Dénis Lindbohm: Domens stjärnor (1978)

Delta, 111 sidor.

För ett tag sedan skrev jag till Dénis Lindbohm och frågade om han kunde tänka sig att låta Projekt Runeberg ge ut någon av hans gamla sf-romaner som inte längre fanns i tryck elektroniskt. Det tyckte han var en utmärkt idé och tillät att allihop lades ut. Den första som jag tog mig an var Domens stjärnor (Den finns nu tillgänglig på \url{http://www.lysator.liu.se/runeberg/domstjar/).}.

Domens stjärnor beskriver mänsklighetens första kontakt med en annan civilisation, Chaanjel. När människorna kommer fram till deras planet så träffar de på Chaan som ser ut ungefär som människor, men de har päls över hela kroppen och har inte kläder. Människorna tycker att de är väldigt lågt utvecklade eftersom de inte verkar ha någon form av teknik alls. Allt eftersom visar det sig att de istället har stora mentala förmågor. De kan kommunicera med telepati och kan förflytta föremål enorma sträckor med endast tanken.

Människorna kräver att de ska dela med sig av dessa kunskaper, men Chaanjel är inte intresserade. De säger att människorna inte har uppnått ett tillräckligt högt utvecklingsstadium för vara mogna för sådan kunskap och ber dem att åka igen. De får gärna komma tillbaka när de utvecklats till en mer fredlig ras. Efter ett visst förhandlande går Chaanjel med på att människorna får lämna en människa som observatör och språkrör på planeten, alla andra måste åka. Det spelar ingen roll att människorna försöker använda maktmedel, för Chaanjel kan avstyra detta med sina tankekrafter. När man försöker skicka folk på upptäcktsresa bort från platsen där man landat så vill de efter ett tag inte gå längre. Maskiner man skickar iväg trotsar sin programmering och åker tillbaka efter att ha åkt en bit. Fotografier visar ingenting och bandinspelningar är ljudlösa. Ingenting blir som människorna vill, om inte Chaanjel vill det.

Människorna lägger motvilligt sitt rymdskepp i omloppsbana runt planeten medan observatören undersöker planeten. Han blir snabbt allt mer motvillig mot de andra människorna när han ser hur Chaanjel har det, och människorna i rymdskeppet och hemma blir allt mer otåliga på honom när han inte vill göra som de säger. Hemma på jorden börjar människorna planera hur man ska kunna överlista Chaanjels telepatiska övervakning. På ett sätt lyckas man, men till slut slår det tillbaka på ett sätt som man inte kunnat ana, och det blir värre än man någonsin kunnat föreställa sig.

Min största invändning mot Domens stjärnor är att den är ganska didaktisk. Dels är det hela tiden klart att människorna har fel och att Chaanjel står för ett mycket bättre sätt att leva. Det må vara sant, men det görs lite onödigt tydligt ibland. Dessutom är en ganska stor del av romanen berättad ur ett historieperspektiv. Det är inte mer än undantigsvis som man får se handlingen medan den utspelar sig. På grund av det känns det ibland som om man inte läser en roman utan någon form av fiktiv artikel.