Recenserandets konst Denna artikel var ursprungligen en del av ledarspalten i nummer 142 av The Brittish Science Fiction Associations tidskrift Vector. Redaktören för Vector, tillika författaren till originalartikeln heter David V. Barrett. Diagrammet som artikeln hänvisar till är helt oförändrat. Diagrammet är (©) David V. Barrett 1988, översättning A. Björklind. Viktiga tankar kring recenserandets konst av David V. Barrett. Vad vill du läsa i en recension? En sammanfattning av handlingen? Det går bra så länge inte allt avslöjas om handlingen. Vad skall mer finnas? En bedömning av hur bra boken är? Vem bestämmer vad som är bra och dåligt? Recensentens egna åsikter skall självklart finnas med och vara klart markerade, men det är inte tillräckligt att skriva "... jag hatar den här smörjan!" eller "...en underbar bok!". Vad kan jag tillföra någon med annan smak än jag, om jag till exempel äcklas av Asimovs författarskap eller beundrar Delanys? Jag kan förståss skriva att jag älskar Delanys böcker, men att det jag recenserar är värdelöst. Så länge inga konstruktiva argument underbygger uttalandena är recensionen meningslös för en annan läsare. Betyder då detta att inga personliga känslor skall få finnas i en recension? Nej, tvärt om! Det är högst väsentligt att personliga åsikter finns med. En bok består inte av annat än svarta fläckar på pappersark innan någon läser den. Först då blir den något annat. Att läsa en bok är en kreativ handling eftersom läsaren tar till sig det författaren skapat, samspelar med det, sammankopplar det undermedvetet, eller medvetet, med egna upplevelser, människor eller händelser, bygger upp sinnebilder efter bokens handling och reagerar känslomässigt. Läsaren skapar något mer av boken genom att läsa den. Om nu böcker är olika för varje människa , hur kan jag tala om för dig hur en viss bok är? Jag kan berätta vilken effekt boken hade på mig och hur jag reagerade på den. Denna beskrivning är dock av väldigt liten betydelse såvida läsaren inte känner mig personligen. Det är å andra sidan ganska vanligt att någon säger "Hon skrev i sin recension att den var bra, och jag brukar gilla de böcker hon rekommenderar.". Man kanske "lär känna" de återkommande recensenterna och får en känsla för vilka åsikter de i vanliga fall har. Subjektivt bedömmande är trots allt inte tillräckligt, utan det objektiva måste också ha sin plats i recensionen. Det är här det börjar bli komplicerat. Antagligen skulle det vara möjligt att på objektiv basis - vare sig jag själv tyckte om boken eller inte - ge bedömningen "boken var underbar" eller "detta var skit". Litterärt värde borde gå att definiera, men hur? Nu har vi smugit oss in i det förmodade svårtillgängliga riket litteraturkriticism. Det bifogade diagrammet är mitt eget försök att bilda ett sammanhängande system av de viktigaste detaljer man bör tänka på då man skall skriva en recension. Det är varken komplett eller slutgiltigt , och det representerar absolut inte det enda rätta sättet. För vissa av er tycks det kanske hopplöst komplicerat och för andra kanske naivt. Litteraturkriticismen sysselsätter flera hundra doktorander, fyller tusentals olika böcker och debatteras konstant i den kulturella världen. Självklart är mitt diagram influerat och inspirerat av de olika teorier jag har läst om men det är inte en medveten sammanställning av en specifik skola. Varje van recensent skulle med stor sannolikhet göra något annorlunda om de blev tillfrågade att göra en sammanställning som den här. Observera att jag inte säger att alla steg och punkter i diagrammet skall vara med i en recension, utan att man bör ha dessa detaljer i tankarna då man förbereder sig för att skriva en recension. Jag kommer inte att gå igenom diagrammet punkt för punkt. I stort sett borde det vara självförklarande. Diagrammet har bekvämt nog tre huvuddelar: recensenten (the reviewer), boken (the work) och författaren (the author). Om det verkar som att diagrammet är obalanserat beror det på att jag har betonat den tredje delen, författaren. Inte för att den är viktigast utan för att den ofta glöms bort. Det är viktigt att hålla recensenten i tankarna så att inte hans subjektivitet döljer objektiviteten i recensionen. Under avdelningen som behandlar boken har jag bara skissat lite eftersom det är vanligt att lägga huvudpunkten på det området. Den vanligast förekommande recensionstaktiken inriktar sig, som sagts, helt på boken och dess innehåll: handling, språk, originalitet och persongalleri. Vissa litteraturkritiker anser till och med att recensionen bara skall behandla texten. Jag har tidigare förklarat att även recensenten är viktig. Vet hon till exempel något om "sword-and-sorcery" eller skräck eller "hard-core-sf", eller pratar hon i nattmössan? Bortser recensenten helt från någon undergenre? Den tredje delen i diagrammet behöver en noggrannare genomgång. Varför är författaren viktig? Det är boken vi recenserar, inte den som skrivit boken. Är det inte självklart att då koncentrera sig på texten? Man måste sätta boken i sitt sammanhang, och författaren, hennes värld, hennes bakgrund, är delar av sammanhanget (sammanhanget innefattar även författarens kontrakt med förlaget, det moraliska, politiska och ekonomiska klimatet i landet, det senaste modet i sf/fantasy-världen, och en mängd andra faktorer. Jag skall dock försöka hålla detta så kort som möjligt...). Det är alltid intressant att veta om boken är en debutbok, om det är den första sf-boken av en författare som i vanliga fall skriver historiska romaner eller om det är en gammal trevare skriven av en nu respekterad författare. Om det är frågan om det senaste tillskottet i en serie är det värt att diskutera hur författarens stil, ideer och metodik har ändrat sig genom serien. Det historiska perspektivet är också mycket viktigt. Skrev till exempel Swift bara en saga, eller fanns där ett socialt budskap? --- detta har avsevärda effekter på hur man läser Gullivers Resor. Många människor har skrivit om en nära framtid, men varför skrev Erik Blair 1984 och Djurfarmen och varför skrev han under en pseudonym? Historia är inte det enda som är intressant. Känner man till att Dean Ing skrev artiklar om hur man överlever kärnvapenkrig i amerikanska sf-tidningar har man en användbar bakgrund då man läser hans skönlitteratur. Kunskap om en författares politiska, moraliska religiösa och etiska tillhörighet är bra då man vill filtrera bort all propaganda som finns i romanen eller novellen. En författares uppfattning och hållningssätt kan vara klart och tydligt i en bok; men är det inte alltid. Man bör hålla i minnet att inte alla punkter i diagrammet kan komma med i en recension, och bör kanske inte göra det. Redaktionen för den tidning där recensionen skall publiceras sätter ofta en gräns på antal ord den får omfatta, och då blir det omöjligt att klämma in alla aspekter. Huvudsaken är att recensenten håller dessa viktiga detaljer i huvudet då hon skriver. Det faller sig ofta naturligt vad som är väsentligt i en viss recension.