David Eddings: Polgara Besvärjerskan 1: Belgaraths dotter (1997; Polgara the Sorceress)

Wahlströms Fantasy, 427 sidor. Översatt av Ove Fransson.

Polgara besvärjerskan är (precis som Belgarath besvärjaren som kom ut strax innan) en prequel till Eddingsserierna Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea. I den här berättar trollkvinnan Polgara vad som hänt under hennes 3000-åriga livstid, främst i syfte att fylla i hålen i den berättelse som Belgarath lämnat i den tidigare boken.

Eftersom det ska föreställa vara Polgara som har skrivit den här boken så är den upplagt ungefär som en dagbok, även om det inte finns exakta datum. Då och då pratar hon direkt till läsaren och framstår då oftast som en ganska irriterande person. På det hela taget verkar Polgara inte som någon speciellt trevlig person i den här boken. Hon berättar gång på gång om hur hon får andra personer att uppföra sig som hon vill, med våld om så behövs. Berättelsen framställer det hela tiden som fullständigt naturligt att hon har rätt (vilket ju i och för sig inte är så konstigt eftersom hon skriver den själv), men det finns aldrig någon motivering till varför det skulle vara så. Med tiden framstår Polgara som både diktatorisk och omogen.

Ett annat problem med boken är att den är skriven ur en enda persons synvinkel, långt efter att händelserna i boken utspelar sig. Det gör att man hela tiden är säker på att huvudpersonen kommer att klara sig, så en viktig spänningsskapande faktor försvinner helt. Att författaren sedan är utrustad med väldigt kraftfulla magiska förmågor gör inte saken bättre. Till allra största delen saknar berättelsen driv. Att sedan Polgara framstår som en så pass otrevlig person som hon gör får läsaren att bry sig ännu mindre om vad hon sysslar med. Bara precis mot slutet av den här boken börjar det bli lite mer spännande, så förhoppningsvis blir det bättre i den andra halvan av boken (den svenska utgåvan är som vanligt uppdelad i två delar).