Boktips och bokvarningar THE COMPLETE ENCHANTER av Fletcher Pratt & L Sprague deCamp (Nyutgåva av Baen Books, 540 sidor) 6cm "Jag har berättat" fortsatte Dr Chalmers "hur jag kontrollerade min hypotes om att världen vi lever i är sammansatt av intryck mottagna av våra sinnen. Men det finns en oändlig mängd möjliga världar, och om våra sinnen kan fås att mottaga en annorlunda serie intryck skulle vi följdaktligen befinna oss i en annan värld. (...) Om vi vill bygga oss en farkost för transpositionering från den ena världen till den andra, ställs vi inför den mödosamma uppgiften att kartlägga exempelvis Illiadens världs grundläggande postulat, och uttrycka dessa i logisk form-" Shea avbröt: "Med andra ord: vi bygger oss en syllogismobil?" Detta citat är från inledningen till den första Harold Shea-berättelsen ("The Roaring Trumpet", pub. ffg. i UNKNOWN 1940). Sammanlagt skrev författarna fem berättelser innan Pratts död i cancer satte stop för Harold Sheas glada framfart i fantasins världar. Dessa historier är antagligen den muntraste fantasyn som någonsin har skrivits --- åtminstone har jag aldrig läst något roligare. Häromåret kom så äntligen den kompletta nyutgåvan. Hjälten i berättelserna, Harold Shea, är en ung psykolog vid Garaden Institute i Ohio. Han är rätt missnöjd med sin inrutade tillvaro, och när han hör talas om Dr Chalmers forskning(i citatet ovan) skyndar han sig att tillämpa den. Och nog fungerar den alltid! Iförd tunna sommarkläder hamnar han mitt i fimbulvintern och är ytterst nära att dras in i Ragnarök. Senare hjälps han och Dr Chalmers åt för att kontrollera processen bättre, och de lyckas till slut hamna där de siktar --- mitt i den engelska renässanspoeten Edmund Spencers versepos THE FAERIE QUEENE. En värld full av ädla riddare, svimningsbenägna jungfrur, heliga pilgrimer, drakar, saracener och ondsinta trollkarlar. Harold Shea med sin nittonhundratalscynism och Dr Chalmers med sin vetenskapliga magi gör så gott de kan för att vända upp och ned på saker och ting. Och på den vägen är det ... De här berättelserna publicerades ursprungligen som långnoveller i olika amerikanska sf-magasin; först UNKNOWN och senare GALAXY. Det formatet gör historierna fartfyllda och lättrörliga --- inga mångordiga trilogier här inte. Kort sagt: roligare kan man fanimej inte ha! Fullständig lista: 1. "The Roaring Trumpet" (UNKNOWN 1940; Shea möter Oden, Tor och Loke --- för att inte tala om det långnästa trollet Snögg) 2. "The Mathematics of Magic" (UNKNOWN 1940; Shea och Dr Chalmers bland drakar och jungfrur) 3. "The Castle of Iron" (UNKNOWN 1941; Shea möter den elake trollkarlen Atlantès i Ariostos italienska nationalepos Orlando Furioso) 4. "The Wall of Serpents" (GALAXY 1954; Shea i Kalevala) 5. "The Green Magician" (GALAXY 1955; Shea på Curhulainns Irland) 1 & 2 tidigare utgivna under titeln THE INCOMPLETE ENCHANTER 1 & 2 & 3 tidigare utgivna som THE COMPLETE ENCHANTER 4 & 5 tidigare utgivna som THE WALL OF SERPENTS -- Magnus Olsson -- Jag uppskattade Greg Bears bok EON en hel del när jag läste den för några år sedan och såg därför fram mot uppföljningsboken ETERNITY. Tyvärr blev fortsättningen en besvikelse. ETERNITY är just en uppföljare --- en "vad hände sedan-bok". Den som inte läst EON får nog inte så stor behållning av ETERNITY. Den första boken är storslagen. Det känns som om Bear försökt överträffa sig själv i den senare boken men därigenom tagit i för mycket. Bear är inte den första författaren som har misslyckats i sin beskrivning av de allra mest enorma händelserna. Företeelser som tidsresor, tankeläsning eller rymdfärder snabbare än ljuset och dessa företeelsers följder