Stargate SG-1, som jag nämnt i tidigare artiklar, har äntligen kommit till svenskt TV, och är därmed antagligen den mest nämnvärda science fiction-serien som dykt upp denna säsong. Det beror delvis på att det varit en relativt skral säsong, men även på att serien är ganska hyfsad.
Som jag skrev förra gången är även denna serie en filmspinoff, i det här fallet av Stargate, och har Richard Dean Anderson (annars mest känd som ''MacGyver'') i huvudrollen som ledaren för det utforskningsteam som reser genom stjärnporten till avlägsna världar i jakt på information och teknologi för att försvara jorden mot invasionsförsök från det tekniskt avancerade men ganska dekadenta Goa'uld-imperiet.
För eventuella MacGyver-fantaster kan meddelas att även den serien har börjat repriseras av Kanal 5, både på eftermiddagstid och nattetid.
Time Trax sändes 1994 som sommarserie av SVT, men då bara första säsongen. Kanal 5 har nu sänt alla 44 avsnitten och börjat om från början, som del av sitt helgeftermiddagsblock där man bland annat även återfinner Babylon 5. Time Trax börjar i framtiden, år 2193, där en doktor Mordecai Sahmbi har byggt en tidsmaskin (''Trax'') som av någon anledning bara kan användas för att sända folk 200 år bakåt i tiden. Sahmbi använder tidsmaskinen för att tjäna pengar genom att ta redigt betalt för att hjälpa efterlysta brottslingar att fly in i det förgångna, men polisen upptäcker vad som pågår och försöker förhindra det, så att Sahmbi själv får fly till 1993.
Relic Hunters har också sänts ett par varv på Kanal 5, och har ibland visat sig lite underhållande, men på det hela taget är konceptet bara en repris av Indiana Jones (fast med en kvinnlig huvudperson).
Kameleonten, eller The Pretender, är ännu en serie som rullat vidare på Kanal 5.
Magiska krafter och mystiska riddare ligger i Kanal 5:s morgonblock, och har visat sig rulla vidare även den. Originaltiteln är Mystic Knights of Tir Na Nog, och serien är en billig Power Rangers-klon i keltisk fantasymiljö. Den har ett visst underhållningsvärde i kalkon- och gummidräktsgenren, men man tröttnar snabbt på den.
Buffy the Vampire Slayer har sänts fram till strax efter mitten av andra säsongen, innan TV4 av någon anledning fick för sig att låta serien ta sommarlov redan vid påsk. TV4 har dock köpt in fler avsnitt, och verkar även ha köpt in första säsongen av spin-off-serien Angel.
Vad som hänt i de avsnitt som sänts av andra säsongen är att det efter sommarlov i Sunnydale börjat jagas vampyrer och sånt på allvar igen. Buffy och Angel cirkulerade lite osäkert runt varandra ett tag, men börjar få till någon sorts mer intim relation (till Xanders förtret). Under tiden har två av Angels gamla vampyrkompisar -- Spike och Drusilla -- dykt upp i Sunnydale och bestämt sig för att ta över ledarskapet över den lokala vampyrbefolkningen. Den ''utvalda'' unga pojkvampyren, som tog över den gamla vampyrledaren blivit pålad av Buffy, eliminerades snabbt efter att Spike försökt samarbeta med honom en stund men sedan insåg att det var enklare att göra sig av med honom; en lite oväntad vändning efter att den subplotten planterats och puttrat sedan mitten av första säsongen.
I de sista sända avsnitten hade Angel och Buffy hunnit fram till det intima stadiet, vilket dock inte gick så bra ihop med den förbannelse som band fast Angels själ i honom: senare samma natt vaknar Angel med ett ryck och är Angelus igen, för första gången på cirka ett sekel. Detta är förvisso dåliga nyheter för Sunnydale, som hade kunnat klara sig utan återkomsten av en av 1800-talets styggaste vampyrer, men det blir ett lyft för handlingen i serien som annars hade riskerat att avstanna i en utdragen kärlekshistoria.
