Lene Kaaberbøl: Skämmerskans dotter (2002; Skammerens datter)

Rabén & Sjögren, 215 sidor. Översatt av Karin Nyman.

Skämmerskans dotter handlar om Dina vars mamma är skämmerska, och hon själv har ärvt "gåvan". Hon håller just på att upptäcka att det inte är mycket till gåva, eftersom de allra flesta inte vill umgås med henne när de insett vad hon kan.

En skämmerska är en person som genom att titta en annan människa i ögonen kan se allt hon skäms för. Detta är inte någon speciellt trevlig upplevelse för skämmerskan, men ännu mindre så för den vars skuldkänslor det gäller. I boken så anlitas skämmerskan då och då i brottsutredningar för att titta misstänkta i ögonen och se vad de gjort för fel. Att människor kan begå brott och inte skämmas för det är mycket ovanligt, så detta betraktas som en säker metod.

Boken inleds med att modern kallas iväg till en stad för att hålla ett "förhör", men istället för att hon kommer tillbaka till kvällen som avtalat så kommer man och hämtar Dina också, för att få hjälp av henne. Dina inser ganska snart att det pågår en konspiration, men att exponera den visar sig vara svårare. Mordets lösning är inte alls så enkel som den till en början verkar vara.

Skämmerskans dotter är på ytan ett mordmysterium, men egentligen handlar den mycket om vänskap. Eftersom det är otrevligt att titta Dina i ögonen så har hon allt färre vänner, men under tiden hon försöker lösa mordet träffar hon riktiga vänner.

Själva förmågan som gör Dina och hennes mamma till skämmerskor gör naturligtvis boken till fantasy. Förutom det finns det drakar, men i övrigt finns inga av de typiska fantasyattributen. Miljön är ungefär medeltida och det mesta av handlingen utspelar sig i en befäst stad. Även om det verkar vara lite fantasyattribut i texten så är de viktiga. Utan skämmerskeförmågan skulle boken inte fungera.

Skämmerskans dotter är en trevlig representant för den lilla men dock existerande grenen av fantasygenren som inte består av långa serier.