kan göras levande och trovärdiga medan beskrivningar av projekt bortom universums slut, meddelanden från våra gudalika ättlingar och transformationer av hela planeter lätt kan urarta till långtråkiga ordkaskader. Bear har i denna bok fastnat i fällan att ha fantastiska idéer men misslyckas med att göra dem levande. Det gör ETERNITY till en bitvis ganska tråkig bok. Utöver detta tycker jag inte heller att boken fungerar rent berättartekniskt. Den är uppdelad i ett otal korta kapitel --- många inte längre än att par sidor --- och synvinkeln hoppar från kapitel till kapitel mellan en mängd karaktärer. Detta gör att berättelsen känns hackig och minskar läsupplevelsen, även om boken i och för sig inte är svårläst. Den som vill läsa något som jag tycker utgör ett exempel på riktig dålig sf kan ge sig på första delen av Alis A Rasmussens HIGHROAD TRILOGI: A PASSAGE OF STARS. Alla andra bör spara tid och pengar genom att avstå från denna bok. På bokens pluskonto kan antecknas att det gick mycket fort att läsa den och att den i och för sig inte är långtråkig. Handlingen är ett rejält rymdäventyr där hjältinnan blir inblandad i en underjordisk revolutionär rörelse med efterföljande strider, upplopp och vilda flykter etc. Men att läsa A PASSAGE OF STARS känns mest som att bita i en maräng --- boken saknar nämligen helt substans. Hjältinnan ska tydligen vara en rätt så fantastisk person, på vilket sätt framgår dock inte. Hon ägnar stor del av sin tid åt att uppföra sig huvudlöst och korkat och hon låter sig utan att ifrågasätta någonting dras in i ideliga farliga och trassliga situationer. Dessutom överflödar boken av fantastiska sammanträffanden och av sådana där detaljer, till exempel inom den tekniska utvecklingen, som blir så irriterande när de inte ingår i ett sammanhang utan bara skrivits in i handlingen som utfyllnad eller roande, men i sig meningslös, tidsfärg. Ta till exempel hjältinnans robot-följeslagare "Bach 1689". Den beskrivs som "a model sixteen eight-five composer" och kommunicerar genom musik. Varför förklaras inte, inte heller varför det är så fantastiskt bra att ha en sådan robot eller vad som är så speciellt med den, förutom språket. Läsaren förväntas bara acceptera att det är så. Vilken bok som helst med fantastiskt innehåll kan betecknas som sf men det bör finnas någon genomtänkt idé i bakgrunden för att den ska bli läsvärd. Någon sådan har jag inte funnit i A PASSAGE OF STARS. Läs istället AN ALIEN LIGHT av Nancy Kress. Mäniskligheten befinner sig i krig med "utomjordingar". Bokens handling utspelar sig på en planet där ett mänskligt krigsskepp kraschat varefter en civilisation uppstått bland de överlevande. Nu använder utomjordingarna planeten som plats för ett experiment i syfte att lära känna fienden närmare. Bokens tema kanske inte är särskilt orginellt, det är istället den väl genomtänkta och genomförda handlingen i kombination med författarens fantastiska stil och personteckning som gör den till en verklig läsupplevelse. Till skillnad från A PASSAGE OF STARS är detaljerna i AN ALIEN LIGHT en del av helheten. Nancy Kress:s aliens, "The Ged", är naturligtvis egendomliga men inte bara konstiga för konstighetens egen skull. Författaren har lyckats göra bakgrunden och orsaken till deras handlande förståelig, ur deras synvinkel. Även människorna i boken är levande och trovärdiga. Jag följde handlingen med spänning. Under läsningen fanns hela tiden känslan att händelseutvecklingen var den riktiga. Känslan av att detta skulle hända och så här skulle karaktärerna --- mitt i allt det fantastiska --- kunna handla om bokens förutsättningar verkligen förelåg. -- Britt-Louise Viklund --