För hundra år sedan så drabbades några av de då koloniserade världarna av en oförklarad katastrof. Alla människor som fanns där försvann plötsligt, spårlöst. Det verkade som om de helt enkelt gått upp i rök, då det här och där fanns högar med kläder kvar där en människa varit. Katastrofen skylldes på en ras som ingen sett (eller ens vet existerar) som man kallar för ularians eftersom de drabbade världarna låg på en linje som pekar mot ett system med det namnet. Nu verkar det som om samma sak håller på att hända igen. Återigen har människor försvunnit. Denna gång har man dock en person kvar i den drabbade kolonin, och eftersom hon har implantat så kan man spela in hennes sinnesintryck och på så sätt få reda på att någonting är på gång.
Lutha Tallstaff skickas ut för att försöka få fram information om vad det egentligen är som pågår och se om det går att förhindra på något sätt. Hon är lingvist och också mor till ett avvikande barn. Hennes son, Leely, är i sexårsåldern men kan fortfarande inte tala. Han verkar inte ha någon som helst förståelse för hur hans omgivning förväntar sig att han ska förstå utan försöker så ofta som möjligt att klä av sig alla sina kläder och måla på någon tillgänglig yta, oftast med avföring, lera eller något annat socialt oacceptabelt medium.
Luthas uppdrag är att finna Leelson Famber eftersom han kan förväntas ha intressant information. Leelson är också far till Leely och en av de sista personer som Lutha vill träffa eftersom han har övergivit henne och Leely då han på grund av sin religion inte tycker att Leely är en riktig människa. Att lokalisera Leelson på planeten Dinadh visar sig vara ganska enkelt men bara början på problemen.
På Dinadh så råder ett strikt religiöst samhälle som jag tycker porträtteras väl. Det vimlar av tabun och ritualer. Ju längre fram i boken man kommer, desto större förståelse får man för religionen och hur den har uppkommit.
Ett tema som går genom boken är kvinnoförtryck. Lutha skickas iväg på uppdraget mot sin vilja för att hon är den enda som kan komma in på planeten Dinadh. Eftersom hon och Leelson har ett barn tillsammans så är de gifta enligt Dinadhsk lag och det är endast släktingar till personer på planeten som släpps in utan en massa krångel. På Dinadh så träffar vi på två olika systerskap som betraktas som något slags undermänniskor. Det första är ''skuggorna'' som består av personer som inte passat in i samhällets ram och som inte heller velat bli modifierade för att passa in. Om de går med på att leva som tjänare som ingen ser så tillåts de att leva vidare omodifierade och leva ut sina aggressioner i virtuella verkligheter. Det andra är ''kvinnorna med slöja''. När en kvinna på Dinadh blir med barn första gången så måste hon genomgå en ritual som i de flesta fall inte ger henne några bestående men, men som i undantagsfall förstör ansiktet på henne. De som blir vanställda lever resten av sitt liv med en slöja för ansiktet och betraktas, liksom skuggorna, inte som riktiga människor och tillåts till exempel inte få barn. Mot slutet av boken så får vi reda på både vad som händer vid den här ritualen och varför den existerar och det understryker att männen i samhället låter kvinnor lida för att ge övriga ett bättre liv.
Tepper slår också ett slag mot miljöförstöringen. I det samhälle som målas upp i boken så finns det så mycket människor att det är problem att få tillräckligt med mat åt alla. För att råda bot på det så bygger man om alla planeter man koloniserar så att de ska ge så stor avkastning av mänsklig mat som möjligt. Detta sker bland annat genom att allt annat djurliv utom de absolut nödvändiga arterna avlägsnas efter att deras arvsmassa har lagrats i en databank för att kunna återskapas när tillgången på mat har blivit bättre. Likaledes så byts de flesta sorternas växter ut mot andra arter som är vindpollinerade och som kan överleva utan hjälp från djur. Senare i romanen får vi se det här förfarandet ur ett annat perspektiv och det visar sig då att det kanske inte alltid är så fördelaktigt som det kan verka.
På det hela taget så tycker jag att Shadow's End är ganska trevlig även om den var lite trög att komma in i. Både Dinadh och dess seder och religion tycker jag beskrivs på ett övertygande sätt. Allting dras samman till en koherent lösning i slutet även om man inte tror det ibland. Vissa av lösningarna är uppenbara (åtminstone delvis), andra förvånade mig.
Beggars in Spain är, som många av er antagligen redan vet, en expanderad version av en kortroman (novella) med samma namn som Nancy Kress publicerade i Isaac Asimov's Science Fiction Magazine, april 1991. Till skillnad från de flesta andra kortare historier som blir utvecklade till romaner så kan vi här återfinna den ursprungliga berättelsen mer eller mindre oförändrad. Beggars in Spain är uppdelad i fyra olika delar som utspelar sig vid skilda tidpunkter i framtiden. Dessa presenteras i kronologisk ordning och sträcker sig från 2008 (den ursprungliga kortromanen) till 2091.
I den framtid som målas upp så har gentekniken gjort sådana framsteg att man kan manipulera foster och därigenom se till att de får de egenskaper som deras föräldrar ansett vara önskvärda. Huvudpersonen i romanen, Leisha, är en av de första personer som föds med den nya egenskapen att aldrig behöva sova och hon märker snart att den inte bara innebär fördelar. Ganska tidigt kommer det också fram att de som har den här förändringen inte kommer att åldras som andra utan de kommer att leva mycket länge, kanske hur länge som helst. De sömnlösa visar sig också snart bli mycket framgångsrika inom vadhelst de ger sig på. Dels har många av dem även fått andra modifikationer av sina gener för att till exempel höja deras intelligens och dels så har de ju hela natten på sig att studera medan deras klasskamrater sover. Detta gör att det snart uppstår ett ganska starkt motstånd mot dem bland vanligt folk.
