Jules Verne: Paris i tjugonde seklet (1994; Paris au XXe siècle)

Norstedt, 210 sidor. Översatt av Jan Stolpe.

Den här Jules Verne-romanen kom faktiskt ut för första gången så sent som under 1990-talet. Den är egentligen en av Vernes tidigare romaner, men när han levererade den till sin förläggare så tyckte han att den var alldeles för dyster. Efter det så blev boken liggande en en byrålåda. Jules Vernes son tog upp den i en förteckning över faderns böcker strax efter hans död, men manuskriptet återfanns aldrig. Nyligen hittades manuskriptet i ett låst kassaskåp som funnits i släkten Vernes ägo och utgavs slutligen.

Jag kan verkligen hålla med om att det är långt mellan den här romanen och de äventyrsromaner man normalt förknippar med Verne. Precis som förläggaren en gång invände så är boken dyster. Den utspelar sig i Paris ungefär i vår tid, så som Verne trodde att det skulle kunna se ut. Ganska mycket av de saker han talar om känns bekanta även om marginaliseringen av kulturen inte gått fullt så långt som i Vernes framtid, lyckligtvis. Det jag tycker är problemet med boken är att det egentligen inte händer någonting i den. Huvudpersonen vandrar runt i den nya framtid Verne ritat upp, men det finns inget drag i handlingen.