Mikrorecensioner

Signaturen markerar vem som skrivit mikrorecensionen. HP = Hans Persson, BLV = Britt-Louise Viklund, ST = Leif Stensson och SE = Stina Edelfeldt.

Mage Heart

Jane Routley
©1996

Mage Heart är Jane Routleys debutbok. Den handlar om Dion, en ung kvinnlig magiker i en värld där alla magiutövare, med undantag av helare, är män. Dions framtid är därför ganska osäker. Historien börjar med att hon får i uppdrag att skydda Kitten Avignon, Hertig Leons älskarinna, mot en okänd magiker som vill Kitten illa. Dion betraktar anställningen som skamfylld, men hon har inte råd att vara kräsen. Resten av boken handlar om Dions anställning hos Kitten och hennes egen utveckling som magiker och person.

Mage Heart är en fantasyberättelse med något av en kärleksroman i sig. Den är också fylld av de många intrigerna och maktspelet som försigår i de kretsar som Kitten Avignon rör sig i. Dion har även egna problem. Hon har nämligen under vissa magiska experiment fått kontakt med en demon som senare orsakar henne stora problem. Handlingen utspelar sig i en värld som väl skulle kunna liknas med Frankrikes innan den franska revolutionen. Det är definitivt ingen high-fantasy värld och magin man kommer i kontakt med består mest av olika skyddsbesvärjelser (utförda genom pentagramritning) och drömmar. Endast i slutet blir magin lite mera ''high''.

Boken är, om man tycker om fantasy, en väldigt trevlig bok även om den inte är en av de bästa jag läst. Routley skriver på ett kärnfullt, engagerande sätt som ger personerna och handlingen färg och känsla. Som debutbok betraktad tycker jag den är klart godkänd och jag ser fram emot Jane Routleys nästa bok (som är en fristående fortsättning) som kommer ut inom en okänd men förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid. /SE

Empire-trilogin (Daughter/Servant/Mistress of the Empire)

Raymond E. Fiest och Janny Wurts
©1987/1990/1992

Empire-trilogin handlar främst om Mara, medlem av den styrande klassen i Kelewan, som alla som läst Feists Riftwar Saga känner igen. Trilogin börjar med att Mara får meddelande om att hennes far och bror dödats i Riftwarkriget och att hon nu är den enda levande av familjen som kan leda sitt folk. Mara leds in i en värld av intriger och maktspel där de som är svaga eller inte roffar åt sig tillräckligt obarmhärtigt slås ut. Men Mara är starkare än hon ser ut och undan för undan lyckas hon i sina företag och blir till sist en person att räkna med i Emperiets hierarki.

När man läser trilogin märker man att kulturen har många drag gemensamma med den japanska. Den lägger stor vikt vid ära, familjen, prestation mm. Mycket av boken handlar också om att visa upp världen som Mara lever i. Personligen så tycker jag mycket bra om boken, mycket pga det stora intrigspelet, men också genom det medryckande och fantasirika sätt som Feist och Wurts beskriver världen och dess kulturer på. Om man jämför trilogin med Riftwar-berättelserna så tycker jag den har flera fördelar. Bland annat är inte världen lika standardmässig fantasy. Här finns inga alver eller dvärgar, och det förekommer inte heller någon Ond ras eller makt som några utvalda hjältar standardmässigt skall bekämpa. Sättet att förhålla sig till magi är också lite speciellt. Magikerna (enbart manliga) står till exempel nästan helt utanför samhället och stänger in sig i sin egen stad. I de fall de blandar sig i världens göromål har de dock fullständig auktoritet och ses nästan som ett slags gudar. Ett annat intressant inslag är den främmande rasen Cho-ja, vilka man skulle kunna jämföra med några stora, intelligenta, talande myror, vars kultur och tänkesätt man också får stifta bekantskap med.

Jag kan verkligen rekommendera trilogin till de som läst Riftwar-böckerna och tyckt om dem, och för dem som tycker om intriger och maktspel är den ett måste. /SE

Rocco

Sherryl Jordan
©1990, 246 sidor

På Fabula 96 i Köpenhamn var jag på författarpresentationen av Sherryl Jordan. Hennes danska förlag hade lagt fram enorma mängder böcker av henne på danska, men det hade jag ingen lust att ge mig på efter att ha försökt lyssna på danska föredrag. När jag frågade henne om det gick att få tag i någon av hennes böcker på engelska så fick jag Rocco av henne.

