Media med MHulan

Mats Hultquist

Farscape

Farscape är en science fiction-serie från England och Australien initierad av Henson Creature Shop (mest kända som Mupparnas skapare). Inte helt perfekt men vad som händer i ett avsnitt påverkar resten av serien så det är ingen serie man kan se enstaka avsnitt i. Det går än mindre att se avsnitten i oordning som det till exempel skulle gå utmärkt att göra med Star Tråk.

De har tyvärr ingen teknisk konsult ā la Harlan Ellison som Babylon 5 hade så man får se typiska Star Tråk features såsom astroider med atmosfär, växtlighet, djur och 1G-gravitation, men det är som tur var inte så vanligt och de har vett att ha rymddräkter som de använder emellanåt.

John Crichton är en amerikansk astronaut som åker upp med rymdskytteln för att testa en teori för att studsa mot atmosfären med sin experimentfarkost för att få högre fart, men på grund av solfläckar och andra fenomen så skapas ett maskhål som han sugs in i och hamnar långt bort från Jorden. Där råkar han komma in i ett skepp som transporterar fångar som just då hade brutit sig ur sina celler och försökte fly med skeppet.

Då Henson Creature Shop står för designen av utomjordingarna så är den mycket bra och inte ''Å spetsiga öron eller rynkig panna, det måste vara en utomjording''-stuket man ser i Star Tråk. Skeppet de åker runt med är ett levande skepp, Moya, med en pilot vid spakarna. Piloten har fyra armar och är sammanväxt med skeppet för att på så sätt kunna kommunicera snabbare med skeppet och leda skeppet genom rymden.

På skeppet finns förutom Crichton Ka D'Argo (en Luxan-krigare), Rygel XVI (föredetta härskare över det Hynerianska imperiet), Pa'u Zotoh Zhaan (en Delvian-prästina) som alla var fångar på skeppet. Med finns också Aeryn Sun, en fredsbevarare (''peacekeeper'') som råkade komma med skeppet när det gjorde en ''star burst''. Fredsbevararna upprätthåller ordningen i denna del av galaxen och hon hamnar i trubbel med sina före detta kollegor då hon beblandat sig med fångarna och John Crichton, den mystiska varelsen som dök upp.

Vi får följa Crichton och hans försök att hitta hem till jorden igen samt de övriga i besättningen som också försöker hitta hem.

Styrkan med denna serie är dess kontinuitet och att karaktärerna utvecklas. Till exempel så ger Aeryn Sun så småningom upp hoppet att kunna komma tillbaka till Peacekeeper samt att den övriga besättningen börjar så småningom lita på henne. De kan börja lägga upp plotter för saker mer än en säsong i förväg. Serien har vissa svaga avsnitt framför allt i början men den blir bara bättre och bättre ju mer man ser.

Det har bara spelats in två säsonger så här långt. Den första säsongen finns nu på video. En kul sak är att vi får se den före Amerikanerna.

Säsong två slutade just på Canal+ i en typisk cliff-hanger så nu går jag omkring oerhört frustrerad och väntar på att de ska spela in och sända säsong tre.

Språkbarriärerna har de löst på ett hyfsat sätt, de har ett litet djur som kryper in i kroppen och bosätter sig i närheten av hjärnan som översätter allt åt en. Tyvärr så har de missat lite saker ibland såsom när de landade på en planet som inte utvecklat rymdskepp och därmed inte har tillgång till dessa fantastiska djur, men innevånarna lyckades ändå förstå dem.

Rygel är knappt en meter hög och är då i sann mupparna-anda en docka som är mycket skickligt gjord och han svävar omkring på en antigrav-platta. Överhuvudtaget så finns det flera mycket bra utomjordingar i Farscape och de är inte simpla sminkeffekter med spetsiga öron eller andra billiga trick. De använder sig av en del sådant också då Aeryn Sun är en Sebation, en ras som är väldigt lik människor men som inte tål värme lika bra som människor. Men de flesta utomjordingar skiljer sig ordentligt från människor.

