Rickard Berghorn, red.: Berättelser i svart (2000)

Aleph, 110 sidor.

Berättelser i svart är tillsammans med Grönt te än så länge Aleph bokförlags hela utgivning, men om det fortsätter i den stilen så är det lovande, för båda böckerna är bra. Denna är en novellsamling med ungefär lika delar gamla översatta berättelser och nya svenska. Som ett mellanting finns en historia av Sven Christer Swahn, ursprungligen publicerad i ett fanzine på 1980-talet.

De gamla historierna är av Edgar Allan Poe, Gustav Meyrink (känd för romanen Golem), Robert W. Chambers (en av Lovecrafts inspirationskällor) och William Hope Hodgson. Det är inget fel på dessa historier, men jag tänker inte ägna mer utrymme åt dem. De svenska novellerna av nya, okända författare tycker jag är intressantare. Det finns allt för få som skriver fantastisk litteratur i Sverige, så de som gör det bör uppmuntras.

Johan Theorin berättar i "Södergatans östra trottoar" om en bit trottoar som verkar vara hemsökt av någonting (även om detta någonting aldrig direkt visar sig). Man får aldrig reda på vad det egentligen är som händer, men miljön och stämningen är väl beskriven.

Rickard Berghorn bidrar med "Under betongen" som (liksom många av Rickards noveller) handlar om en man med ett något labilt psyke. Edmond Arnold är väldigt intresserad av kackerlackor. Kanske mer än vad som är nyttigt.

Per Jorners "Vår fiende huset" är en kort humoristisk fantasynovell där en trollkarlslärling får se hur det verkligen fungerar runt omkring honom. Lättviktig, men på ett bra sätt. Precis som i Efter lägereldarna använder Jorner ett modernt språk som man inte riktigt är van vid i fantasy.

Slutligen kommer Daniel Bernhoffs "Gästbok". Det här är inte en novell i normal bemärkelse utan helt enkelt ett antal utdrag ur en gästbok. Det intressanta är att försöka bilda sig en bild av vad det är för plats gästboken hör till genom de antydningar som ges. Väldigt annorlunda, men bra.