En icke-fans resa
 

Lördagen den 28 mars var några tappra LSFFare i Stockholm och frös. Vi
startade vid sjutiden på morronen från Ryds centrum. Jag hade bara
sovit ett par timmar under natten innan, så jag var ganska ordentligt
gnällig. I Skärholmen, där vi parkerade minibussen, var det kallt. Vi
skyndade oss att köpa biljetter till tunnelbanan och åka in till
själva staden.

Väl framme i Stockholm började vi vår rond på Akademibokhandeln. De
svåraste fallen bland bibliomanerna handlade en ansenlig mängd böcker
där. Vi mera normala gick mest och drog ut böcker ur hyllorna och
satte tillbaka dem på andra platser. Hädelse!

Nästa anhalt var Levinskys. De hade stängt, då de inte kunde
komma åt sina kassor. Vi fick beskedet att de skulle öppna vid tolv.
Klockan var halv tolv, så vi tillbringade väntetiden på 
Hedengrens filial runt hörnet på Kungsgatan. Där hittade jag en bok
om JMW Turner --- Englands mest kända landskapsakvarellist --- och
en om Franz Marc --- en expressionistisk djurmålare som dog i
första världskriget.

Åter till Levinskys, där det fortfarande var stängt.  Jag kommer nog
aldrig att få smaka deras milkshakes.  Efter diverse missförstånd och
omvägar på grund av en avstängd trottoar utanför Turkiets turistbyrå
hamnade vi alla småningom på Big Burger vid Stureplan.  Där åt vi
skäligen oinspirerade, om än mättande hamburgare. Efter måltiden
skildes vi åt, sedan vi kommit överens om att träffas på SF-Bokhandeln
vid tretiden.

Calle och jag tog en dyr runda i Sturegallerian. En CD av
megaflöjtisten James Galway spelandes japanska melodier blev
resultatet för mej. Calle fick tag i en ny Cassandra Complex och
en GURPS-bok. Vidare uppför Kungsgatan och via en mycket illaluktande
trappa till Wahlströms konstnärsbutik. Där inhandlade jag en
plåtlåda för 198 kronor och ett akvarellblock för mycket billiga 134
kronor. Calle, som inte har en aning om priserna på konstnärsmaterial,
tyckte att det var dyrt.  Sedan gick vi mot Gamla Stan.

På vägen hittade vi International Press Center där jag köpte
THE ARTIST'S AND ILLUSTRATOR'S MAGAZINE, en brittisk tidskrift.
Den visade sej inte vara så bra som jag hoppats, men innehöll en del
mycket intressanta annonser. Det är synd att det ska vara så svårt att
få tag i konstnärsmaterial till vettiga priser i Sverige.

Efter en del letande hittade vi ett trevligt kafé där vi värmde
våra frusna själar och händer med te och äppelkaka. Strax efter tre
kom vi till SF-Bokhandeln. Där sjönk jag ned på en bänk medan
bibliomanerna handlade sej blåa. Efter en stund kvicknade jag till,
beskådade katthuvudet i källaren och köpte en Terry Pratchett.

En kall och lång promenad över Hornsgatspuckeln senare var vi framme
vid en kinarestaurang som är specialiserad på Sichuanköket. Där åt vi
mycket och mycket gott. Jag åt fläsk med haosås, som det visst var
ostron och vitlök i, medan de flesta andra tog en meny bestående av
Pekingsoppa, friterade räkor, oxfilé på vardagsvis med stark sås och
de fem smakernas fläskkött. Sen jag börjat fresta de andra med 
friterad banan med glass samt jasminte, beställde de flesta
också te och efterrätt.  Calle åt en väldigt fint upplagd glasscoupe
med pappersparasoll och solfjädersformat rån.  Dock lämnade
han parasollet. Efter livliga diskussioner bestämde vi oss för att se
HOOK som hade haft premiär dagen innan. Det är mycket ofint
att drägla på sitt Månblad.

Av en slump hamnade vi på Rival, en imponerande bio på en tvärgata
till Hornsgatan. Foajen var större än salongen. Eftersom vi var ute i
så god tid letade vi efter ett kondis att fördriva tiden på, men av
flera anledningar kom vi inte längre än ett halvt kvarter förrän vi
vände. Vi fördrev tiden i foajen med att prata, läsa och meditera.

HOOK var en storslagen film. Efteråt var vi alla eniga om att endast
den överlägsna amerikanska kulturen skulle ha kunnat åstadkomma en
sådan bombastisk film. Vi förenades i ett fyrfaldigt leve för _The_American_Way_of_Life_ och _kärnfamiljen_.

Mycket trötta och tyngda av döda träd och plåtlådor begav vi oss till
tunnelbanan, Skärholmen, Norrköping och Linköping i den ordningen.
Calle och jag kom hem vid tretiden.

-- Ceci Henningson --