Att kalla Star Wars Episod 1: Bildlexikon för ett lexikon kanske är lite häftigt, för det är ingen ordning på uppslagsorden men som bakgrundsinformation till filmen är den utmärkt. Man ska dock vara medveten om att boken är skriven som en guide till företeelser som förekommer i The Phantom Menace som om de förekom i verkligheten. Även om det nämns i förordet till boken att det handlar om en film så framgår det inte någonstans i själva boken och det finns ingen som helst information om inspelningen, skådespelare eller någonting i den stilen.
Boken behandlar i första hand de olika rollpersonerna i filmen och varje person presenteras på en helsida med fina bilder (de viktigaste personerna får ett helt uppslag). I princip består varje sida av tre olika beståndsdelar. Dels är det bildmaterialet, normalt en stor bild i helfigur samt några mindre bilder på detaljer, utrustning eller scener ur filmen. Kring bilderna finns massor med små ledtexter utplacerade med pilar till olika detaljer på bilderna. Dessutom finns det en lite längre beskrivande text på varje sida som förklarar de olika personernas bakgrund och egenheter. Bildmaterialet är bra och de längre texterna är oftast också bra, men de små förklarande texterna är oftast rätt fåniga och krystade. Dispositionen på en del sidor är lite rörig eftersom det kan vara uppemot tio olika bilder, en beskrivande text (ibland uppdelad i ett par olika delar) och massor med små ledtexter till bilderna, så ibland sitter man och undrar vilka texter man har läst och inte.
Medan Episod 1: Bildlexikon koncentrerar sig på rollfigurerna i filmen så är Star Wars Episod 1: Maskiner och rymdskepp helt ägnad åt de rymdskepp och liknande som förekommer. De flesta skeppstyper presenteras på ett helt uppslag, det stora kommandoskeppet får till och med ett utvikningsuppslag på strax över en meter! Skeppen visas normalt med en stor sprängskiss samt någon eller några mindre detaljskisser. Även här är texten uppdelad i en längre beskrivande text och en massa små förklarande textsnuttar med pilar in på skeppsbilderna. Till skillnad mot Bildlexikonet så är alla texterna i den här boken läsvärda. Som vuxen är det här en rolig bok att bläddra i. Om jag hade fått tag i den när jag var 10-15 år gammal hade jag fullkomligt älskat den.
Det mörka hotet är en romanversion av den nya Star Wars-filmen. Den är baserad på filmmanuset och bör väl rimligen ha skrivits innan filmen var färdig och den skiljer sig också från filmen i smärre detaljer.
Brooks skriver lättläst och spännande, men eftersom han har en fastlagd handling att hålla sig till så kan det ju naturligtvis inte bli bättre än den. Handlingen i filmen bygger ganska mycket på de väldigt häftiga datoranimerade specialeffekterna. Eftersom de inte finns med i boken så är många avsnitt ganska platta. Om man redan sett filmen så finns det absolut ingen anledning att läsa boken.
I Datorernas död så börjar George Johansson på en helt ny tråd i serien Universums öde. Medan de tidigare delarna i serien handlat om Len Renberg som bryter upp från sitt liv på jorden och ger sig av mot Andromedagalaxen och vad som händer honom där så är vi nu tillbaka på jorden igen. Kopplingen till de tidigare delarna i serien är svag och den här boken är lika läsvärd oavsett om man läst de tidigare delarna i serien eller inte.
Handlingen utspelar sig i Stockholm på 2100-talet. Miljön är mycket förfallen och människorna är mer eller mindre förslavade av tråkiga arbeten, datorstyrda skolor, passiviserande droger utskrivna av staten och alla möjliga TV-program.
Visst märker man att Datorernas död är en ungdomsbok precis som de tidigare delarna i serien men den har samtidigt en råare ton som stämmer väl överens med den tuffa stadsmiljö som handlingen utspelar sig med. Huvudpersonen kommer ursprungligen ur ett ungdomsgäng. Ganska snart får vi se hur hans samvete tvingar honom att sätta sig upp mot först gängen han brukar hålla ihop med och sedan även mot samhället.
