Cannie Möller: Felicias ö (1996)

Bonnier Carlsen, 351 sidor.

Felicias ö är föregångaren till Felicias resa (1998) som jag recenserade i Månblad 36. Även om jag tycker att det gick bra att läsa den andra delen före den första så blir det antagligen bättre om man läser dem i rätt ordning, för det fanns en hel del bakgrund i den här boken som jag inte hade klart för mig när jag läste den första.

Boken utspelar sig i en dystopisk nära framtid när samhället är hårt styrt och dessutom börjar få allt större problem med att tilfredsställa invånarnas krav. Missnöjet växer och metoderna för att hantera folket blir allt hårdhäntare. I början av boken så befinner sig Kana i ett gencenter i Urbs och hon vet att barnet som växer i henne inte tillhör henne, det tillhör vetenskapsmännen i Urbs. Trots det vill hon naturligtvis inte lämna barnet ifrån sig utan hon lyckas fly och kommer till en plats där ett antal andra flyktingar lever tillsammans. De tar in henne bland sig. Ganska snart kommer soldater efter henne och barnet, men hon och en del av människorna lyckas fly til en ö.

Vi får sedan följa den lilla kolonin människor medan de försöker klara sig på ön. Ibland måste de ge sig över vattnet och in mot Urbs för att stjäla djur och annat eller helt enkelt hämta mer jord så att de kan odla vad de vill.

Eftersom det bara är en liten handfull människor som bor på ön så blir det en komplicerad väv av relationer mellan dem. Ingen kan göra någonting utan att någon annan vet om det. Detta är Cannie Möller väldigt bra på att skildra. Boken har många korta kapitel och det varierar vems synvinkel kapitlen är skrivna från.