Både av hennes presentation och av bokens omslag (det står ''Children's Book Awards Winner 1991'' på framsidan) så fick jag intrycket att detta skulle vara en ungdomsbok. Efter att ha läst den så tycker jag att den inte riktigt kändes riktigt som en ungdomsbok. Det skulle nog gå bra att få den publicerad som vuxenbok också. En tänkbar anledning till att ge ut den som ungdomsroman kan möjligtvis vara att de hänger upp sig mindre på att huvudpersonen förflyttas i tiden två gånger utan någon egentlig förklaring av hur det går till.

Detta är naturligtvis grunden till handlingen. Tonåringen Rocco som lever i nutiden transporteras plötsligt till en annan värld där han kommer fram till en dalgång där en liten stam människor bor. Vid första anblicken verkar de ganska primitiva, men han märker snart att de är mera civiliserade är han tror. En del av dem kan till exempel läsa.

Huvudparten av boken är sedan en skildring av hur Rocco anpassar sig mer och mer till det nya samhälle han kommit till och visar hur han lär känna deras seder och bruk. Det är en bra beskrivning av hur livet kan ha tett sig i grottor (tror jag som inte egentligen vet någonting om det) med viss uppblandning av situationskomik när Rocco inte förstår sin omgivning. /HP

Johnny and the Dead

Terry Pratchett
©1993, 183 sidor

Den här boken verkar vara avsedd för ungdomar, precis som trilogin om Nomerna och Only You Can Save Mankind. Faktiskt så är Johnny and the Dead rent av någon slags fortsättning på Only You Can Save Mankind eftersom den är befolkad av samma personer. Å andra sidan så är det nog också det enda böckerna har gemensamt (förutom att de är lagom roliga naturligtvis). Nu är det i och för sig ett tag sedan jag läste den andra boken, men jag kan inte komma på någonting i handligen som knyter ihop böckerna.

Handlingen består i att Johnny upptäcker att han faktiskt kan se och prata med de döda på den gamla kyrkogården i staden. När han sedan får reda på att kyrkogården är såld och ska byggas om till fabrik och talar om det för de döda så börjar det hända saker. /HP

Slumpens källkod

Bert Ola Gustavsson
Bonnier, ©1993, 195 sidor

Den här boken är, enligt baksidestexten en cyberpunkkomedi. Jag vet egentligen inte om jag håller med om någondera delen. Visst var den lite smårolig här och där, men jag vet inte om jag skulle sträcka mig så långt som till komedi. Om man tycker att en lite lagom förfallen nära framtid räcker för att det ska vara cyberpunk så är väl det epitetet dock OK.

Vad boken handlar om är lite svårt att säga beroende på dess något underliga struktur. I det första kapitlet träffar på på en person som heter Alfred McGuffin (!) som efter ett tag visar sig vara författare till åtminstone vissa delar av boken vi läser, samtidigt som han befinner sig i den. /HP

Inheritor

C. J. Cherryh
DAW, ©1996, 460 sidor

Inheritor är fortsättningen på Invader som jag recenserade nyligen. Den utspelar sig ett och ett halvt år efter den förra boken. Precis som förra gången händer det egentligen inte speciellt mycket i boken. Större delen går åt till att huvudpersonen funderar på vad han ska göra, vad det kommer att få för effekter om han beter sig på det ena eller andra sättet, vilka halvförstådda hovprotokoll han kan tänkas bryta mot om han beter sig fel och vad personerna i hans omgivning egentligen menar med vad de säger och gör.

Det här låter som om det skulle vara en mycket långsam och tråkig bok. Visst, det händer inte mycket saker egentligen, men man har trots det hela tiden känslan av att det pågår en massa väsentliga saker. Det leder sällan till några stora händelser, men det tänker man inte på. Allting verkar viktigt. Tråkigt är det absolut inte. Tvärt om.

Hela boken är skriven från Bren Camerons perspektiv. Man ser alla hans tankar och funderingar om hur personerna i hans omgivning beter sig. Det leder ju å andra sidan då och då till att man (tillsammans med Bren) kan få överraskningar eftersom saker inte hänger ihop så som han tror. /HP

Metropolitan

Walter Jon Williams

Total höjdarbok. Måste läsas. Behöver mer sägas egentligen?

OK, för er som vill veta lite mer. Alla byggnadsverk skapar genom geomancy energikällan ''plasm'', som är dyr och strängt kontrollerad. Aiha arbetar för ''the Plasm Authority'' och hittar genom sitt jobb en rik okänd fyndighet. Aiha träffar ''the metropolian Constantine'', en visionär ledare med behov av plasm för att kunna genomföra sina planer på förändring.

