Space-Opera I space-opera debatten på ConFuse 91 framfördes åsikten att ordet space-opera kan härledas från soap-opera, och att därmed är klassificeringen av space-opera klar: skräp. Båda dessa påståenden är felaktiga. Space-opera alluderar inte på soap-opera. Space-opera är inte skräp. Den korrekta etymologin för ordet space-opera är givetvis att det syftar på opera; opera utan såpa. Musikdramatik. De storslagna perspektiven, de exotiska miljöerna, den skarpt dragna gränsen mellan gott och ont; detta är drag som är gemensamma för space-opera och opera. För den som själv vill övertyga sig om detta kan jag rekommendera Nibelungens ring av Wagner för de storslagna perspektiven, Turandot av Puccini eller Trollflöjten av Mozart för de exotiska miljöerna och Tosca av Puccini för den skarpskurna gränsen mellan gott och ont. Tosca kan även rekommenderas för att den är ett mycket högklassigt verk i sig och för att den bjuder på en skurk, Scarpia, som påminner starkt om Darth Vader; till och med musiken som åtföljer respektive ärkeskurk vid deras entréer är likartad. En person som uppfattat sambandet mellan space-opera och opera korrekt är Jack Vance, som i sin bok SPACE OPERA beskriver ett operasällskap kringresande i världsrymden och deras försök att spela opera för utomjordingar, både mänskliga och icke-mänskliga. Boken är för övrigt skriven på ett sätt som tyder på en förstahandskunskap om ganska många operaverks innehåll. Till sist kan sägas om sambandet mellan space-opera och opera att en svensk kompositör, Karl-Birger Blomdahl, har skrivit en opera med SF-motiv, nämligen ANIARA, med libretto efter Harry Martinsons diktepos. Om detta verk kommer upp på Kungliga Teatern igen kommer LSFF givetvis att anordna en resa dit. Vad gäller påståendet att space-opera är skräp så verkade det råda en rörande enighet bland debattens deltagare, panel och publik, på denna punkt. Space-opera är, för att sammanfatta debattörerna, en eländig smörja som inte läses av en person med den raffinerade litterära smak och höga intelligenskvot som kännetecknar en SF-fan, utom möjligen vid elva års ålder eller i badkaret. Denna ståndpunkt anslogs redan från början av panelens ordförande, och de enda som uttryckte en avvikande mening var Tommy Persson och Brian Stableford. Detta är enligt min mening märkligt. Varje SF-läsare har ibland irriterat sig på en tendens bland mainstream-läsare att inte vilja klassificera en bra bok som SF; detta är en bra bok, alltså är det inte SF, utan riktig litteratur. Jag tycker det är onödigt att odla samma typ av snobberi inom SF. Låt oss låta bli att säga: detta är en bra bok, alltså är det inte space-opera, utan riktig SF. -- Lars Johansson --