This document is only available in Swedish.

I den röda lilla stugan mellan E-huset och Fysikhuset bor datorföreningen Lysator, som idag har ungefär sex hundra medlemmar. Om du tror att den föreningen bildades av några D-are under åttiotalet, då har du missat en del av Lysators, universitetets och Y-sektionens historia.

I begynnelsen var stordatorn

Datorföreningen Lysators historia kan spåras bakåt till 1972. Då börjar några studenter på Y-linjen (Kjell Ståhlbom och Anders Lindman nämns i gamla dokument) tillsammans med prefekt Ingemar Ingermarsson på ISY att fundera på att bilda en datorförening.

En datorförening värd namnet måste givetvis ha minst en dator. ISY har goda kontakter med SAAB och efter lite diskussioner kommer man fram till att SAAB kan skänka en del gammal utrustning.

I slutet av september eller början av oktober tillsätts en interimsstyrelse för Lysator på Y-sektionens stormöte. Namnet skrivs ofta LYSATOR under de första åren och "LYS"-delen kommer faktiskt från LYS, Linköpings Y-teknologers Sällskap. Ordföranden Kjell Ståhlbom skriver den 23 oktober ett brev till SAAB och ber dem formellt att donera en stordator av typen Datasaab D21. Det formella svaret kommer den 8 mars 1973 i ett brev där SAAB lovar att donera utrustningen, bara man lovar att inte ställa krav på service och reservdelar.

Förenings första riktiga årsmöte, det konstituerande mötet, hålls den 29 mars 1973. Kjell Ståhlbom blir vald till ordförande och Tord-Jöran Hallberg till inspektor. Tord-Jöran har sedan dess omvalts på alla årsmöten.

Datorprylarna från SAAB anländer i slutet av maj. Efter lite kompletteringar från annat håll så kan man börja pyssla ihop systemet. Lysator fortsätter att fixa med Datasaab-prylarna under resten av sjuttiotalet.

Lysator utvecklar en hemdator

Medan Lysiterna kämpar med att tigga, frakta och få igång stordatorn från Datasaab så börjar man fundera på att bygga egna datorer. Halvledartillverkaren Intel introducerar den första mikroprocessorn 1971 och entusiaster på olika håll inser att man kan bygga riktigt små datorer, till och med hemdatorer, om man utgår från dessa moderna underverk.

På Lysator tycker man att åttabitarsprocessorer, som nästan alla mikrodatorer använder vid denna tid, verkar lite för klent. Riktiga datorer har minst sexton bitar, helst fler. Efter ett tips från Bud Lawson (pionjär som bland annat konstruerade Datasaab D23) hittar man så kallade bit-slice-kretsar från National Semiconductor. Med hjälp av sex LSI-kapslar kan man sätta ihop en processor med sexton bitars ordlängd.

År 1974 är funderingarna så pass konkreta att man söker pengar, 51000 kronor, från STU (Styrelsen för Teknisk Utveckling) för att bygga en "minimaldator". Bakom ansökan står Per-Erik Danielsson, professor i datamaskinsteknik på ISY. Detta är början till en period av intensivt samarbete mellan ISY och Lysator. Detta leder fram till Lys-16, som minimaldatorn kommer att kallas.

Efter intensivt arbete av bland annat Jan-Erik Stjernvall och Robert Forchheimer står en fungerande Lys-16 klar i april eller maj 1975. Lys-16 visas bland annat på Radiovetenskapliga konferensen i Linköping, Svenska Radioklubbens 50-årsjubileum och på en konferens om mini- och mikrodatorer i Zürich.

Intresset för Lys-16 blir genast stort, trots att maskinen kostar 4500 kronor i 1975 års penningvärde och trots att man måste betala 1000 kronor i förskott. Under hösten tar man upp beställningar och kring jultid står medlemmarna runt ett bord på ISY och plockar ihop byggsatser som ska skickas ut till kommande hemdatorägare, inte bara i Linköping utan även på andra ställen i landet.

Under 1976 råder fortfarande en febril Lys-16-aktivitet på LiTH. Erik Sandewall, den nye professorn i datalogi, vill köpa tio maskiner till sin grupp (det som senare utvecklas till institutionen IDA). I ISY:s tidning Systemnytt står det att det under året pågår 15 examensarbeten knutna till Lys-16, varav fyra på ISY.

