Intercon '89 Sommarens stora händelse på sf-fronten var Intercon '89. Intercon '89 var den 14:e sf-kongress i Norge. Kongressen hölls i Oslo och var mycket internationell med deltagare från bland andra England, Sverige, Finnland, Västtyskland, Danmark och Holland. Hedersgäster var Angela Carter, Tor Åge Bringsv¾rd och Samuel R. Delany. Kongressen hade två seriösa och ett fanniskt programspår. Antalet besökare var över 300. Från Linköping var det jag (Tommy Persson), Lennart Staflin, Andreas Björklind och Carina Skytt. Vad jag upplevde som mest upplyftande på kongressen var att höra vad hedersgästerna hade att säga och då främst Delany och Angela Carter. Delany:s hedersgästtal hade titeln HOW NOT TO TEACH SCIENCE FICTION. Han analyserade en novell skriven av Theodore Sturgeon. Delanys tes var att novellen först skrevs som en icke sf-novell. Om den hade publicerats på den formen så hade den varit berömd nu. Men Sturgeon fick den ej publicerad så han skrev om den lite så att det blev sf. Som sf-novell var det lätt att få den publicerad. Jag kommer ej ihåg vad novellen hette med handlingen var att ett äkta par krashade med ett rymskepp. De omkommer men rymdvarelserna i rymdskeppet återupplivar dem och under den processen får de perfekta kroppar. Andra intressanta saker Delany nämnde under talet var att han tyckte att noveller med 3000-6000 ord var det absolut svåraste att skriva. Han försökte också rationalisera anledningen till att en del skriver fortsättningar på böcker som det från början ej var tänkt att det skulle bli någon fortsättning på. Anledningen skulle vara att författaren kommit på att lösningen på problemet i boken ej var bra eller att lösningen introducerar nya problem som måste lösas. Jag blev klart imponerad av Angela Carter och fick lust att prova på hennes böcker. Hon var mycket rolig att lyssna på. I en panel med titeln IMAGINATION INTO IMAGE intervjuvades hon av John Alexander. Ett antal av Carters böcker har filmats och interjuvn handlade om detta. Den film hon var mest nöjd med var COMPANY OF WOLVES. Jag har ej sett filmen men den verkar ha likheter med RÖDLUVAN OCH VARGEN och det centrala temat är en ung flickas sexuella uppvaknande. Fick också veta intressanta fakta som att Wittgenstein tyckte att själen skulle vara i kontakt med bioduken så han satt jämnt på första raden i biosalongerna. John Alexander som intervjuvade Carter är en engelsman som undervisar i film vid filminstitutet i Stockholm. Han höll två föredrag som ingick i videoprogrammet. Video och ej film för att filmerna visades på storbildteve med videobandpelare eller videoskivspelare. Videoprogrammet innehöll mer intressanta filmer än Fantastikas filmprogram men övriga programpunkter var oftast intressantare än filmerna så jag valde bort de flesta filmerna. Av filmerna som visades kan jag speciellt rekommendera REPO MAN och FORBIDDEN PLANET. FORBIDDEN PLANET är den gamla klassikern där den osynliga varelsen går på rymdskeppstrappan. Men tillbaka till föredragen som hölls av John Alexander och var mycket intressanta. Första föredraget hette FORBIDDEN WORLD men kunde lika gärna ha hetat FORBIDDEN WOMEN. Det hanlade om kvinnor i sf-filmer och vi fick se utdrag ur klassiker som QUEEN OF OUTER SPACE. Titeln på andra föredraget var SF Filmscripts och handlade om hur man skriver ett manuscript. För mig var dessa föredrag några av höjdpunkterna på kongressen. Kongressen hade givetvis en bokauktion. Men den var ej så intressant för priserna blev gräsligt höga. Till stor del verkade det bero på att Norrmän har för mycket pengar och att många inte visste vad nypris på böcker var och om böckerna var "out of print" eller ej. När de som var ansvariga för auktionen var auktionsutropare så uttalades de engelska titlarna och de engelska författarnamnen på norska vilket gjorde att man ej uppfattade vad det var som såldes. Som tur var så bytte de auktionutropare med jämna mellanrum. Jag lyckades köpa två böcker varav jag redan hade en och den andra fanns nyutgiven med ett pris som var lägre än vad jag gav för den. Jag ska sluta köpa saker på auktion i Norge. Kongressmiddagen var en konstig affär. Det kostade 135 kronor och som svensk förväntade man sig att det skulle vara något speciellt med maten. Vi blev väldigt förvånade då det var köttgryta med ris och att vin eller öl till maten kostade hutlöst mycket extra. Vattnet var faktiskt gratis men man fick hämta det själv på toaletten. Men man fick i alla fall så mycket mat man ville och efterrätten (glass och äppelpaj) var hyfsat god. Det för oss svenskar höga priset beror givetvis på att mat är mycket dyrare i Norge. Finländarna tyckte att kongress-middagen var billig. Under middagen hölls många tal och många priser delades ut. Jag har här bara skrivit om en liten del av de saker som erbjöds till besökarna. Allmänt om kongressen kan sägas att den var mycket bra arrangerad. Utbudet var mycket varierande så att alla oavsett intresse kunde hitta något intressant. Det verkar också som det i Norge finns många personer som både är kunniga inom sf-området har energi och lust att vara arrangörer till kongresser. De som intervjuvade hedersgäster och ledde paneler var väl pålästa och hade läst om hedersgästers böcker nyligen så de kunde ställa intressanta frågor istället för standardfrågorna. Jag rekommenderar verkligen att ni besöker stora sf-kongresser i Oslo. Oslo är för övrigt en mycket trevlig stad så om man tröttnar på kongressen kan man ge sig ut i staden. -- Tommy Persson --