Brevspalt Detta är inte konstnärlig kritik. Jag är utomordentligt dåligt lämpad att bedömma det konstnärliga värdet i olika former av bildkonst. Jag vill istället lägga fram några synpunkter på de idémässiga innehållet i en del av sf-konsten, närmare bestämt kritik av dess kvinnosyn såsom den framstår vid en granskning av utställningen på LinCon 91. Magasin och bokomslag med muskelhjältar, gröna monster och lättklädda, kurviga kvinnsfigurer betraktas väl allmänt, med ett lätt överseende leende, som något från en förgången tid. I vår svenska verklighet med kvinnliga ekonomer, läkare, ingenjörer osv. likaväl som manliga sjuksköterskor och förskolelärare är detta väl också helt naturligt. Även inom sf-litteraturen förekommer numera många starka och självständiga kvinnor och många författare skildrar tillsynes jämlika samhällen. Kända sf-författare som till exempel C.J. Cherry, Bruce Sterling, David Brin och Mary Gentle har skapat kvinnliga karraktärer som inte bara är bifigurer eller offer. Ett annat exempel på en stark kvinna är princessan Leia, senatorn och frihetskämpen. Under dessa omständigheter är det förvånande att samhällets och litteraturens utveckling tycks ha fått en så liten genomslagskraft på den genomsnittlige icke-profisionella sf-artisten. Kvinnan framställs som antingen vän, och ofta lättklädd, eller supertuff med en jättestor strålpistol i handen, och oftast synnerligen lättklädd. Egentligen är det kanske inte ens bara kvinnosynen jag vill ifrågasätta. Konsten på LinCon var rent allmänt stereotyp och ensidig. Massor av figurer med vapen eller allmänna fantasivarelser ställdes ut. Det skulle vara intressant om amatörkonstnärerna vidgade vyerna. Jag skulle gärna vilja se dessa i och för sig duktiga konstnärers vision av till exempel det allmänna arbetet ombord på ett rymdskepp eller någon mer vardaglig situation. Slutligen vill jag säga att jag enbart blir glad om någon motbevisar min kritik. Det kan lämpligen ske genom att brev till MÅNBLADET. -- Britt-Louise Viklund --