Stockholmsresan ... eller Sällskapsresan med LSFF Lördagen den 17 september reste nio penningstinna Linköpingsfans till Stockholm med främsta syfte att göra rent hus i SF-bokhandeln. På stationen i Linköping mötte vi revisorn, Sven Eriksson (-E) men han skulle åt rakt motsatt håll. Resan präglades av politiska diskussioner och byten av pengar och böcker mellan resenärerna. När vi kom fram till Stockholms Central så lyckades vi utan hjälp av glaspärlor (till infödingarna) lista ut att det lönade sig att köpa ett 24-timmars turistkort. Med detta kort i handen gav vi oss genast iväg till SF-bokhandeln, som vi ockuperade i ett par timmar, och handlade för cirka 2500 kronor. Efter det gick vi till Metropolis och köpte massor med serietidningar. Sedan var det dags för mat. Vi valde en pizzeria med ynkligt små pizzor. Man fick leta efter dem på tallriken. Stället hette något med Bella... och låg i närheten av Sveavägen. Därefter gjorde vi ett lustfyllt besök på MacDonalds för att äta efterrätt. (Jag (Tommy) tycker att detta var en barbarisk handling och följde med in under protest. Bojkotta MacDonalds!!) Eftersom vi hade köpt 24-timmars turistkort så var ett besök på Djurgården med hjälp av färjan ett måste. Färjorna såg ut som nakna slakthus eller kanske en kollektiv fyllecell. Rostfritt stål i bänkarna, lätt att tvätta rent med en vattenslang. Kanske något för pendeltågens sena turer att ta efter? Vid det här laget hade vi reducerats till sju glada SF-fans. Vi försökte framleva två timmar på djurgården vilket var lätt för de två som gick in på Gröna Lund och utförde ett experiment men svårt för de fem som besökte något museum just innan de skulle stänga. EXPERIMENTET! Tibor och jag (Tommy) gjorde en liten vetenskaplig undersökning. Vi gick in på Gröna Lund och styrde stegen mot 3-dimensionella bion (hädanefter kallad treden). När man gick in fick man ett par tredeglasögon. Ett enkelt experiment visade att de byggde på polarisaritionsprincipen. Okulärbesiktning av projektorn visade att den hade två linser vilket är konsistent med den tidigare observationen att glasögonen var polariserade. När filmen väl började så visade det sig att den var löjlig. Bara massor med saker som kom ut mot en och när det kom tillräckligt nära så förlorade man tredeeffekten vilket gjorde att man fick svårt att skifta hjärnan mellan att se i trede och att ej se i trede samtidigt som man retade sig på detta. De bästa effekterna fick man då det bara var djup i bilden och då föremålet på bilden ej rörde sig för snabbt. Vid snabba rörelser så var skärpan väldigt dålig. Kort sagt hela upplevelsen var en besvikelse men de vetenskapliga observationerna gjorde att besöket var både prisvärt och tidsvärt. Just när vi var på väg ut för att möta resten så upptäckte vi att den tredefilm vi såg var familjevarianten och att det fanns en actionvariant. Olyckligtvis hade vi inte tid att reparera detta misstag. Nu var det kväll och vi hade tänkt gå på bio men de planerna svischade iväg som en läckande ballong eftersom det inte gick en enda SF-film på Stockholms biografer, förutom A CLOCKWORK ORANGE som de flesta redan hade sett. Istället så tog vi tåget hem och hade en lång och intressant moral-etik-religionsdebatt fylld med exempel från SF. Den var mycket intressant men om man ska tolka medresenärernas ansiktsuttryck så verkade de bli förskräckta. Inte heller denna gång lyckades vi lösa världsproblemen. -- Carina Tommy --