Eftersom det inte är roligt i längden att plocka ihop byggsatser som hobbysyssla, så funderar man på att kommersialisera Lys-16. Planerna på ett eget företag går inte i lås och elektronikföretaget Luxor förstår inte riktigt vad en hemdator ska vara bra till då man kontaktar dem, så till slut säljer man rätten till företaget ATEW i Flen. Lysator får sex procent royalty på varje såld maskin.

Lys-16 marknadsförs nu under en tid av ATEW, som bland annat köper in programspråket BASIC från USA för att sälja det med maskinen. Tyvärr tvingas ATEW ställa in betalningarna i maj 1978; såvitt vi vet inte på grund av Lys-16. Sverige missar här sin chans att ta ledningen i persondatorvärlden. Luxor ändrar sig visserligen och bygger egna datorer (ABC 80 och ABC 800 med flera), men dessa drunkar under åttiotalet i floden av IBM PC och kopior av dessa.

Tystnad och mörker

När man i efterhand tittar på gamla papper och försöker bilda sig en uppfattning om Lysators historia, så ser åttiotalets första halva väldigt tom ut. Efter ett tag förstår man att det nog återspeglar verkligheten.

Personerna som tyckte det var kul att fixa med D21 och Lys-16 försvinner. Till viss del hör detta säkert ihop med den intensiva avknoppningen från ISY till allsköns högteknologiska företag. Kvar av Lysator blir några rum med "gammal skrot" samt ett fåtal smådatorer, bland annat en Apple II och några ABC 80.

Under 1985 märks viss aktivitet. Lysator har en FCPU, den för sin tid väldigt avancerade centralenheten i det som skulle blivit Datasaab D23. Några Lysiter hackar en mikrokodsassembler till den. Under året diskuterar man också att ordna en kurs i programspråket C.

Ner i underjorden

Paradoxalt nog ser det såhär i efterhand ut som det var ett dödshot som satte fart på Lysator igen. Den 18 mars 1987 kommer formellt ett brev där ISY beklagar att Lysator inte längre får plats i B-huset, där Lysator sedan starten haft flera ganska stora lokaler (på lite olika ställen under åren). ISY behöver mer utrymme, Lysator är ganska inaktivt och studenterna har ju ett eget kårhus numera.

Efter lite sökande får Lysator en ny lokal: Pul-17. Bakom det namnet döljer sig ett skyddsrum i källaren under ingång 29. Rummet är litet och miljön där påfrestande för båda datorer och människor, men det är bättre än inget. En hel del gammal datorutrustning skrotas eftersom inga museer har möjlighet att ta emot den, och resten stuvas in under ingång 29.

På plats i Pul-17 fortsätter Lysiterna att hacka på FCPU:n, som döpts till Cecilia. Det finns även några smådatorer, till exempel Ingrid, ett exemplar av den svenska Unix-datorn ABC 1600. Så småningom får man även eLinor, en DEC-2020. Datorn eLinor fungerar för första gången hos Lysator dagen före Lysators sextonsårsjubileum den 1 april 1989 och ansluts under dagen till SUNET, universitetsdatornätet, via en dator på ISY.

Sun-datorernas intåg

Under december 1989 besöker några chefer från Sun i Sverige universitetet för att fira att institutionen för datavetenskap (IDA) ska köpa ett stort antal arbetsstationer från Sun. Elis Nemes, chef för Sun i Sverige, luras ner i Pul-17 och släpps ut först då han lovat att skänka tre arbetsstationer till Lysator. I utbyte lovar Lysator att kasta ut den gamla PDP-datorn som står i Pul-17, men det gör inte så mycket eftersom den inte fungerar.

Under 1990 kommer så de tre Sun-datorerna, de första i en lång rad donationer som har gjort Sun till föreningens huvudsponsor. Lysator får även en Nanny, en spännande Sequent Balance med tolv processorer.

