Cannie Möller: Felicias resa (1998)

Bonnier Carlsen, 281 sidor.

Det här är faktiskt något så ovanligt som en nyskriven svensk science fictionroman. Problemet är att det inte framgår av omslaget (om man inte lusläser baksidestexten) och att den dessutom gömmer sig på ungdomsavdelningen. Det här är en fristående fortsättning på Felicias ö (1996) som jag tyvärr inte läst.

När boken börjar så befinner sig Felicia och två ungdomar till på en flotte på flykt från sitt hemland Urbs. Världen de reser igenom är obestämt dystopisk. Man får aldrig riktigt klart för sig exakt vad det är som har hänt, men handlingen utspelar sig i en nära framtid ganska snart efter en katastrof. Människorna lever så gott de kan, tillbaka på en nivå som liknar tidigt 1900-tal. Det finns inte längre fungerande elektricitet och bensin till motorer går inte att få tag i.

Känslan är ganska lik den i Flugornas herre, även om den här boken inte är fullt så klaustrofobisk och grym. Efter ett tag framgår det att några är ute efter Felicia och att de har tekniska hjälpmedel som gör att de kan hitta henne.

Felicias resa är klart läsvärd, även om man inte tycker att man är ungdom längre. Men så är det ju med bra ungdomsböcker.