ROBOTEN Låt mig presentera en medlem av föreningen som ännu inte är kapabel att uppskatta den stora äran av detta, nämligen var "robot". Om man nu får uttrycka sig så om den härva av metalldelar, hjul, motstånd och sladdar, som för närvarande gästar lokaliteterna. För att göra en lång historia kort så emanerade embryot till R från knopparna på vissa till Systemteknik anslutna bionics, den s.k. R-gruppen i vilken bl.a. undertecknad ingick. Den formella målsättningen är: (citat ur exjobbs- katalogen) "Ett av målen för robotutvecklingen är att få en varelse som kan utföra enklare institutionsgöromål såsom postutdelning, vägledning av besökare, mottagning av klagomål, kaffekokning osv. Vi kommer också att undersöka om vi kan välja in den i Y- eller D-linjenämnden." Första steget mot detta mål togs för c:a 2 år sedan, då en tyristoriserad reglerkrets anbringades på den snyggt svetsade bodyram, som tidigare materialiserats pa mekaniska verkstaden å A-byggnaden. Via denna ytterst komplicerade analogue-komputer skulle det vara möjligt att medelst digitala pulser kunna beordra R att röra sig endera framåt eller bakåt, eller att svänga med konstant tangentialhastighet. Dessvärre har det visat sig att trots det stora uppbådet av komponenter har maskineriet en klar tendens att råka i s.k. självsvängning. Slutresultatet blir i samtliga sådana fall att R känner ett intensivt behov av att lämna detta ömkliga och felkonstruerade jordeliv, vilket normalt yttrar sig i fullt pådrag på samtliga motorer. Efter detta bastanta slag mot de vid institutionen utvecklade teorierna, kom R att under en längre tid få tillbringa sitt liv i komponentförrådet. Då denna situation lätt kunde misstolkas, veknade slutligen föreningen och beslöt sig att, enligt devisen -lika barn leka bäst-, ge D21-an en kompis att rulla band med under stilla kvällar. Sålunda intrahomogerades R med övrig F-utrustning under hösten-78, och rehabiliteringsprogrammet kunde ta sin början. En pre-obduktiv okulärbesiktning har genomförts, och redan givit visst utbyte i form av viss säkringsomsättning (50 A). Då kunskapen om analoga datorer verkar saknas inom föreningen, torde det vara nödvändigt med en försiktig omkonstruktion av ovan nämnda reglerkretsar. Detta då gedigna efter forskningar ännu ej kunnat uppbada någon listning, ja ej ens maskinkoden till det förefintliga kraftigt interrupt-drivna home-brew, som så försåtligt gäckar allas våra debuginsatser. På det neuro-cybernetiska planet har vissa försiktiga sonderingar påbörjats. Det har dock visat sig tillräckligt att för uppfyllandet av de ursprungliga malsättningarna räcker det med en mindre mikro-hjärna, t.ex. av enklare 8-bitars modell och en god slumpgenerator. Då ambitionerna förväntas växa (assistent-ersättare, universitetslektor-ersättare. professor-ersättare etc.), kommer ett stort behov av dylika mikros att uppstå. Detta första livstecken från R-rymden avslutas därför med en uppmaning till Er - goda förenings-konstellationer - att supportra projektet med nödvändig kiselmassa i, helst, obegränsade mängder. Robert Forchheimer