Epitaph in Rust
The Skies Discrowned
The Drawing of the Dark (1979)
The Anubis Gates (1983) (Svensk översättning Anubisportarna)
Dinner at Deviant's Palace (1985)
On Stranger Tides (1987)
The Stress of her Regard (1989)
Last Call (1991)
De två översta har jag ingen aning om vad de handlar om; Last Call har jag bara läst baksidan på, och den tycks handla om spelare i Las Vegas. De övriga har jag däremot läst, och de räcker för att jag ska kunna rekommendera hans böcker helhjärtat. Tim Powers skriver en sorts fantasy, kan man säga. Vill ni hellre klassa hans böcker som horror kan jag gå med på det också. Dinner at Deviant's Palace är visserligen rent formellt science fiction (den utspelar sig i Los Angeles ett par hundra år efter katastrofen) men tonen och handlingen är omisskännligt powerska. Tim Powers kombinerar en vid och grundlig beläsenhet om de olika historiska perioder han skriver om med en osviklig förmåga för det groteska.
Ta som exempel The Drawing of the Dark: Tiden är början på 1500-talet och historien börjar i Venedig. En fyrtioårig irländsk legoknekt Brian Duffy, får jobb som utkastare på en krog i Wien av en mycket mystisk äldre herre. Duffy förföljs av övernaturliga väsen och hinner fram till Wien lagom för att kunna vara med om turkarnas belägring av staden. Snart visar det sig att Duffy är en inkarnation av kung Arthur, en båtlast vikingar kommer seglande nerför Donau, Duffys märklige arbetsgivare är trollkarlen Merlin och det är bara början ...
Titelns ''Dark'' anspelar på ett mycket mörkt öl, Herzwestener Bier, som behövs för att rädda Europa undan turkarna, och Powers är över huvud taget mycket förtjust i att beskriva mat och dryck i sina romaner -- en detalj i hur han får svunna tider att leva och dofta för läsaren. Powers hjältar är också gärna medelålders, slitna och företrädesvis med ett intellektuellt yrke (Duffy var misslyckad präst innan han blev legoknekt).
Tim Powers sätt att behandla magi är mycket uppfriskande. Ni vet hur det annars brukar vara i amerikansk fantasy: någon har läst Tolkien och regelboken till AD&D och tror att magi är ungefär som en kulspruta man inte behöver bära på. I Powers böcker är magin alltid något som huvudpersonerna blir utsatta för, inget de kan kontrollera eller ens förstå särskilt väl. Han har också läst på grundligt och kan förankra sina trollkonster i landets folktro.
För att fortsatta med böckerna: Dinner at Deviant's Palace handlar som sagt var om framtidens Kalifornien. En skum kult ägnar sig åt att hjärntvätta folk a la pastor Moon. Vår hjälte, Gregorio Rivas, var en gång en kombinerad kidnappare och avprogrammerare av kultens anhängare, men har dragit sig tillbaka för att arbeta som musiker. Men så får han veta att hans ungdomskärlek har fallit i sektens klor ... Det här är möjligen Powers svagaste bok, men även en svag Powers är bättre än det mesta.
On Stranger Tides är en sjörövarroman från tiden strax innan Västeuropas stormakter fick full kontroll över Karibien och fördrev magin. Det är fortfarande möjligt att bli fabulöst rik över en natt, bli kastad åt hajarna nästa natt och tvingas återuppstå som en zombie den tredje natten ... Hjälten John Chandagnac är ovanligt ung för att vara Powers-hjälte, bara 20 eller så, och han är en engelsk dockmakare på väg att hämta sitt farsarv på Haiti. Men han råkar ut för pirater, trollkarlar och än hemskare ting ... Här finns bland annat en scen där Powers roar sig med att koppla ihop Heisenbergs osäkerhetsrelation med den legendariska Ungdomens Källa någonstans i Florida. Dödsroligt ...
The Stress of her Regard är en riktigt underbar skröna. Powers har tagit poeterna Lord Byron, Percy Shelley och John Keats och låtsats att alla konstigheter i deras respektive liv har berott på att de i själva verket var förföljda av en sorts sexuella vampyrer som gav dem poetisk inspiration samtidigt som de hade ihjäl deras familjer. Här serveras glatt groteska förklaringar till varför (som faktiskt hände) Lord Byron eldade upp Percy Shelleys lik. Till och med den där episoden i början av boken om ''eyes in her breast'' (ni som läst boken vet vad jag menar) finns belagd i diktarnas dagböcker. Sex, våld och vitlök -- vad kan man mer begära av en bok egentligen?
Och nu till vad som förmodligen är den bästa boken: The Anubis Gates (på svenska som Anubisportarna i utomordentlig översattning av Sven Christer Swahn). Har har vi en roman om hur professor Brendan Doyle, expert på det tidiga engelska 1800-talets poeter, får ett ekonomiskt mycket fördelaktigt erbjudande av ett konstigt högteknologiskt bolag. Han ska hålla ett föredrag om poeten Samuel Taylor Coleridge i London. Ingen har dock talat om för honom när det är meningen att han ska hålla det ... Naturligtvis har bolaget byggt en tidsmaskin (vad trodde ni?), naturligtvis händer ännu konstigare saker en tjugo sidor in -- det är ju fråga om en roman av Tim Powers! Bättre underhållning än så här går helt enkelt inte att få tag i. Bara som en detalj i sammanhanget; har ni tankt på hur medvetet Powers använder floden som motiv genom hela den har romanen? I början liknar den galne miljonären tiden vid en överfrusen flod när han ska förklara tidsmaskinen för professor Doyle, sedan dyker floden upp som motiv i dikten The Twelve Hours of the Night, mycket av dramatiken tilldrar sig på eller i Themsen och slutligen är i epilogen floden en symbol for frihet och fritt val. Hmm -- jag blev visst litet djup där. Ber om ursäkt, ska inte upprepas.
Nåja, för att avrunda: Tim Powers kanske inte ger några djupsinningheter att begrunda, men hans romaner om slitna hjältar som gör så gott de kan för att klara sig i en galen värld är mycket läsvärda och stor underhållning. Plus det att de är mycket allmänbildande, om man nu kan lita på alla Powers groteskerier. Många av dem är så otroliga att de antagligen är sanna ...