Stephen Baxter: Voyage (1996)

HarperCollins, 595 sidor.

Trots att Voyage är fiktion så känns den som om den vore en dokumentärroman. Den är späckad med detaljer och information utan att det känns påträngande och man har hela tiden känslan av att man lär sig saker. Det man lär sig saker om är rymdfart, närmare bestämt den första bemannade resan till Mars.

I själva verket är Voyage en alternativvärldshistoria. Punkten där bokens historia börjar skilja sig från den vi är vana vid är skotten i Dallas. I boken så där president Kennedy inte utan blir istället rullstolsbunden. Som expresident är han en stark propagandist för att man ska fortsätta rymdprogrammet och satsa på att ta sig till Mars.

Voyage består av ett antal handlingar som vävs in i varandra. Varje kapitel börjar med en angivelse av var i tiden kapitlet utspelar sig och det varierar från början av 1960-talet till 1986 när den första Marsfärden blir av. Trots att en av de trådar som går igenom boken är en beskrivning av hur själva Marsresan går så är det hela tiden spännande, fastän man vet att de kommer iväg till slut. Mer än en gång under planeringen av resan ser det ut som om det inte ska bli någonting av det hela så projektet stöter på det ena problemet efter det andra.

Det här är en bok i den gamla hederliga traditionen där man först bygger en rymdraket och sedan reser iväg med den mot nya djärva måt. Hjältarna är ingenjörer och vetenskapsmän och man kan känna Heinleins ande sväva över boken. Men det är också spännande, nästan som en thriller bitvis. Helt enkelt en bok man vill sträckläsa. Gör det!