Känslan i boken ger till en del en känsla av cyberpunk men det förekommer inget i stil med virtuell verklighet eller så, men det mesta av bakgrundsmiljön stämmer väl. Genom att visa hur det är möjligt att sätta sig upp emot våld och förtryck så känns boken mycket viktigare än de tidigare böckerna i serien. De har visserligen ett visst miljöengagemang, men till största delen känns de som underhållning.
Själamässa för en konstgjord av Bertil Falk är det lilla
lundaförlaget
Paradishusets
Den här boken består av fyra noveller. Titelnovellen tar upp större delen av den ganska tunna boken. Den publicerades ursprungligen i Jules Verne-Magasinet omkring 1970 men har inte tidigare funnits i bokform. Den handlar om en android som vill få samma rättigheter som människor även inom kyrkan (den katolska kyrkan dominerar världen i bokens framtid). Även om katolska kyrkan till slut fått sin första kvinnliga påve så betraktar den inte androider som varelser på samma nivå som människor.
Det förekommer rätt mycket konspirationer och hemliga organisationer i boken, så man får hålla tungan rätt i munnen om man ska hänga med i svängarna.
De övriga tre novellerna i boken är små korta saker med ''twist ending''. Jag ska inte säga att de är dåliga, men de känns inte speciellt originella heller. Tyvärr framgår det inte av boken om de är nyskrivna eller om de är ungefär lika gamla som titelnovellen. I en av dem så ser man slutet i princip från början. En annan bygger på att man som läsare gör ett antagande som visar sig vara falskt.
Terry Brooks' Ordets riddare är en uppföljare till I demonernas spår som kom på svenska förra året (recenserad i Månblad Alfa 37). Serien Det goda och det onda utspelar sig i nutid, fast med en massa demoner och annat oknytt som vi inte är vana vid. Å andra sidan så kan de flesta människorna i böckerna inte se skogsvarelserna så det kan ju vara så att Brooks helt enkelt skriver om världen som den är.
Jag har inte läst Brooks' tidigare Shannara-serie så jag kan inte jämföra med den, men jag tror inte att det finns några större likheter. Såvitt jag förstått är Shannara en klassisk high fantasy-värld. Serien Det goda och det onda utspelar sig i en nutida amerikansk miljö med tillägg av demoner, närare (små elaka knytt som springer runt i skogen), en tatterdemalion (ett andeväsen som är sammansatt av småbarns mardrömmar) och diverse andra varelser. Magin kommer från naturen och det förekommer referenser till Kvinnan som källa för magin, liksom kopplingar till den gamla indiankulturen.
Den första delen i serien tyckte jag var väldigt trevlig eftersom den var lite annorlunda. Den andra delen kändes inte lika fräsch till att börja med, det var mest mer av samma sak som i den första delen. I andra halvan av boken blir det dock bättre, för då kommer det lite komplotter och osäkerhet som lyfter boken.
Jag tycker fortfarande att den var värd att läsa, men den är inte lika bra som första delen. Översättningen är oftast OK, men det finns en del grova missar. En som jag råkar komma ihåg är ''Han försvann i tunna luften.''
Ett minuspoäng till förlaget Forum som inte lyckats göra en enhetlig design på två böcker i en serie som man ger ut med ungefär ett års mellanrum. Det borde väl inte vara så väldigt svårt att göra en bokrygg som passar ihop med den förra?
Glaspärleresan är Maud Mangolds första bok, och det är även första delen i en serie som heter ''Landet innanför''. Det är helt klart fantasy, men den är annorlunda mot mycket annat som publiceras nu. Till att börja med utspelar den sig i en ganska tydligt svensk miljö där det finns riktiga bergatroll och små tomtar och så. Dessutom så utspelar sig inte hela handlingen i fantasyvärlden. När berättelsen börjar så är vi i vår värld, i nutid. Ganska snart så hittar huvudpersonerna en ingång till en annan värld på samma sätt som i C. S. Lewis Narnia-böcker. En sak som förvånade mig (och huvudpersonerna) är att de som lever inuti fantasyvärlden inte alls är några obildade bönder utan de hämtar in saker den har nytta av från den andra världen utanför och de håller kontakt med varandra med mobiltelefoner och elektronisk post.
Jag gillade den här boken. Den är lättläst och underhållande, samtidigt som den är lite smårolig här och där. Jag kommer absolut att se till att läsa nästa del.