Spännande, fantastisk, speciell, annorlunda, intressanta miljöer. Läs!

En fortsättning lär vara på gång. /BLV

Here Comes the Sun

Tom Holt
©1993

Solen gick upp. För sent. Den är otvättad, har inte besiktigats på länge, och det läcker lite olja ur den. Och vad värre är, det är inte första gången det händer.

Den himmelska byråkratin är nära en kollaps. Något måste göras, och man börjar motvilligt prova nya arbetssätt: man provar att rekryterar dödliga. En av dessa är Jane, vars första uppdrag blir att reda ut problemen som uppstått efter att avdelningen för ebb och flod på grund av ett missförstånd råkat få Nilen att svämma över ända till Memphis, Tennessee.

Det här är, som synes, en bok i Terry Pratchett-stil. Den är inte lika bra som Pratchetts böcker, men ändå ganska underhållande. /ST

The Price of Oranges

Nancy Kress
©1992, 46 sidor

Det här är egentligen en novell publicerad som en separat bok. Det är en tidsresehistoria där en gammal man har upptäckt att det i garderoben i hans hotellrum finns en utgång i bakänden som mynnar ut i 1937. Han har använt sig av den flitigt för att dryga ut sina pengar genom att ta med sli slitna sedlar till 1937 och sedan göra sina inköp där istället och hoppas på att ingen tittar på årtalet på sedlarna.

Har har ett bekymmer: hans dotterdotter Jackie blir bara magrare och magrare och alla böcker och noveller hon producerar är konstiga skräcksaker som han inte förstår sig på.

För att råda bot på detta och få Jackie att dels se lite positivt på livet och dels lägga på sig lite grann så bestämmer han sig för att försöka få henne att träffa en man. Av någon oförklarad anledning så får han för sig att hans plan kommer att fungera bättre om mannen i fråga tas från 1937 än ur nutiden.

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska ge den här historien för omdöme. Rent berättartekniskt så är den OK och det är inget fel på språket. Det som är problemet är att anledningen till att ta mannen från 1937 mest verkar vara en förevändning för att kunna skriva en historia om en person från en annan tid som hamnar i nutiden. /HP

Droger och diktare

Peter Linde
Carlssons, ©1989, 222 sidor

Den här boken har ingenting uttalat med science fiction att göra, men jag tycker att den har ett visst intresse här i vilket fall. Den beskriver ett antal författare där man med någorlunda säkerhet kan säga inte bara att de har brukar droger utan att drogerna har haft ett avgörande inflytande på det de har skrivit. Man får också drogbruket satt i sitt sammanhang i de olika tidsperioderna det handlar om. Att ta opium på Coleridges tid är jämförbart med att äta Valium idag. En del av författarna är för den delen bekanta inom genren: Edgar Allan Poe, Aldous Huxley och William S. Burroughs är några av de som diskuteras. /HP

The Real Story

Stephen R. Donaldson
©1991, 240 sidor

Det här är första boken i Donaldsons Gap-serie, och den fullständiga titeln på boken är The Gap Into Conflict: The Real Story. Tidigare har Donaldson mest skrivit fantasy, men den här gången är det science fiction, om än med lite dragning åt episka och något fantasyartade former.

Jorden har byggt lite kolonier i solsystemet, däribland flera gruvstationer i asteroidbältet. Världsregeringen har efter diverse politiska rävspel gett monopol på gruvdrift där åt the United Mining Companies, som därigenom fått stort inflytande i solsystemet. Så stort inflytande att det är UMC som har hand om lag och ordning i solsystemet, via sin egen poliskår UMCP.

Nyckelordet ''Gap'' i titeln har att göra med rymdfart; gap är nämligen benämningen på något likt det som kallas hyperspace i en del andra böcker. Mänskligheten har spritt ut sig till flera kolonier utanför solsystemet, men det verkar mest röra sig om relativt små kolonier. Det finns mer att säga om detta, men första boken, The Real Story, går inte in på så mycket detaljer om detta. Vad man emellertid får veta som bakgrundinformation är att det finns något som kallas för ''gap sickness'': en tendens hos vissa människor att bli tillfälligt sinnesförvirrade av att resa genom hyperrymden, vilket i sin tur kan få dem att löpa amok. Det enda sättet för dessa människor vara säkra på att undgå detta är att de förses med ett ''zone implant'', en liten fjärrkontrollerad manick som opereras in i hjärnan och som kan ta över deras kroppskontroll vid behov.