Serien utvecklas mycket bra och karaktärerna förändras med det som händer dem och man kan få glimtar av deras personlighet som kan verka konstiga just då men får en förklaring några avsnitt senare. Då inser man att allt personen gjort tidigare stämmer med det som avslöjas eller åtminstone inte motsäger detta.

Hollow Man

Paul Verhoevens nya film Hollow Man är inte så dålig som man fruktar. Den handlar om ett team forskare som jobbar åt militären på ett hemligt projekt att fasskifta folk för att få dem osynliga. Att göra dem osynliga var en enkel nöt att knäcka, det svåra är att få dem synliga igen.

Filmen börjar med att Sebastian Caine (Kevin Bacon) lyckas lösa problemet med att få dem synliga igen. De prövar med en gorilla som är osynlig och lyckas få den synlig igen. Sen väljer han att inte tala om detta för sina uppdragsgivare utan lyckas övertala sina kollegor att de ska börja experimentera på honom.

Han blir osynlig och när de ska göra honom synlig igen efter tre dagar så går det inte. De fortsätter att leta efter en lösning på problemet och Sebastian börjar bli mer otålig av att vara instängd i det hemliga laboratoriet. De gjuter en gummimask och dito handskar åt honom för att lättare se honom.

Filmen är väldigt bra gjord. Till exempel när Kevin Bacon bär gummimasken så gör han verkligen det, den sitter dåligt och man ser inte hans ögon (de klippte hål i masken för ögon och mun). Gott om häftigt datortrolleri med att ta bort Kevin Bacon ur filmen för oss datornördar.

Ytterligare plus är att de lämnade en trolig förklaring till varför det inte gick att göra Sebastian synlig igen utan att säga det till publiken flera gånger i klartext, så det lär många amerikaner ha missat, utan man var tvungen att vara observant och tänka själv.

De missade ju vissa fysiska lagar som det brukar vara när Hollywood gör film. De hade tagit fram ett serum som de injicerade för att göra någon osynlig, man fick se det sprida sig genom kroppen och göra de olika delarna osynliga inklusive håret.

Dessutom är skurken lite väl svår att ha livet av i slutet av filmen.

Dune

Det finns en version av Dune som visades på TV tillgänglig på DVD numera. David Lynch var inte med på att de klippte ihop hans film på det sättet så han såg till att de ändrade hans namn till Alan Smithee i eftertexterna.

De har klippt med en massa material som David Lynch ratade, detta ses lättast på att fremennerna inte har sina blå ögon i vissa scener. Ytterst tråkigt att de inte ansträngde sig att göra klart effekterna i scenerna.

Inledningen är helt omgjord med en mansröst om berättar en inledning som skiljer sig något från filmen. De använde sig av teckningar som de lade en berättarröst på under inledningen, ett billigt knep för att slippa göra en ny påkostad inledning. Det gjorde inte så mycket i och med att de nu till stor del berättade hur historien varit fram till år 10 000 och bara beskrev de olika familjerna (''houses''). Det finns en hel del ny dialog i början som fyller på en del detaljer.

Det finns en massa småbitar här och där som är tillagda respektive borttagna, de har fått en film som är 35 minuter längre än det som gick på biograferna. Så den är nu nästan 3 timmar lång.

Man får lära sig lite mer om hur fremennerna tar tillvara på vatten från de döda och hur livets vatten utvinns ur maskarna.

Dessvärre så är filmen nerklippt från 2.35:1 formatet till vanlig TV-bild och ljudet var i mono.

Nu när man sett långfilmen så många gånger och läst boken så fyllde TV-versionen på med en massa detaljer som var bra. Men hade man sett filmen i detta montage första gången vetitusan om det inte varit till nackdel med ännu mer detaljer utan riktigt ordentliga förklaringar.

För alla Dune-älskare så är nog denna film ett måste om man står ut med scenerna utan färdiga specialeffekter och de långa scenväxlingarna via svart där reklamen legat.


LSFF:s hemsida