Greg Egan: Distress (1995)

HarperPrism, 454 sidor.

Jag hade inte läst någonting av Greg Egan innan jag tog mig an Distress men jag kan omedelbart konstatera att jag kommer att läsa mer.

Huvudpersonen Andrew Worth är en journalist som precis avslutat en dokumentär om genmanipulation och får ett erbjudande om att göra en ny dokumentär om en mystisk mentalsjukdom som dykt upp -- Distress. Dess offer drabbas av panisk rädsla för allting. Istället använder han lite påtryckningar för att få göra ett reportage från en konferens där några olika nya TOE (Theory of Everything) ska presenteras. Egentligen skulle det reportaget ha gjorts av en annan kvinna som vet betydligt mer om ämnet än han gör.

Sjukdomen Distress är bara en i raden av nya idéer som Egan presenterar. Det finns numera en hel skala av kön personer kan anta, allt från extremt maskulina/feminina personer till asex-personer som med hjälp av kirurgi och hormoner avsagt sig allt vad kön heter. När sådana personer förekommer i boken så tilltalas de med ett eget pronomen, "ve", istället för "he" eller "she". Man kan tillverka kläder i material som samtidigt fungerar som datorskärmar så att man kan ha en T-shirt med text som ibland visar något budskap och ibland visar reklam. TOE-konferensen ska hållas på Stateless, en flytande människokonstruerad ö som fungerar som ett slags kontrollerad anarki. Den har skapats med hjälp av illegalt utforslad bioteknologi, och den behandlas som en paria av många av världens länder.

I kölvattnet av alla de fysiker som ska samlas på konferensen kommer också ett antal så kallade Ignorance Cults. Detta är människor som öppet propagerar för att det finns saker som människan inte var tänkt att veta och att all denna fysik endast leder till problem.

Det som retade mig lite med boken är att alla fysiker som träffas verkar ha hållit sina teorier som de ska presentera på konferensen hemliga för alla utomstående fram till ögonblicket de ska presenteras. I vissa fall har de inte ens räknat fram de sista verkningarna i förväg utan jobbar med detta under pågående konferens. Att man skulle åka på en internationell konferens för att visa fram en ny teori för att förklara hela universum och inte ha räknat klart den förefaller mig ganska otroligt, och det var ännu mer irriterande att delar av handlingen hänger på just det faktum att vissa teorier inte är kompletta.

I det stora hela är det dock ett litet klagomål. Jag tycker att handlingen i det stora hela är bra och intressant berättad. Dessutom gillar jag alla de förändringar gentemot vårt nuvarande samhälle som Egan beskriver i sin framtid. Jag måste också påpeka att det för en gångs skull fanns en beskrivning av internet som jag tyckte verkade vettig.