BABEL 17
av Samuel R Delany.
1969 ($ 1966), Sphere Books, 158 sidor

Denna gamla läckerbit finns säkert att få tag på i nyare upplagor för
er som inte har läst den. Ni har en GoshWoW-bok oläst!

BABEL 17 börjar mycket lågmält, men utvecklas som en blomma --- den
knoppas och i mitten någonstans slår den ut, med sådan lätthet att man
inte märker det, riktigt, förrän jag sitter alldeles tagen, betagen,
bedragen. För den handlar om att bli bedragen på sitt språk. Att
hämmas genom ett begränsat språk som omöjliggör utveckling. Och boken
är slut långt innan blomman vissnat och skönhetsupplevelsen
försvunnit.

Personskildringen känns mycket genuin, personerna tecknas på ett
mycket levande sätt, de utvecklas naturligt genom berättelsens gång,
genom möten med nya människor och kriser inom gruppen.

Världen är inte svart/vitt, inte heller kan den klassas som varken
dirty eller skinande metall, utan ganska normal, förutom vissa
tekniska framsteg. Det är en värld som jag inte tycker att det skulle
vara alldeles otänkbart att leva i, "på riktigt", och det är inte
ofta som en författare lyckas så bra med miljöbeskrivning, att den
känns bra, fast det är omöjligt att sätta fingret på vad som var bra.
Jag missstänker att jag upptäckt "a favorite writer to be".

-- Carina Skytt --