Terry Pratchett

en betraktelse av Hans Persson
Ursprungligen var det tänkt att det här skulle bli en recension av Small Gods men sedan kom jag på att jag lovat att skriva en artikel om Terry Pratchett för ett år sedan eller något så vi får väl se vad det blir av det.

Terry Pratchett föddes 1948 i Buckinghamshire i England och hade, tvärt emot vad som normalt förväntas av en blivande författare, en mycket lycklig barndom. Det fanns tidiga tecken på att han skulle bli författare. Han sålde sin första novell till tidningen Science Fantasy vid tretton års ålder och köpte sig en skrivmaskin för pengarna. Sedan dess har han ägnat sig åt att skriva. Hans första roman, en barnbok, publicerades tio år senare.

Efter att ha ägnat sig åt sitt författarskap på fritiden ett tag bestämde han sig 1987 för att sluta sitt jobb och börja skriva på heltid. Hans jobb bestod i att vara det engelska elverkets ansikte ut mot pressen. Detta arbete förlades med osviklig precision till den tid då oväntade saker hände i Harrisburg vilket gjorde jobbet till en mycket större utmaning än han hade tänkt sig.

Writing is the most fun anyone can have by themselves.
Eftersom han dels tyckte att det var roligare att skriva än att jobba och dels hade färdiga kontrakt på böcker några år framåt i tiden så bestämde han sig för att ta chansen, speciellt som det skulle innebära att han förlorade pengar om han fortsatte arbeta.

Det som Pratchett är mest känd för är hans serie böcker om Discworld som vid det här laget omfattar fjorton delar. Discworld är en platt värld som vilar på fyra elefanter som i sin tur står på jättesköldpaddan (av okänt kön) A'Tuins skal. Förutom den rent utseendemässiga skillnaden mot de flesta andra fantasyvärldar så har Discworld en hel del andra egenheter. På toppen av ett mycket högt berg i världens mitt så sitter gudarna runt en Discworld i miniatyr och bestämmer människornas öde med tärningar.

Ankh-Morpork is ruled by the Patrician according to the 'One man, one vote' system. He's the man, he's got the vote.
Biblioteket på magikerskolan Unseen University sköts av en orangutang. Döden går runt i världen som ett skelett med lie och svart mantel och samlar in personer i vilkas timglas sanden har runnit ned. Det är dock endast magiker som kan se honom. På grund av det kraftiga magifältet som omger Discworld så rör sig solljuset så långsamt att man kan se hur det böljar fram som sirap över landskapet i gryningen.

En annan egenhet med Discworldböckerna gentemot nästan alla annan fantasylitteratur är att de inte innehåller någon karta.

This book does not contain a map. Feel free to draw your own.
Pratchett säger att han själv inte har någon karta över Discworld och att han inte heller lägger så stor vikt vid om han råkar motsäga sig själv lite grann ibland om det ger en bättre story.

De flesta av de här sakerna har funnits med sedan de första böckerna. Det finns dock några saker som har förändrats på till synes oförklarliga sätt. I de första böckerna är alla magiker livrädda för att de ska råka uttala det mycket magiska talet fyra plus fyra. Om de skulle råka göra det så riskerar de att horder med hemska varelser från underjorden kommer och äter upp dem. Denna risk verkar ha gått över i tysthet, för i senare böcker säger magikerna glatt åtta utan att varken reagera eller bli någots middag.

På det internationella datornätet usenet finns det ett samtalsmöte som heter alt.fan.pratchett där den som vill kan diskutera hans böcker eller fråga om det är någonting de inte förstår. Det verkar som om det är ganska mycket vitsar som går den amerikanska publiken förbi på grund av att de är allt för englands- eller åtminstone europaspecifika. Jag hade inte tänkt på det tidigare men efter att ha läst det som skrivs här ett tag så verkar det ganska tydligt (därmed inte sagt att jag förstår allting heller). Det som är extra skojigt är att Pratchett själv är en av de flitigare deltagarna i debatten. Man brukar, förutom hans kongressreseplaner den närmsta tiden, också få vara med och diskutera både hans böcker och en del idéer som han jonglerar med.

Small Gods är, om inte den senaste Discworldboken, så åtminstone den senaste av dem som har utgetts i pocketutgåva. Det första man lägger märke till är att den utan konkurrens (än så länge åtminstone) är den tjockaste boken i serien. Jag undrar om det är en tillfällighet eller om det är ordbehandlarsjukan som håller på att slå till. Efter att ha läst den så tycker jag nog inte att den är innehållsmässigt tunnare än de tidigare, men dock lite annorlunda.

Prince Lasgere of Tsort was not a man to mince words. People, yes. But not words.
Small Gods är inte alls så mycket inriktad på snabba skämt och ordvitsar som de tidigare Discworldböckerna. Naturligtvis förekommer det en del som till exempel citatet ovan men inte alls så mycket som tidigare. Om det är en brist eller en förbättring är väl upp till var och en som läser boken att avgöra. Istället verkar det som om Pratchett försöker styra in lite mera på satirspåret. Som man kan ana av namnet på boken så handlar det mest om religion och en del om filosofi.

Brutha (brother) är till en början en ovanligt dum lärling i kyrkan. Han är dock utrustad med en egenhet i det att han har ett perfekt minne. Allting som han ser, om det så bara är i en sekund, kommer han ihåg och kan beskriva. Ganska snart så förändras hans tillvaro när han tilltalas av Om, den store guden. Han har blivit den utvalde. Om, som av någon anledning just för stunden är inkarnerad som en sköldpadda, är inte helt nöjd med sitt val men det verkar som om Brutha är den enda människa som kan höra honom så det är inte mycket han kan göra åt saken. Brutha är inte den utvalde som Om skulle valt att välja, men eftersom han inte har något val så blir det Brutha.

Thoughts always moved slowly through Brutha's mind, like icebergs. They arrived slowly and left slowly and when they were there they occupied a lot of space, much of it below the surface.
Religionen som det handlar om är ganska hårdför och ovanlig på Discworld såtillvida att den förespråkar att det endast finns en gud, Om, och att jorden är rund (!). Ibland har de lite problem att övertala folk hur det skulle gå att undvika att folk ramlar av från undersidan. Kvisitionen med sina in- och exkvisitorer är en av de drivande krafterna inom kyrkan och gör sitt bästa för att undertrycka filosofer med obekväma åsikter. De lägger bland annat ned mycket energi på att få fast den ansvarige för den bok som hävdar att världen i själva verket är platt och bärs fram av en sköldpadda. Till slut får de tag i honom och får honnom att erkänna att han har fel (även om det sista han säger innan han smiter är ''men ändock rör sig sköldpaddan'').

Bibliografi

1971
The Carpet People
1976
The Dark Side of the Sun
1981
Strata
1989
The Unadulterated Cat (illustrerad av Gray Jolliffe)
1990
Good Omens: The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch (tillsammans med Neil Gaiman)

Discworld

1983
The Colour of Magic
1986
The Light Fantastic
1987
Equal Rites
1988
Mort
1988
Sourcery
1988
Wyrd Sisters
1989
Pyramids
1989
Guards! Guards!
1989
Eric (illustrerad av Josh Kirby)
1990
Moving Pictures
1991
Reaper Man
1991
Witches Abroad
1992
Small Gods
1992
Lords and Ladies

Truckers-trilogin

1989
Truckers
1990
Diggers
1990
Wings

En bra bit av Discworldserien, Truckers-trilogin och The Unadulterated Cat finns såvitt jag vet utgivet på svenska.


LSFF:s hemsida