Handlingen i The Real Story kretsar till att börja med kring en serie händelser på gruvstationen Com-Mine Station och däromkring. Man märker huvudsakligen tre huvudpersoner: Morn Hyland (en kvinnlig, nyutbildad UMCP-polis), Angus Thermopyle (pirat och sadist) och Nick Succorso (pirat och casanova).

Strukturellt sett är boken lite ovanlig; den börjar med att beskriva ett händelseförlopp i korthet, för att sedan återberätta i princip samma händelseförlopp ur andra synvinklar och mer i detalj.

Efter Donaldsons Covenant-böcker faller det sig kanske naturligt att fråga sig ''hur mycket ångest finns det i boken?''. Det är förstås svårt att besvara rakt av, men det är mindre än i Covenant-böckerna, och framförallt tillägnas den inte så väldigt många ord. Det är också mer fart på handlingen.

Allt som allt, rätt läsvärt. Kanske något långsam, men det beror nog mest på att mycket bakgrund ska presenteras. Tempot ökar i bok nummer två i serien, The Gap Into Vision: Forbidden Knowledge. /ST

Testament
The Beacon

Valerie J. Freireich

På kort tid har jag läst två böcker av Freireich, två av de tre hon givit ut. En rätt ny författare alltså.

Testament är den andra, fristående, boken i en serie som utspelar sig i en miljö kallad the ''Polite Harmony of Worlds'', en sammanslutning av världar med gemensamma grundläggande värderingar. Viktigt är till exempel att genetisk manipulering av människor inte anses acceptabel.

I just den här boken får man egentligen inte veta så mycket mer om the Polite Harmony för den tilldrar sig på Testament, en planet i karantän och utanför gemenskapen, koloniserad av människor innan the Harmony bildades. Där är hela samhällssystemet uppbyggt kring just en genetisk förändring. På Testament förs nämligen kvinnors minnen vidare till deras barn, vilket skapat ett matriarkaliskt samhälle uppbyggt kring klaner med utgångspunkt i de kvinnor som ursprungligen koloniserade planeten.

I The Beacon behandlas det gamla välkända temat första kontakten med utomjordingar. Dessa får dock läsaren veta mycket lite om och knappast träffa eftersom de på jorden representeras av en grupp ättlingar till människor som levt länge tillsammans med utomjordingarna och som nu skickats hit för att undersöka om det är dags för en mer omfattande kontakt. Ankomsten välkomnas inte av alla och är fylld med faror för båda sidor vilket beskrivs i boken.

The Beacon är lite svår att komma in i, besvärligare än Testament trots att den tycks vara helt fristående. Till att börja med undrar man vad som egentligen pågår för de besökande människorna är givetvis mycket förändrade av sina liv med flera olika främmande raser och även livet på jorden är förstås helt annorlunda än vårat, delvis på grund av följderna av utomjordingarnas tidigare hemliga besök. En del av det intressanta med boken, som med mycket av science fiction-litteraturen, är ju dock just att försöka sätta sig in i den värld författaren skapat och vad som egentligen händer.

Sammanfattning: Inte högsta betyg men två klart läsvärda böcker och en lovande författare som det nog kan vara idé att hålla ett öga på. /BLV

TV-seriefavoriter 1

Hans Sidén
©1994, 225 sidor, Tre böcker

Den här boken hittade jag på uppsamlingsrean efter bokrean och tyckte att den såg kul ut. Eftersom det fanns ett kapitel om science fiction-teveserier och boken är skriven av en gammal science fiction-fan så slog jag till. Man kan ana att Sidén själv har lite extra intresse av science fiction eftersom kapitlet om science fiction är det enda där han inte bara går igenom serier sända i Sverige utan också botaniserar en del i det som inte köpts in.

Boken är en nostalgigenomgång av alla (eller i varje fall väldigt många) av de TV-serier som har gått på svensk TV genom åren. Den är uppdelad i ett antal kapitel som tar upp olika genrer (komedier, deckare/polisserier, western, science fiction, agenter). Dessutom finns det ett kapitel om TV4. I varje kapitel gås det som sänts igenom i kronologisk ordning från början 4 september 1956 fram till nutid (slutet av 1993). Då detta innebär att en himla massa serier ska avverkas så blir det inte så mycket utrymme till varje. Beskrivningarna varierar från några rader till en halv sida. Tanken är att det ska komma en del två också som innehåller genrerna tvålopera, historiska serier, krig, sjukhus, och advokater. Jag vet inte om den har publicerats.

