Terry Pratchett: The Last Continent (1998)

Corgi, 412 sidor.

Återigen en ny discworldbok, där här gången dock en besvikelse. I The Last Continent träffar vi på vår gamle bekant Rincewind igen, den mest inkompetente magikern som skådats. Handlingen utspelar sig till stor del i EcksEcksEcksEcks, ett land som inte är Australien men som dock har känguruer och så. De virriga magikerna från Unseen University behöver få tag i Rincewind som befinner sig i Ecks. Av någon anledning så är det magiska fältet där mycket kraftigare där än de är vana vid, så trollformler har en tendens att få ett eget liv. Genom hela boken så envisas bibliotekarien med att slumpmässigt byta form med samma irriterande regelbundenhet som Skalmans mat-och-sov-klocka ringer.

Tyvärr känns handlingen tunn, för att inte säga anorektisk. The Last Continent verkar som ett steg tillbaka till de allra första böckerna i discworldserien där vi först stötte på Rincewind. Återigen är det mest en serie skämt utan speciellt mycket struktur eller handling. Skillnaden är att i de första delarna i serien var skämten nya och fräscha. Nu är de rätt urvattnade och oinspirerade. Förhoppningsvis får vi lite mer av sammanhängande handling i nästa del.