Richard Matheson: Vad drömmar månde komma (1977; What Dreams May Come)

Replik, 271 sidor. Översatt av Kerstin Fredholm.

Vad drömmar månde komma är egentligen ingen ny bok, men den ges ut på svenska nu eftersom den just filmatiserats och enligt baksidestexten belönats med någon Oscar. Jag antar att John-Henri ser chansen att kunna sälja boken med draghjälp av filmen, samtidigt som han kan ge ut fantastisk litteratur som det ju tyvärr inte är något jättesug efter (om det inte är heroisk fantasy i långa serier). Naturligtvis är det inget fel med det, bara smart planering.

Det första som händer i boken är att Chris Nielsen dör. Till sin förvåning vaknar han upp igen och finner sig i himmelriket. Ganska snart märker han att han inte kan njuta av det trots dess synbara fulländning, eftersom han saknar sin älskade Ann allt för mycket. Efter ett tags sökande kommer han på att det finns någonting han kan göra för att kunna återförenas med Ann, men det är förenat med stora risker. Men vad gör man inte för kärleken?

Handlingsmässigt så är boken ganska enkel. Chris dör, hamnar i himlen, får en guidad tur där och sätter sedan igång och försöker återförenas med Ann. Språkligt får boken klart godkänt och jag har ingenting att invända mot översättningen heller. Däremot tycker jag att det är onödigt lång. Ganska stora partier för egentligen inte handlingen framåt utan består bara i att Chris får olika delar av livet efter detta förevisat för sig. Det är gott om beskrivningar som inte direkt tillför någonting. På den här punkten tror jag att filmen kan ha möjlighet att bli bättre än boken, för allting sådant kan ju visas utan att ta en massa plats i filmen.

En annan kuriös detalj med boken är att den presenteras som skriven av Chris själv. Från himlen har han kontaktat ett medium som han dikterat boken för. Han har sedan övertalat detta medium att bära manuskriptet till hans bror och överlämna det. Mediumet som inte är speciellt förtjust i detta påhopp är bara glad att bli av med pappren. Chris är författare men mediumet han får tag i inte någon större begåvning, så då och då dikterar han något ord som mediumet inte känner till och stavar fel, så han tvingas bokstavera det. Av någon anledning har detta tagits med i boken, kanske för att den på något sätt ska kännas mer verklig. Jag tycker inte att det tillför någonting alls. Det blir ännu fånigare av att det stavas fel på ord som är enkla på svenska men komplicerade på engelska.

Totalt sett så tycker jag att boken är godkänd med reservationen ovan. Som sagt tror jag dock att den kan bli en riktigt bra film, för de saker jag retade mig på bör rimligen inte ha följt med över till filmmediat.