För att skydda sig från alla de som tycker att sömnlösa inte är riktiga människor och som vill att de ska uteslutas ur samhället så börjar de flesta sömnlösa dra sig tillbaka till ett område som de kallar för Sanctuary. Tack vare inkomsterna från sina redan mycket framgångsrika företag har de sömnlösa möjlighet att köpa ett stort landområde och förse det med det absolut senaste inom bevakningsteknologi för att de ska få vara ifred. Här baserar de alla sina företag och all sin forskning som snart visar sig vara överlägsen allt som produceras utanför.
Mycket av Beggars in Spain kretsar kring problemet huruvida en tiggare har rätt att kräva någonting av den som har någonting. De sömnlösa som drar sig tillbaka till Sanctuary hävdar att den som inte själv ger någon form av bidrag till gemenskapen har inte heller rätt att ställa krav på att få någonting av den. De ställer inte upp på ''all men are created equal'' som det står i oavhängighetsförklaringen. De sovande svarar å sin sida med att till exempel utestänga sömnlösa från att sitta i juryer i domstolar eftersom det står i konstitutionen att man ska dömas av ''a jury of one's peers''.
Det är naturligtvis uppenbart att Kress vill få oss att tänka på hur diverse andra minoriteter behandlas i världen omkring oss i dag. En sak som jag dock i efterhand tycker är lite märklig är att det inte någonstans i boken förekommer någon annan minoritet än just de sömnlösa. Det känns som om problemet blir lite underligt vinklat när den visserligen lilla minoriteten har övertaget över majoriteten både ekonomiskt och intellektuellt. Jag tycker att det vore naturligt för personerna i boken att dra paralleller med olika fall av diskriminering som har inträffat tidigare i historien, speciellt som de faktiskt tittar på historien av en annan anledning som jag inte ska avslöja här.
Ganska stor del av boken tas upp av saker som är mer eller mindre hårt knutna till rättsväsendet. Leisha är advokat och hon funderar naturligtvis en hel del över de olika rättsliga hinder som de sovande försöker lägga ivägen för de sömnlösa. En rättegång spelar en viktig roll i handlingen. Ibland kan tro att det är en framtida version av L. A. Law man har fått tag i. Detta gör att boken känns ovanligt amerikansk, något som kanske kan ställa till problem när den ska översättas eftersom det är bra om man vet hur det amerikanska samhället fungerar för att man ska förstå vad som händer och varför.
Till stora delar så känns det som om det är Kress själv som talar i boken. Vid sitt ConFusebesök förra året berättade hon att hon har varit jurymedlem och sett hur det går till ''bakom kulisserna'' och är inte helt nöjd med vad hon sett. Tyvärr så måste jag nog säga att det blir lite väl mycket budskap och lite för lite bok mot slutet. Jag vill inte på något sätt säga att Beggars in Spain är en dålig bok, men jag tycker att kortromanversionen är klart mera värd en Nebula än romanversionen.
Det mesta av Ian McDonalds nya kortroman Scissors Cut Paper Wrap Stone utspelar sig under en pilgrimsresa på mountainbike som europén Ethan Ring och en japansk anime-designande bekant till honom gör till ett antal tempel i Japan. Eller, för att vara mer exakt, pilgrimsresan blandas upp med tillbakablickar på vad som har hänt honom tidigare så att vi ska förstå vad som pågår.
Ethan hörde en gång talas om att olika typsnitt gör att den som läser texten får olika intryck av den; ett visst typsnitt kan vara auktoritärt medan ett annat ger ett vänligt intryck. Efter ett tags sökande tillsammans med en vän så lyckas de utveckla ett antal mycket speciella typsnitt som han kallar för fracters. Dessa gör att den som läser text skriven med dem kommer att, vare sig han vill eller inte, få den slags känslomässiga reaktion som är inbyggd i just det typsnittet. De olika typsnitten de utvecklar har olika effekter på läsaren; ett gör att man ovillkorligen lyder det som står i texten, ett annat får tiden att stanna för läsaren medan åter andra framkallar total lycka, sexuell upphetsning, ångest eller glömska.
Detta är en i mitt tycke mycket intressant idé som placeras mot bakgrunden av Japan i en nära framtid där nästan ingen numera arbetar på traditionella arbetsplatser utan från hemmet via datornätverk. När man blir opererad här så är det en robot som rent fysiskt håller i skalpellen, fjärrstyrd av en kirurg som kan vara på andra sidan kontinenten. Om man ser till saker som detta, en del virtual reality och att en av personerna som Ethan träffar under sin har blivit av med sin underkropp och numera förflyttar sig med åtta mekaniska ben kanske man kan ledas att tro att McDonald numera ägnar sig åt cyberpunk. Det tycker emellertid jag är en missvisande beteckning. Det mesta av handlingen utspelas utomhus och på landsbygden, ofta på en mountainbike och det känns långt till den skitiga, noir-inspirerade stadsmiljö med drogproblem som är så vanlig inom cyberpunken. Ethan bryr sig inte om ifall omvärlden tycker att han är ''hip'' eller inte utan hans problem är att han med hjälp av sin upptäckt har förvandlat sig till ett mycket effektivt vapen, vilket också har gjort att han har fått svåra moraliska dubier. Hans flickvän vill att han ska förstöra alla sina fracters en gång för alla men han har svårt att ta detta slutliga, oåterkalleliga steg.
Det vore förresten kul att veta om McDonald tycker om Susan Vega. Ethans flickvän heter Luka och bor på våningen ovanför honom ... Hur det än är med den saken så är det här en bra bok. Läs den! /HP