I USA har man hunnit fram till och med femte säsongen av Buffy, och det kommer av allt att döma att bli en sjätte och troligen även en sjunde säsong, eftersom det amerikanska TV-nätverket UPN (Paramount) kontrakterat 44 avsnitt. Det är lite anmärkningsvärt, både att det skrivs på för mer än en säsong (även om Stargate SG-1 troligen har någon sorts rekord i och med att det beställdes 88 avsnitt av den serien), och även för att det är UPN, och inte WB (Warner Brothers) -- som visat de tidigare säsongerna -- som köpt rättigheterna. Det hela verkar ha orsakats av en tvist angående hur mycket det fick kosta att spela in ett avsnitt; WB erbjöd att höja sitt tidigare 1,100,000 till 1,600,000, men det tyckte produktionsfolket inte riktigt var så mycket som de ville, så de började leta andra intresserade. WB lär ha höjt sitt bud till 1,800,000, men överträffades av UPN som erbjöd 2,200,000.
Angel har inte börjat visas i Sverige ännu, trots att TV4 verkar ha köpt in sändningsrättigheterna till den. Det är nog på det hela taget en bra sak, eftersom handlingen i Angel följer sin titelfigurs liv efter att han lämnar Sunnydale i slutet av tredje säsongen av Buffy, och en del crossovers förekommer mellan de två serierna.
Serien Angel är inte lika bra som Buffy the Vampire Slayer, men ändå ganska bra för att vara en spin-off-serie. Man kan dock med fördel hoppa över eller snabbspola några relativt dåliga avsnitt i första säsongen, alternativt ha dem som bakgrundstittning medan man gör något annat. Senare hälften av första säsongen är bättre, och andra säsongen lyfter efter lite inledande förvirring. (Ett irritationsmoment i andra säsongen är dock den gröna demonen som spår folks öden baserat på deras karaokeframträdanden, men han är som tur är sällan speciellt central i handlingen annat än som källa till information.)
Trots att UPN har köpt rättigheterna till Buffy verkar det som att Angel kommer att fortsätta sändas av WB, och avtalet med UPN lär enligt uppgift innehålla ett villkor att UPN ska ''adoptera'' även Angel om WB får för sig att lägga ner den under den tid UPN lovat sända Buffy.
Star Trek: Enterprise heter tydligen den nya Star Trek-serie
som ska börja sändas i höst i USA. Den som följt nyheterna på
nätet
Babylon 5: Crusade har fortfarande inte dykt upp på svensk TV, men som sagts i en tidigare artikel är den inte speciellt bra, så det gör inte så mycket.
Star Trek: Voyager har hunnit igenom fjärde säsongen, och SVT fortsatte direkt in på femte säsongen. Serien har blivit lite bättre jämfört med de tidigare, men inte så mycket. Håll dock utkik efter avsnittet Bride of Chaotica! som kommer en bit in i femte säsongen (troligen cirka avsnitt 12); det är en parodi på gamla svartvita science fiction-serier typ Blixt Gordon och Buck Rogers, och ovanligt hyfsat trots att det är ett holodäckavsnitt.
Beastmaster var en fantasyfilm som kom för många år sedan, och sedan fått uppföljare -- och nu även följs upp i en TV-serie. Jag har skrivit om detta tidigare, men nu har jag även sett ett par avsnitt. De var, hm, inte så bra, även om de gick ganska bra att skratta åt.
X-Files rullar vidare på TV4, och sjunde säsongen verkar ha sänts. Jag har dock inte följt X-Files särskilt noga, så jag har inte så noga koll på detaljerna.
The Lone Gunmen, den av några efterlängtade spin-off-serien till X-Files, har dykt upp i USA sedan en tid tillbaka, och den visade sig i stort sett vara kass, vilket betyder att den har god chans att läggas ner i USA (om det inte redan skett) för att därefter användas som utfyllnad sent på kvällen i Sverige av TV3, TV4 eller möjligen Kanal 5.
