Örjan Persson: Dream game (2001)

Rabén & Sjögren, 189 sidor.

Örjan Perssons Dream Game börjar med att Emil sitter hemma hos Jonte och pillar med Jontes dator, precis som så många andra dagar. Jontes pappa sitter som vanligt och tittar på TVn för att se om han vunnit någonting. Han har oftast inga pengar, och har han det så satsar han dem på spel istället för att reparera huset eller köpa kläder till Jonte som han borde. För en gångs skull har han dock faktiskt vunnit idag, rätt mycket pengar. På stående fot lovar han att han ska köpa Jonte en ny dator istället för den gamla han har nu. Jonte i sin tur passar på att ge bort den gamla till Emil, och hjälper till att bära hem den till honom med en gång.

Emil kopplar in datorn hemma men misslyckas med att få det gamla modemet att fungera och lämnar det till en annan dag och går och lägger sig istället. Mitt i natten vaknar han av att datorn står på. När han tittar på den så är det en tjej på den som ber honom att komma och sätta sig och vara med i ett spel. Trots att Emil är säker på att han inte lyckades koppla in modemet så verkar tjejen med spelet inte finnas installerat på datorn utan på något sätt komma utifrån. Även om han är lite misstänksam så går han med på att prova spelet när han får höra att han kan vinna en ny BMW, och hamnar i en annan värld inuti datorn.

Det visar sig att frågorna han ska svara på är väldigt lätta, och han svarar rätt på allihop och vinner högsta vinsten. Han får bil, mobiltelefon, lyxlägenhet och en hel massa andra saker. När han ska åka från studion där tävlingen hållits till sin nya lägenhet börjar det verka ännu mer misstänkt. Staden han hamnat i verkar vara väldigt glest befolkad, och de som bor här verkar alla bo i likadana lyxlägenheter och köra omkring i likadana BMW. De som faktiskt bor här verkar alla vara vara i hans ålder.

Efter att ha pratat med några andra kommer han underfund med att de är fast inuti den världen som de som gör spelet har skapat. En del av de andra är nöjda med det eftersom de har allt de kan tänkas vilja ha och det bara är att gå till någon av affärerna i staden och hämta det man vill ha. Andra som varit här ett tag tycker att det blir ganska tomt att leva så och vill komma hem. Ingen har dock lyckats komma underfund med hur man gör för att komma hem igen.

Dream Game är väl skriven, om än ganska enkel. Handlingen fortskrider ganska rakt på utan allt för mycket komplikationer. Man får aldrig någon som helst förklaring till hur de som driver spelet kan lyckas fånga en massa ungdomar i sin skapade värld. Uppenbarligen så lämnas kroppen i den riktiga världen kvar i ett slags komatillstånd vid datorn när man är i spelvärlden, men hur medvetandet kommer in i datorn får man aldrig reda på.

En annan liten invändning är att de som Emil berättar om spelvärlden för inte har några större svårigheter att tro på honom. Ingen verkar tycka att det är konstigt att man kan sugas in i en dator och bli fast där. I verkligheten tror jag att de flesta skulle vara väldigt skeptiska till en sådan historia.