Pierre Fröberg: Svartblod --- uppdraget (2001)

Eget förlag, 182 sidor.

Det finns väldigt lite information på Svartblod - uppdraget, men jag gissar att det är Pierre Fröbergs första roman. Den är utgiven på eget förlag, och demonstrerar tyvärr farorna med det.

Boken handlar om ett gäng orcher som får ett uppdrag, och i och med det är det alltså de onda som står i centrum. Om man ska tro blurbarna på boken så är detta i princip unikt. Riktigt så mycket skulle jag kanske inte ta i, men visst är det ett ganska ovanligt grepp att skriva från de ondas synvinkel.

Själva handlingen är ganska enkel och rättfram: orchgruppen får i uppdrag att förstöra ett vapen som dvärgarna utvecklat. Först har de diverse äventyr för sig innan de ens kommer fram till dvärgarnas bergasalar, sedan måste de ta itu med det mycket svårare problemet att ta sig in förbi alla vakter och förstöra vapnet, trots att de bara är tio mot en hel dvärgstam.

Även om det inte är några större finesser med själva handlingen så fungerar det. Allting berättas i kronologisk ordning och utan några sidohandlingar, men det behöver inte vara en brist. Det finns dock flera andra saker som brister.

Till att börja med känns det inte riktigt som om författaren tar sin egen bok riktigt på allvar. Då och då kommer kommentarer som är direkt riktade till läsaren, och som inte ens har med själva historien att göra, utan bara är lustifikationer. I och med att allting ses från orchernas synvinkel så blir det ibland rätt våldsamt. Jag ska inte säga att det passerar gränsen till rent frosseri, men det är tidvis nära.

Det största problemet är dock språket. Texten är full av fel av alla de slag, både rena språkfel som särskrivningar, satsradningar och felanvända ord och typografiska fel av olika slag. Det är plågsamt uppenbart att boken inte haft någon redaktör som kunnat hjälpa författaren att bättra på språket. Detta är ofta ett problem med självpublicerade böcker, men det är sällan riktigt så här uppenbart.

I språket finns också en sak som jag faktiskt tror är unikt med den här boken (jag har i alla fall inte sett det förut). Författaren har liksom Tolkien med flera utarbetat ett språk åt sina orcher. Till skillnad från andra så använder han detta språk till samtliga repliker i boken. För att man som läsare ska slippa bläddra till ordlistorna i slutet hela tiden finns det även en svensk översättning inom parentes. Det är helt klart att språket är klart inspirerat av Tolkien. Nästan alla kända ord ur Tolkiens orchiska finns med (det är inte så många), liksom en del ord från dvärgspråket.

Det är alltid kul att se att det kommer fram svenska författare, speciellt när de vågar skriva lite annorlunda saker. Jag vill dock inte rekommendera Svartblod - uppdraget till någon som är känslig för bristande språkbruk, för en sådan läsare kommer tyvärr att bli besviken.