Efterkrigstidens datasverige av Viggo Wentzel inknappat av Pär Ernanuelsson Åh.. det var alltså en otrolig teknisk upplevelse för oss unga teknologer som kom då, a« ta hand om det här. När den där båten kom i hamn i Göteborg fick tullen stort huvudbry. Alla dessa prylar fanns inte med i deras lista över statistiska nummer. Så att hela utklarereingen från tullen drog ut på tiden och under tiden låg de mesta grejerna i ett skjul i frihamnen och en vacker dag gick det skjulet upp i Ijusan låga; det brann. Och sen... da var bara för oss assistenter att dra på oss overallema och beväpna oss med en skyffel och gå ner och försöka skotta fram resterna. Som väl var hade vi räddat upp en hel massa till Chalmers innan. Sen följde nya tekniska äventyr slag i slag för mig. Det här blir mycket en personlig berättelse faktiskt, som återsopeglar vad som hände. Vi gjorde en världsomsegling, en vet- enskaplig expedition 1947-48. Och en intressant teknisk händelse som inträffade då, det var att jag stiftade bekantskap, min allra första bekanstskap med magnetisk registre- ring Jag inforskaffade då en trådspelare, däl mediet alltså var en sån här tråd. Det var en snabbt avklingande teknik som efter några å ersattes med band, men under de åren var de svensk rostfri tråd som gick över världen; Sverige hade »nopol på detta magnetiska medium. Och jag var väl en av de första i världen som använde magnetisk registrerin~ för seriösa vetenskapliga ändamål. Sen kon vi tillbaka till Sverige och ett mellanspel i de militära med tämligen antik materiel. Efte det kom jag tillbaka till Chalmers och dä träffade jag en närmast legendarisk gestal som hette Henry Wallman. Han var import erad professor från MIT och hade unde kriget jobbat på en utmärkt intressant forskn ingsorganisation som hette Radiation Labo- raroty som hade organiserats i Boston och som skulle svara för teknisk, framförallt militär forskning. Efter krigsslutet gav Radi- ation Laboratory ut ett koncentrat av sina for- skningsresultat i något som hette "The Radi- ation Laboratory Series", som såg ut så här. Det här var en klasiker för oss; det var en dryg hyllmeter av band. Och just den här "Vacuun-. Tube Amplifiers" av Henry Wallman var lik- som vår bibel på den dden. Det fanns andra klassiker så småningom; något som hade kommit fram under kriget var en tvärveten- skaplig disciplin som hette operationsanalys. "Methods of Operation Research" var en intressant bok som ocksa rätt mycket här- rörde från MIT. Och ytterligare en klassiker några år senare var "Electronic Analog Com- puters" av Kom och Kom (?) om nån kom- mer ihå~ den. hände väldigt mycket saker hela tiden, inte minst på Chalmers. Och mycket av det som hände har fallit i glömska tyvärr och jag vill passa på tillfället att återuppliva ett ganska epokgörande resultat som uppnåddes och publicerades i ett litet blygsamt häfte i Chalmers studentkårs handlingar, som hette Fattilarkalkyl (?). Den har helt fallit i glöms- ka numera och det är synd, för tänk vad man med modern teknik skulle kunna göra när det gäller en modem splurisator (?). Och hur man skulle kunna gå vidare och utforska den fatti- lara fekansen (?); det är helt otroligt. Transistorn kom 1948. Och Bardeen och Bratton (???) fick Nobelpriset för detta några år senare. Efter nobelfesten i Stockholm kom de ner till Chalmers och höll föreläsningar; jag minns att jag skjutsade dem i min begag- nade folkvagn runt på Chalmersområdet och det var ingen vidare representativ transpon, men det fick gå. Transistorn var ju fantastiskt fantasieggande förstås och vi var på det där som hökar så fon man överhuvudtaget kunde få tag på några. Det var ju germanium som gällde på den tiden. Några år senare, 1956, så rullade faktiskt en transistoriserad spårvagn runt i Göteborg. Rubrikerna i Göterborgspos- ten var lite mera himlasträvande än så: "Spår- vagn med elektronhjärna" stod det med stora svarta bokstäver. Det var rätt kul, för vi hade på den tiden de gamla klassiska spårvagnama som drevs med en vev. Sedan kom de all-a första moderna spårvagnarna från Hägglund och Söner och där hade man ersatt veven med en ratt, men det som låg under där var det- samma; det bestod av en massa motstånd som kopplades in och ur. Och då fick de för sig at~ det där skulle man kunna göra med reläer; något SOns logiskt nät som skulle styra de här. Sen kom de till oss och ville ha hjälp men jag fnös foraktfullt och sade "det där ska ni använda transistorer till", vilket var lite op timistist än realistiskt, men vi fick i alla fal ihop en låda, vilket man inte kan kalla dator men det var ett logiskt nät. Där drev vi stor. kontaktorer med primitiva ger nanium effekttransistorer, vilket krävde en del "bris på omdöme". Hela den där ladan var som humlan; den visste inte an den kunde flyga men gjorde det ändå. Och vi körde omkring i Göteborg med den där och det var alltså en väldigt, väldigt tidigt experiment med for- donselektronik. Baserat på meriterna från elektronhjkär- nan i spårvagnen värvades jag till SAAB 1957. Här ska jag sluta fdr här kommer Sven och andra att ta vid. Men innan jag slutar skulle jag vilja säga en annan sak från vår egen tid. Efter min pensionering har jag en- gagerat mig en del i Tekniska Museets verk- samhet i Stockholm. Och detta, den fömämsta företrädarcn fdr teknikhistoria i Sverige, har en datorutställning som kan få en att gråta. Dels av nostalgi eftersom det står en del DataSAAB-grejer där, men framförallt fdr att det är så erbannligt dåligt ur pedago- gisk synpunkt när det gäller att ge utställ- ningsbesdkarna en bild av hur en dator fungerar, vad den är och hur den användes. Och nu finns det ett projekt på gång på Tekni- ska Museet som syftar till at fa till stånd en modem IT-utställning (Informations- teknologi) med både en historisk del och en "Science Center"-del där man ska kunna visa hur en dator fungerar och hur den användes. Och det där är faktiskt en pedagogisk utman- ing av stora mått och kan vi hitta sponsorer för det här kommer projektet i gång. Och då tycker jag att inte minst landets tekniska hög- skolor ska engageras när det gäller att hitta bra sätt an åskådliggöra olika användning av datorer och hur datorer fungerar. Det skulle inte minst passa bra för examensarbete skulle jag tro. Och varfdr skulle vi inte kunna ha en IT-utställning här i Linköping? Vi har ju fan- tastiska möjligheter att genomfdra detta gen- om kombinationen av industri och högskola. Det är något jag vill kasta fram här, att det finns väldigt mycket att göra och det finns plats för initiaativ.