Sven Bergersjö: Sorgstenen (2001)

Maniac Media, 147 sidor.

Sorgstenen är en fantasyroman publicerad på eget förlag av författaren. Den är, till skillnad från det mesta annat som kommer ut, föredomligt tunn och verkar inte heller vara upplagd för uppföljare.

Handlingen kretsar kring sorgstenen i titeln som håller ett land fånget, och ansträngningarna för att krossa denna magiska sten. En själ har fått i uppdrag att göra detta, och återföds tills det är gjort.

Jag gillar upplägget med en mycket lång tidsperiod avhandlad inom en så kort roman. Människor kommer och går under tiden man försöker förstöra sorgstenen.

Tyvärr håller inte språket för att göra handlingen rättvisa. Det är rätt opolerat här och där (det har sina nackdelar att vara sin egen redaktör). Det jag tycker sticker mest i ögonen är de sporadiska gammaldags formuleringar som verkar vara obligatoriska i fantasy, men som här inte alls går i stil med det omkringliggande språket. Berättandet är ofta återberättande, snarare än skildrande. Detta gör att det tidvis känns som om man sitter och läser en legend och inte en roman. Allt för ofta nämns någonting i förbifarten, med kommentaren att det är en annan historia. Visserligen kan ett sådant grepp ge lite känsla av lägereldsberättande (vilket skulle stämma bra med legendkänslan), men det kommer för ofta.