C. J. Cherryh: Inheritor (1996)

DAW, 460 sidor.

Inheritor är fortsättningen på Invader som jag recenserade nyligen. Den utspelar sig ett och ett halvt år efter den förra boken. Precis som förra gången händer det egentligen inte speciellt mycket i boken. Större delen går åt till att huvudpersonen funderar på vad han ska göra, vad det kommer att få för effekter om han beter sig på det ena eller andra sättet, vilka halvförstådda hovprotokoll han kan tänkas bryta mot om han beter sig fel och vad personerna i hans omgivning egentligen menar med vad de säger och gör.

Det här låter som om det skulle vara en mycket långsam och tråkig bok. Visst, det händer inte mycket saker egentligen, men man har trots det hela tiden känslan av att det pågår en massa väsentliga saker. Det leder sällan till några stora händelser, men det tänker man inte på. Allting verkar viktigt. Tråkigt är det absolut inte. Tvärt om.

Hela boken är skriven från Bren Camerons perspektiv. Man ser alla hans tankar och funderingar om hur personerna i hans omgivning beter sig. Det leder ju å andra sidan då och då till att man (tillsammans med Bren) kan få överraskningar eftersom saker inte hänger ihop så som han tror.