Sam J. Lundwall: Tiden och Amélie (1986)

Sam J. Lundwall Fakta & Fantasi, 176 sidor.

Tiden och Amélie är en av de senare romanerna av Sam J. Lundwall och den innehåller egentligen inte speciellt mycket uppenbara fantastiska inslag, men allt eftersom man läser så framkommer det saker som inte stämmer överens med världen vi lever i. Boken är väl värd att läsa trots denna brist på specialeffekter, och genomsyras av den för senare Lundwall-böcker (åtminstone de jag läst) typiska melankolin.

Huvudpersonen vaknar upp i en liten fransk by utan att ha några som helst minnen. Allt eftersom tiden går får han några få ledtrådar om vem han är och vilka han känt, men saker blir inte mycket klarare för det.

Världen runt omkring honom är mörk och dyster. Det är krig i närheten och det finns soldater överallt, även om det inte förekommer direkta strider. Människorna börjar dock känna sig trängda och det förekommer en hel del våldsamheter, mer eller mindre oprovocerat. Huvudpersonen försöker ibland att komma ifrån sina problem genom att titta djupt i flaskan, men han undrar naturligtvis också vad det är som pågår runt honom egentligen.