Nu finns det helt plötsligt någorlunda moderna maskiner som fungerar för det mesta och som flera personer kan använda samtidigt, via terminaler och nät. Lysators medlemmar sätter genast igång med spännande mjukvaruprojekt. Bland dem märks främst LysKOM, ett egenutvecklat datorbaserat konferenssystem. Det utvecklas fortfarande och används för nästan all intern kommunikation inom Lysator.

Ut i baracken

Under 1991 kommer nästa negativa lokalbesked: Statens elektriska inspektion underkänner elinstallationerna i Pul-17. Brandmyndigheterna är inte heller glada för att ett stort antal personer sitter tätt ihop med ett antal elslukande maskiner i ett trångt rum med bara en utgång.

Tillsammans med elektronikföreningen Admittansen, som ockå vill ha en lokal på universitetsområdet, får Lysator tag på en barack bestående av sju moduler som tjänstgjort som pastorsexpedition i Landeryd i utkanten av Linköping.

Under början av 1992 blir det klart att IDA, ISY, IFM och IKP ställer upp och lovar att betala hyra under ett antal år. Denna hyra finansierar flytten av baracken. Dessutom tvingas Ctrl-C, en annan datorförening på universitetet, in i projektet då de drivs ut från sin lokal i A-huset.

Q-huset, som baracken döps till, flyttas den 27 februari. Arbetet med att inreda baracken fortsätter under vår och sommar. Som befarat blir det direkt mycket trångt i baracken. Sommaren 1996 lindras problemen då Lysator skaffar en datorhall i universitets del av FOA-huset.

Internet i studentrummet

Medan Lysator flyttar ut från Pul-17 tar planerna på ett datornät i Ryd fart. Drivna av tanken på hur trevligt det vore med datornät ända ut till studentrummet (samt hur otrevlig telefonräkningen kan bli då man använder modem) börjar en grupp pionjärer med Magnus Redin och Kjell Enblom i spetsen att planera för RydNet - Lysators datornät i Ryd.

Stångåstaden inser att datornät kan bli viktigt i framtiden och låter RydNet dra kabel mellan husen och i korridorerna. Den 20 oktober 1992 sker den första dokumenterade inloggningen mellan två datorer på RydNet. Det dröjer dock till sommaren 1993 innan RydNet verkligen kommer igång. Då installeras den radiolänk som Waves AB i Lysekil donerat, och RydNet får kontakt med universitetets datornät.

RydNet fortsätter att växa och kopplas i februari 1996 in via fiberkabel (i teorin 200 gånger snabbare) istället för radiolänk. RydNet har nu ungefär 200 anslutna. Uppmuntrade av RydNets framgång beslutar universitet och Stångåstaden att bygga ett professionellt nät i Ryd. Första etappen med 1800 lägenheter ska stå klar i november 1996.

Spel, spindelvävar, klassiker och avknoppningsföretag

Att utförligt beskriva allt som Lysator och dess medlemmar sysslat med under modern tid låter sig inte göras här. Några punkter får vi dock inte glömma:

Många Lysiter roar sig med att spela MUD, "fleranvändaräventyrsspel". På Lysators datorer körs både NannyMUD (ett stort spel med många spelare) och SvenskMUD (som till skillnad från "vanliga" MUD är helt på svenska).

Lysator var bland de allra första pionjärerna i Sverige inom World Wide Web, den del av Internet som numera syns mest och där man säges "surfa". Lysators WWW-server startades i februari 1993 och har från början använt egenutvecklad programvara, som numera finns att köpa under namnet Roxen.

Bland all information som finns på Lysators WWW-server är nog Projekt Runebergs böcker det som är mest känt utanför datorentusiasternas skara. Projektet som grundades 1992 av Lars Aronsson syftar till att publicera nordisk litteratur på Internet. Av upphovsrättsliga skäl (skyddet tar slut 70 år efter att författaren avlidit) är det främst klassiker som publiceras.

Under nittiotalets andra hälft har också två företag bildats med Lysiter som drivande kraft: Signum Support AB, som sysslar med support för fri programvara, och Informationsvävarna AB, som sysslar med WWW (bland annat WWW-servern Roxen).

Vad framtiden bär i sitt sköte för Lysator får vi se, och kanske läsa om i samband med Y50!