Sailor Moon -- den japanska animeserien -- har sänts på TV4 under hösten och vintern, men under våren lades den på is och istället visades Pokemon två gånger i veckan, på sin gamla tid och på Sailor Moon-tiden.
Pokemon har trots sin fånighet ett visst underhållningsvärde. En ''pokemon'' är ett sorts djur som kan slåss, se gulligt och/eller fånigt ut, förvandlas, och uttala bara de stavelser som ingår i dess namn. Serien handlar om Ash som vill bli pokemonmästare, det vill säga en figur som har pokemon i små rödvita bollar som kan plockas fram och användas för att slåss mot andra pokemon som andra pokemonmästare plockar fram ut sina rödvita bollar. För att uppnå detta syfte måste han i de tidiga säsongerna resa omkring till olika städer och vinna pokemonstrider så att han ska vinna små nålar. Han behöver ett visst antal sådana nålar för att kvalificera sig till den stora pokemonligan, som han måste komma med i för att kunna bli mästare. Med sig på resan har han Pikachu (en gul pokemon som inte vill bo i en rödvit boll), Misty (en liten tjej utan jättelånga flätor) och Brock (vars huvudsakliga intressen är tjejer och pokemonuppfödning).
Digimon heter ett försök att kopiera Pokemon utan att behöva betala för det, och, tja, kort sagt: det får flertalet Hanna-Barbera-produktioner att förefalla vara berättartekniska mästerverk. Teckningsstilen är tekniskt sätt klart bättre än så, men tyvärr är seriens ''character design'' så outsägligt beklaglig att det inte spelar någon större roll.
Digimon bör ses ett och endast ett avsnitt (vilket som helst) av för att ha som en bottenreferens i barnanimeklassen, samt för att höra den märkligt dåliga introduktionssången.
X-Men, den tecknade varianten, har sänts ett varv och lite till bland TV3:s helgbarnmorgonprogram, och hunnit runt ett varv för att sedan börja om, ta sommarlov, och komma tillbaka igen. Serien var som väntat en relativt billigt tecknad serie, lite lagom tillrättalagt för att vara barnvänlig, men den lyckades ändå bevara något av den lite mörkare ton som finns i X-Men-universat.
The Sentinel (Spejaren) har gjort osäker repriscomeback på TV4 under våren, men det verkar inte finnas några nya avsnitt, och serien verkar mest användas som utfyllnad sent på kvällen.
Cleopatra 2525 har nyligen smugit sig in i TV3:s Äventyrssöndag efter de andra Renaissance Pictures-produkterna Xena: Warrior Princess och Hercules: The Legendary Journeys. Konceptet i serien är någon sorts blandning mellan Buck Rogers och Power Rangers. Huvudpersonen Cleopatra har blivit ''nedfrusen'' och uppväckt i framtiden för att hjälpa till att bekämpa någon lagom ondska. Det är dock inte den glada matinéstilen som det var i Buck Rogers, utan lite mer cyberdystopi och ''efter katastrofen''. På det hela taget är serien inte speciellt bra, men den har en del kalkonkvaliteter.
Jack of All Trades, eller Jack: Äventyrens man som den verkar heta på svenska, är ännu en Renaissance Pictures-produkt som i likhet med Cleopatra 2525 smugit sig in i TV3:s söndagsäventyrsblock. Här rör det sig dock om ren äventyrskomedi i Zorro-stil, med Bruce Campbell i huvudrollen. Serien utspelar sig i Nordamerika under 1700-talet, och vår hjälte Jack arbetar som hemlig agent för USA, som mestadels får kämpa mot franskt inflytande. (Vänta er inte mer historisk korrekthet här än man hittar hos Hercules och Xena...)
På det hela taget är Jack of All Trades ganska underhållande, och förutom den uppenbara Zorro-inspirationen finns det vissa element som påminner om Mission Impossible, MacGyver, Black Adder, Wild Wild West, Rosa Pantern-filmerna, med mera. Ibland går serien lite överstyr i Three Stooges-stil, men det uppvägs av inslagen av plötsligheter, absurditeter och ångtech.