyskarna hade ockuperat Sverige hade Karl Gerhard förmodligen blivit fängslad och kanske avrättad för sin öppna antinazism. Han hade noga planlagt möjligheten att fly ur landet om Sverige invaderades. Nu blev det inte så, istället har han gått till historien som en av de få som vågade säga ifrån mot nazismen i Sverige och Europa. Den begåvade men "smarta" vännen Zarah Leander däremot, svartlistades i USA och hela hennes förutspådda världskarriär grusades med nazismens fall.
Linus Walleij
Karl Gerhard: I skuggan av en stövel, C.E. Fritzes Bokförlags
A.B., Stockholm 1945
Karl Gerhard: Om jag inte minns fel, Albert Bonniers förlag, Stockholm
1952
Åke Pettersson: Ett bedårande barn av sin tid, Stegelands,
Falköping 1977
[1] Grottekvarn -- begrepp ur den nordiska mytologin om en kvarn som ägdes av kung Frode och kunde mala guld. Då kung Frode var girig satte han sina två trälinnor att ständigt mala i kvarnen. Viktor Rydberg omgestaltade grottekvarnen som en symbol för den moderna kapitalismens rovdrift i dikten Den nya grottesången 1891.
[2] Femte kolonn -- beteckning på överlöpare inom den egna nationen. Utrycket myntades under spanska inbördeskriget 1936 som en beteckning på de inhemska fascisterna i Madrid. När fascisterna marcherade mot Madrid i fyra kolonner sades de fascister som fanns inne i staden utgöra en "femte kolonn".
[3] Wandervögel -- organisation för tysk skolungdom bildad 1901. Uppgick 1933 i Hitlerjugend.
[4] Vidkun Quisling -- Norsk militär och övertygad nazist som hjälpte tyskarna att ta kontrollen över Norge och senare blev tillförordnad statschef under ockupationen. Dömdes efter freden för landsförräderi och avrättades den 24 oktober 1945.
Fullständig text och en MIDI-fil med Den ökända hästen från Troja
Find other Nordic Authors named Gerhard,
others born in 1891
or deceased in 1964.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.