Det är mycket som man kommer ihåg och nickar igenkännande åt, men det finns ännu mer som jag inte har några som helst minnen av, även under de perioderna som hag borde komma ihåg.

Enligt den här boken har följande visats på svensk TV. Hur många kommer du ihåg? (Årtalen är start i Sverige.) Min vän från Mars (1965), Rymdpatrullen (1966), Stingray (1964), Månbas Alpha (1972), Blixt Gordon och purpurdöden (1973), Den osynlige mannen (1976), Star Trek (1977), De överlevande (1977), Jason och stjärnkommandot (1980), Agent försvinner (1980), Utflykt med tefat (1982), Titta han flyger (1982), Den otrolige Hulken (1982), Buck Rogers (1983), Triffidernas uppror (1984), Automan -- superagenten (1985), V -- hotet från rymden (1986), Tripoderna (1986), Bortom mörkret (1986), Mannen från rymden (1991), Skönheten och odjuret (1991), Highlander (1993). /HP

Sacrifice of Fools

Ian McDonald
©1996, 286 sidor, Gollancz

Här tar Ian McDonald med oss till Nordirland där rymdvarelserna Shian har landat för några år sedan. De försöker att leva i harmoni med människorna men konflikterna ligger aldrig långt borta. Den nya situationen med människor och rymdvarelser används ibland som en spegel för att betrakta situationen för protestanter och katoliker på Nordirland. /HP

Demon Night

J. Michael Straczynski
©1988, 310 sidor, Berkley

Det här är Babylon 5-skaparen J. Michael Straczynskis första och såvitt jag vet enda roman hittills. Förutom den verkar han ha publicerat något dussin noveller. Som man kan gissa av bokens namn så är det inte science fiction utan skräck det handlar om.

På flera stycken blurbar på boken så jämförs den med Stephen King och för en gångs skull tycker jag att jämförelsen inte är helt malplacerad. Det finns en del uppenbara likheter som att handlingen utspelar sig i en liten landsortshåla i Maine. Mer intressant är att känslan av närvaro är densamma. Tack vare massor av små nedslag i vardagslivet hos den lilla stadens invånare känner man att man känner dem ganska väl. Inte bara så att man vet vad de heter och hur de ser ut, utan man vet framför allt en del om hur de tänker och vad det är som driver dem. Bra är det också, för den delen.

Handlingen kretsar kring Eric Matthews som en gång växte upp i den lilla staden Dredmouth Point men som sedan flyttade därifrån till släktingar efter att hans föräldrar dött i en bilolycka. På senare tid har han flyttat fram och tillbaka för att slippa allt för mycket ingående frågor från sin omgivning. Han har drabbats av drömmar där han återupplever bilolyckan. När han vaknar är hans lägenhet förstörd. Det är dessutom lite svårt att förklara hur han i sovande tillstånd skulle kunna förstöra ett akvarium så att det blir glassplitter i flera väggar. Han hör dessutom röster i huvudet som säger åt honom att komma hem. Till slut bestämmer han sig för att resa tillbaka till sin födelsestad för att se om han kan få någon lösning på sina problem. Naturligtvis finns det också lite mystiska saker som Indian Caves, en hotfull grotta som de lokala indianerna har kopplingar till. Det sista Erics far sade, fastklämd i bilen var ''...watch'', samtidigt som han pekade på grottorna.

En skojig detalj är den blurb på baksidan av boken som lyder ''Straczynski has a deft hand with shadows ...''. Det har ju, om vi säger så, blivit ännu sannare sedan det skrevs. /HP

Maskerade

Terry Pratchett
©1995, 381 sidor, Corgi

Vid det här laget har det kommit ut så många Discworldböcker att jag har tappat räkningen; å andra sidan är det inte en sådan serie att man behöver läsa dem i ordning så det spelar ingen roll.

I Maskerade får vi återse Granny Weatherwax och Nanny Ogg. Den här gången gör de, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på, ett besök på operan. Det visar sig att det aktuella operahuset är hemsökt av ett mystiskt spöke som alltid går omkring i frack och med en mask för ansiktet. Dessutom ingår en flicka som de tycker passar bättre som häxa tillsammans med dem i ensamblen.