Harry Potter och de vises sten är den första i en serie böcker av J. K. Rowling som har blivit väldigt populära utomlands. Jag hoppas att de blir det här också, för den är bra. På sätt och vis kan man säga att den är lite lik Glaspärleresan, för även den här boken så hamnar huvudpersonen i en värld som han inte alls känner igen, från ursprungligen ha rört sig i vår vanliga värld. Harry Potter bor hos fosterföräldrar (hans moster och morbror) för att hans föräldrar dött. Han är inte någon populär inneboende där och blir inte väl behandlad. Hans fosterföräldrar vill inte prata om hans föräldrar, men det är helt klart att de inte var den sortens människor som de vill umgås med. Harry får alltid stå tillbaka för sonen i familjen, Dudley. Medan Dudley har ett par rum för sig själv och får dussintals med julklappar så bor Harry i en liten skrubb under trappan och får någon av Dudleys avlagda saker i present. En dag så kommer det ett brev adresserat till ''Harry Potter, skrubben under trappen''. Pappan i familjen tar hand om det och låter inte Harry se vad det står i det. Allt efter som tiden går så kommer det allt fler brev adresserade till Harry, hela tiden adresserade till exakt den plats där han just för stunden befinner sig. Pappan tar hela tiden hand om dem innan Harry får se dem, men det kommer hela tiden fler brev (högvis om dagen), så till slut får Harry tag i ett och får reda på att han har blivit intagen till en magikerskola.
Nu kommer det fram att hans föräldrar sysslat med magi och hans fosterföräldrar går motvilligt med på att skicka iväg honom. Om inte annat så ger det ju dem en chans att bli av med honom. De verkar inte lite skadeglada när de sätter av honom på tågstationen. Instruktionerna i hans brev är att han ska infinna sig på perrong 9¾ och någon sådan finns ju naturligtvis inte. Harry lyckas dock till slut hitta fram till rätt perrong och kommer med tåget till magikerskolan. Det visar sig att det inte är helt ovanligt att folk kommer till magikerskolan utan att veta om att de har anlag för magi eller ens veta om att magi finns. Å andra sidan finns det också de som vuxit upp i en magikerfamilj och hållit på att trolla sedan de var små. Bland det första som Harry märker är att alla verkar veta vem han är. Så fort folk får reda på att han heter ''Harry Potter'' så reagerar de, antingen genom att bli imponerade eller irriterade.
Harry Potter och de vises sten är mycket lättläst och dessutom rätt rolig. Utan att på något sätt vara ett plagiat så tycker jag att det finns vissa spår av Pratchetts senare discworldböcker här och där. Man skrattar visserligen inte rakt ut på samma sätt, men känslan är bitvis densamma.
Förutom böckerna som jag pratar om ovan så har det naturligtvis kommit ut massor med seriefantasy. Robert Jordans Sagan om drakens återkomst, Katherine Kerrs Deverry och Tad Williams' Minnen, sorg och törne är tre serier som alla närmar sig (eller redan passerat) tio delar och som kontinuerligt kommer med nya delar. Jag har inte följt någon av dem sedan starten så jag har ingen större lust att ge mig på dem nu. Speciellt inte Robert Jordans serie som just kommit ut med den åttonde delen på engelska utan att slutet är i sikte och varje engelsk del publiceras som två delar på svenska. Den som vill köpa hela den serien på svenska får vara beredd på att betala mycket.
Star Wars Episod 1: Maskiner och rymdskepp av David West Reynolds, ©1999, 32 sidor, BonnierCarlsen, översättning Björn Wahlberg.
Star Wars Episod 1: Det mörka hotet av Terry Brooks, ©1999, 287 sidor, BonnierCarlsen, översättning Martin Andreasson.
Datorernas död av George Johansson, ©1999 (ursprungligen 1983), 160 sidor, Natur och Kultur.
Själamässa för en konstgjord av Bertil Falk, ©1999, 76 sidor, Paradishuset.
Ordets riddare av Terry Brooks, ©1999, 303 sidor, Forum, översättning Jan Malmsjö.
Glaspärleresan av Maud Mangold, ©1999, 266 sidor, Rabén & Sjögren.
Harry Potter och de vises sten av J. K. Rowling, ©1999, 379 sidor, Tiden.