Martin H. Greenberg & Lawrence Schimel, eds.: Tarot Fantastic (1997)

DAW, 314 sidor.

Detta är, som man kan gissa, en novellsamling där alla novellerna på ett eller annat sätt handlar om tarot. Jag antar att poängen med det är att man vill försöka rida på New Age-vågen och sälja mer böcker den vägen.

Av de noveller jag läst (jag orkade inte mer än halvvägs) så har de flesta försökt att få lite Twilight Zone-anslag. Flera av dem känns som X-Files med en person som tror på tarot och en som inte gör det och försöker övertyga den troende om att det inte kan fungera. Naturligtvis misslyckas skeptikern eftersom taroteländet alltid har rätt i den här boken.

Du har bättre saker att göra med din tid än att läsa den här boken.