Jag hade kul när jag läste, och då har jag inte läst Fantomen på operan så jag antar att jag missar en del av skämten. /HP

City

Clifford D. Simak
©1952, 252 sidor, Ace

City består av ett antal noveller som visar situationen på jorden längre och längre fram i tiden. Dock är det inte mycket som är sig likt. Människor är glömda; nu är det hundarna och myrorna som är de som styr.

Det riktigt intressanta med boken tycker jag dock är berättartekniken. Det hela läggs fram som ett antal legender om hundarnas urtid och de mytiska människorna. Varje novell har en kort introduktion där en hundvetenskapsman sammanfattar vad som är känt om legenden, vad olika tolkare bland hundarna har sagt om den tidigare och vad han tror om dess autenticitet. Några av dem betraktas som rena legender eftersom de innehåller sådana underliga saker som hundar som inte kan tala och som underkastar sig människorna som ett slags husdjur. En annan betraktas som ett slags skapelsemyt då den visar hur en man som heter Webster modifierar sina hundar så att de lär sig tala. Naturligtvis kan en sådan historia inte vara sann, men den kan ju trots det ha ett visst intresse som illustration av hur hundar förr i tiden försökte rationalisera sin skapelse.

Jan kan inte annat än instämma i de entusiastiska blurbarna på boken (''great science fiction classic'' och liknande) -- City är mycket läsvärd. /HP

Science Fiction: An Illustrated History

Sam J. Lundwall
Grosset & Dunlap, ©1977, 208 sidor

Detta är en ''coffee-table book'' om science fictions historia, så som den uppfattas av Sam J. Lundwall. Många av oss har vissa svårigheter att känna igen oss i genren så som han presenterar den. Om man ska tro Lundwall så är det mesta science fiction, ju äldre desto bättre. Om det sen är skrivet på ett språk som få talar så är det ännu bättre; den engelskspråkiga världen är fast i vad han kallar ett sf-ghetto och anses inte producera någonting av värde.

Om man bortser från denna (i och för sig grundläggande) brist så är boken trevlig med massvis med illustrationer. De flesta av illustrationerna är ganska väl valda, även om det finns en del som man undrar vad de har där att göra. Vad som är vanligare är att bilderna är större än vad som är motiverat. Det är inte helt ovanligt att en enda bild får ta upp ett helt uppslag. Visserligen är det här den typen av bok som är uppbyggd kring sina illustrationer, men jag hade hellre sett fler illustrationer i mindre format än dessa enstaka gigantbilder.

Boken är uppdelad i kapitel om olika företeelser inom sf-världen (Robotar, Monster, Utopier, etc). De texterna som publicerades av Lundwall på svenska som Utopia -- Dystopia 1977 är samma som motsvarande kapitel i den här boken. Omarbetade versioner av kapitel från denna bok förekommer också i Lundwalls En bok om science fiction, fantastik, futurism, robotar, monster, vampyrer, utopier, dystopier och annat märkvärdigt och oväntat och osannolikt (1993), då i något utökade versioner. /HP

Nine Princes in Amber

Roger Zelazny
©1975, 175 sidor

Detta är den första i Zelaznys serie böcker om världen Amber, av vilken alla andra världar endast är ofullkomliga reflektioner. Amber styrs av en stor syskonskara som inte kan hålla sams och som dessutom är utrustade med diverse magiska förmågor. Den här boken handlar om hur Corwin, en av bröderna, vaknar upp efter en trafikolycka på jorden utan minne och sedan kämpar för att få tillbaka sitt minne och lyckas ta sig tillbaka till Amber. /HP

Seasons in Flight

Brian Aldiss
©1984, 157 sidor

Det här är en novellsamling med ett rymdskepp (och lite får) på omslaget och klassificeringen ''science fiction'' på ryggen. Jag är inte riktigt säker på att jag håller med om det. Visst finns det några noveller som har fantastiska inslag, men det känns som om de är i minoritet i boken. Dessutom är det i första hand fantasy det är frågan om, inte science fiction.

Ganska många av novellerna gör ett lite korthugget intryck, som om de skulle ha mått bättre av att utvecklas lite mer och kanske blivit kortromaner. Flera av dem är också skrivna på ett sätt som gör att de får en lite mytisk känsla; man får lite intrycket av gamla fabler.

En annan sak som slår en är att novellerna till stor del utspelar sig i exotiska miljöer. De utspelar sig i imaginära miljöer som liknar till exempel Spanien, Jugoslavien, Arabien och Afrika. /HP