ConFuse 91. Bara namnet! Vore det inte för att kongressledningen bestod av så fruktansvärt ordningssamma människor att jag nästan vill kräkas på dem ibland -- undantag ej utpekade -- skulle man bli lite orolig. Visioner från senaste NasaCon bortcensurerade. Men så fort jag kom fram blev det annorlunda. Lagom till att ordförande Björklind avslutat sitt anförande (utlovande ConFusion) började en annan skräckvision göra sig påmind. Ni förstår, 19.00-intervjun med Brian Stableford, vår hedersgäst, började (shock, horror) 19.00! Skulle filofax-fetischism (Jag menar dig, Andreas!) göra ConFuse till en fungerande kongress? Jag har bara varit aktiv ett par år, och har aldrig sett något sådant förut. Det visade sig snart att ConFuse skulle fungera. Det fanns öl, programpunkterna gick igång i tid, inga fejder briserade. En massa folk gick omkring och spred god stämning omkring sig, närmare bestämt samtliga närvarande. Och snart var det dags för undertecknad att moderera sin första debatt. Om spaceopera, med folk som varit fans hur länge som helst, och Stableford, the man himself. Raskt visade det sig att någon vänligt inställd gudomlighet måste ha hållit sin hand över Linköping. Allt klaffade ohämmat bra, och Stableford lyfte diskussionen rejält, trots att han vägrade låta sig dras in i några hetsigare meningsutbyten. Därpå följde pub, bar och groteska mängder av debatter utanför programmet. Allt medan diverse underliga ljud hördes från filmrummet, där en strid ström av filmer passerade revy. Fredagens program avslutades med intagande av sömn å det Björklindska golvet, lyckligtvis utan att värdfolket och liften ägnade sig åt sina vanliga debatter. Ni vill inte veta vad de här människorna brukar debattera. På lördagen fortsatte ConFuse fungera, och ett stort antal ämnen avverkades. Bland höjdpunkterna märktes "Hardcore SF" (Stableford i toppform) och "SF: Litteratur eller underhållning". Priset togs av "KDS: fara eller hot", vars slutsatser inte kan publiceras utan att riskera allmänt åtal. Visst ja, debatten antogs visst gälla aktuella strömningar i SF, men på något sätt graviterade vi mot helt andra saker. Sista upprorsförsöket mot planministeriet? Och Stableford fortsatte vara kunnig, lättpratad och sympatisk, en vana som också utövades av hans hustru Jane. Karln var totalt omöjlig att få ur balans, trots allvarligt menade försök från delar av Stockholmsfandom. Visst är det hemskt med människor som envisas med att komma med resonabla svar vad man än kastar för åsikter på dem? Egentligen inte, antar jag. Han sa rentav trevliga saker under banketten, då vi glufsade i oss stora mängder god mat. Gissa vad? Mycket mat, och den kom in nästan på utsatt tid. Konspirationsteorier diskuterades livligt under banketten. Därefter kom SF-quizet, om vilket vi skall tala tyst. Vann gjorde Johannes Berg, en monstruöst kunnig norrman som utan tvekan går på designerdroger. Efter en tuff uttagningsomgång med en massa mer eller mindre kluriga frågor fortsatte han med att köra över mig totalt i finalen. Kan bara gratulera. På kvällen avhölls ett väckelsemöte av den lokala Roscoekyrkan. Under mötet relaterades fandoms apokalyptiska sida av kyrkliga potentater bland vilka märktes hans högvördighet Lars-Olov I, ärkebiskop Bellis och illuminatus primus A. Björklind. Tungomålstal och hysteriska utrop uppmuntrades, och de rabiata ateister som lämnade rummet möttes av den musik som utplacerats av Kate Bush/Cthulhu-kulten. He, he, he, det enda som fattades var Cthulhus senaste platta. Olyckligtvis kunde de arma själarna utan större problem fly ned till baren i källaren, där det tyvärr inte fanns några lättkontrollerade högtalare. You can't win them all. Kvällen avslutades med mer eller mindre psykedeliska debatter under nyckfulla discoljusramper, alternativt i någon av barerna för folk med epileptisk läggning. Glitter, blink, FLASSH FLASSH gauge the size of FLASSH. För undvikande av kätteri stannade jag dock kvar till det bittra slutet då Herrgårdens genomtrevliga (kommer inget negativt i fortsättningen heller) personal kom och jagade ut de sista eftersläntrarna. Åter till golvet, och än en gång slapp man de debatter som brukar prägla övernattningar under spelkonventet LinCon. Ni vill fortfarande inte veta. Glad och trött drog man till Herrgårn igen, för en avslutande dos, och återigen klaffade allt. Jag fick till och med vara med om en hetsig debatt (Cyberpunk i backspegeln) för första gången på ConFuse. Stableford var inte där och folks censurkretsar började släppa ordentligt, så det blev ett attans röj. Lotsa headbanging. Därefter gick kongressen in på sista varvet. Jag tydde mig till filmrummet för en trevlig film, och mycket riktigt var filmen trevlig. Buckaroo Banzai, en klassisk höjdare, precis vad som behövs för att sätta extra guldkant på en redan lyckad dag. Kongressen avslutades stilrent med diavisning i Lars-Olov Strandbergs regi, ännu en lyckad debatt och Den Officiella Avslutningen. Därefter var det bara att packa och försvinna, och se fram mot ConFuse 92. Och mera kongresser. Och spelkonvent. Och läger. Och ... heltidsstudier. Fast det sista verkade rätt så avlägset då. ConFuse 92 kommer att hamna i högsta prioritetsklass, dock. [Denna artikel är återtryckt ur LSFFs medlemstidning Månblad Alfa Nr 12 -- Reds anm.]