Per Jorner: Efter lägereldarna (1998)

Norstedt, 572 sidor.

Efter lägereldarna är en svensk fantasyroman, skriven av debutanten Per Jorner. Det gör att det ligger nära till hands att jämföra den med Niklas Krogs En krigares hjärta (recenserad i Månblad Alfa 35).

Medan En krigares hjärta är en ganska typisk fantasy med magiker, drakar, hjältar och hot mot den rådande världsordningen så är Efter lägereldarna lite mer otraditionell. Huvudpersonerna är fyra föräldralösa ungdomar som hankar sig fram i tillvaron så gott de kan. Deras värld sträcker sig inte långt bortom lägereldens sken. De ger sig ut för att få tag i en magisk kristallstatyett som sägs kunna bota sjukdomar. Eftersom en av ungdomarna har en mästare som håller på att dö så är statyetten intressant. När de kommer till staden där statyetten ska finnas så hinner de knappt genom stadsporten innan de stöter ihop med en tjej som är på flykt undan en prästorden i staden. De dras med i jakten, splittras i två grupper och kommer underfund med att tjejen redan stulit statyetten de var ute efter. Problemet är att det verkar vara många andra som är ute efter den också så de får jobba hårt för att hålla sig undan. De får oväntad hjälp från Toby, en kattmänniska som till en början gör lite av ett Aragornintryck. Allt eftersom visar det sig att han inte är så hopplöst god som Aragorn utan en mer sammansatt och intressant karaktär.

En av äventyrarna, Tim, är centralgestalten i boken men också i princip så långt ifrån en klassisk fantasyhjälte man kan komma. Det han är bäst på är att berätta historier framför brasan på värdshusen. Det visar sig att han kan hantera statyetten utan bieffekter vilket gör att han fastnar i staden. Detsamma gäller hans kompisar som snabbt finner sig tillrätta i olika nya roller i staden. Tim trivs dock inte och önskar att allting kunde gå tillbaka så som det var innan de fick tag i statyetten. Han försöker övertala sina vänner att ge upp sina nya välbetalda arbeten och leva ute i skogarna igen, med lägereldarna som han älskar. Naturligtvis vill de inte lyssna på honom. Samtidigt som han vantrivs i staden och med sitt nya liv så har han också kärleksbekymmer.

Över huvud taget så är boken till stora delar lågmäld och filosofisk, långt bort från den eskalerande spänning och undergångsskräck som ofta präglar fantasyböcker. Den här stillheten i boken och det faktum att det egentligen förekommer ganska lite magi och andra fantasyelement i den för att boken känns jordnära på något sätt.

En invändning som jag hade mot En krigares hjärta var att alla namn i den var exotiska, till synes för sakens egen skull. Även i Efter lägereldarna är det rätt gott om exotiska namn både på personer och platser, men här finns det också namn av typen Stormhatt och Pilfink. Jag tycker att boken tack vare dessa känns mer helgjutet svensk.

Det leder mig osökt in på spåket i boken. Jag misstänker att Per Jorner mestadels läser litteratur på engelska för då och då hittar man formuleringar som inte passar i svenskt språk utan bara känns som dåliga översättningar från engelska. Det är synd att bokens redaktör inte lagt ner mer arbete på att rätta till sådant, speciellt som Norstedts ju är ett av de stora kvalitetsförlagen. Här och där störs flytet också av omotiverade vitsiga formuleringar. Oftast flyter språket på rätt bra, men det är inte lika lättläst som Niklas Krogs.

Vad som förvånade mig lite grann så här i fantasytider är att boken är så pass anonym som den är. Omslaget avslöjar ingenting om att det skulle vara fantasy och baksidestexten är också ganska intetsägande. Hade jag inte sett boken på fantasyhyllan i bokhandeln hade jag knappast plockat upp den.