Martin Johansson: Tellus 2 (2001)

Cordia Verbum, 239 sidor.

Tellus 2 är svensk original-sf av en debutant. Den är också lite udda i och med att den har ett klart kristet anslag. Huvudpersonen i boken heter Noa och får i uppdrag av Gud (via en ängel) att rädda ett par av varje djurart med hjälp av en gigantisk rymdark.

Handlingen utspelar sig år 3000 och miljön är hårt sliten. Livet går dock vidare, men Noa får reda på att UV-strålningen kommer att utrota allt liv inom en snar framtid. Det framställs som om det kommer att ske med ungefär samma intensitet som en explosion, men det är fortfarande ingen annan som vet om det.

Det är också mycket tal om naturförstöring i boken, och gott om måttligt subtila nutida paralleller. Det sägs dock ingenting om det minst sagt tveksamma i att återskapa hela jordens djurliv (växtlivet verkar det inte vara någon som bryr sig om) utifrån ett par av varje art. Vid ett par tillfällen talas det om katastrofen det skulle vara om något av djuren dör, men den totala genetiska utarmningen en sådan massiv inavel skulle leda till nämns aldrig.

Förutom problemet att jorden håller på att gå under finns också en genomond militär som försöker få arkprojektet att gå under, ivrigt påhejad av djävulen som han tecknat avtal med.

Det stora problemet med boken är dock inte den något krystade handlingen utan språket. Det känns som om författaren ofta anstränger sig för att hitta intressanta ord att använda, utan att till fullo veta vad de betyder. Det vimlar av meningar som denna: "Skrattet ekade, studsade och vobblade runt i rummet. Den traumatiskt höga ljudmassan ökade hela tiden i volym och Liganov tvingades hålla för öronen. Men det spelade ingen roll. Skrattet trängde sig in i hans kropp och fick hans hjärta att bulta i otakt med skrattsalvornas galna dans."