Philip Arcan: Archontecs (2002; Archontecs)

ALIR, 490 sidor. Översatt av Mikael Bäckman.

På senare år har det startats ett antal småförlag för att ge ut fantasy, science fiction och liknande böcker med varierande resultat. Ofta lever de bara tillräckligt länge för att få ut sin första bok, och den kan vara lite tafflig. ALIR är det senaste förlaget i den här raden, och deras första bok Archontecs av Philip Arcan visade sig snart vara en höjdare.

Författaren är ursprungligen kanadensare, men sedan länge bosatt i Sverige. Han har dock skrivit boken på sitt modersmål engelska, så även om detta är första gången den publiceras är den alltså översatt.

Om man läser på baksidan av boken så kallas den novellsamling, men den är inte som en vanlig novellsamling. Alla historierna handlar om archontala vampyrer, och i vissa fall bygger novellerna vidare på varandra. Det vore missvisande att säga att det är en roman, men kanske något slags mellanting. Ett annat lite ovanligt grepp är att boken presenteras som verklighetsbaserad. Författaren förekommer själv i en minimal roll i boken och han säger i ett förord att den baseras på anteckningar om vampyrerna som han fått efter en avliden bekant.

De archontala vampyrer som förekommer i boken är inte som man är van vid att vampyrer är. De kan se ut precis som vem som helst, men de har krafter som människor inte har. I vissa av sina utvecklingsstadier dricker de visserligen blod, men inte genom att bita folk i halspulsådern. Andra stadier livnär sig på människors själsliga kraft.

Archontecs har en del likheter med Nancy A. Collins' böcker om vampyren Sonja Blue. Även där finns vampyrer som man kan möta på stan, och som oftast ser ut som vanliga människor. I båda böckerna är också vampyrerna väldigt våldsamma, men Sonja Blue-böckerna frossar glatt i själva attackerna medan man i Archontecs bara får se effekterna av våldet (vilket nästan kan vara mer skrämmande).

En trevlig sak med boken är att man hela tiden är osäker på vad som pågår, och det är en känsla man delar med huvudpersonerna i boken. Det framkommer hela tiden ny information om hur vampyrerna fungerar, både för läsaren och för huvudpersonerna. De flesta av huvudpersonerna jobbar på någon av organisationerna Gränsfallsroteln och Oculus Dei. Båda organisationerna är hemliga och underställda SÄPO, och sysslar med att undersöka och eliminera vampyrer. Som en grov kategorisering kan man säga att Gränsfallsroteln passar för Scully medan Oculus Dei passar för Mulder.

Boken pendlar mellan att kännas som en skräckbok och en deckare, men oavsett vilket som är aktuellt är det lättläst och spännande. Trots de nästan 500 sidorna tar det inte lång tid att läsa ut den. Till hösten annonserar ALIR att de ska publicera Darkside av Philip Arcan, den första i en serie romaner i samma värld. Jag ser definitivt fram emot att läsa den. Det finns mycket bakgrundsmaterial i Archontecs, och jag tror att det kommer att komma bättre till sin rätt i en roman. Visserligen finns det gott om plats även i den här boken, men jag tror att stämningen kan vinna på att få en lång sammanhängande handling att breda ut sig över.