Stephen King: The Green Mile (1996)

Signet, totalt 592 sidor.

The Green Mile är en ganska udda bok, får man nog säga. Mer eller mindre som en utmaning så har Stephen King gett ut den i form av en följetong i sex delar. Precis som Dickens på sin tid så har historien konstruerats medan boken redan är i produktion. Man får nog tyvärr säga att det märks på en del ställen.

Grundhandlingen rör sig kring några personer i en fängelseavdelning. "The Green Mile" är sträckan från cellerna där fångarna bor och till avrättningsrummet som ligger en bit bort. Huvudpersonerna är tre personer som sitter i dödscell och deras fångvaktare. Boken har en tydlig berättarröst och den tillhör Paul Edgecombe, en av väktarna. När boken utspelar sig befinner vi oss någon gång i början av trettiotalet. Det finns också en ramhandling som utspelar sig i nutid där Paul är en gammal man som sitter på ett vårdhem och försöker skriva av sig sina spöken ur det förslutna.

De tre fångarna kommer alla till fängelset ungefär samtidigt. Den som det hela centrerar sig kring är John Coffey, en gigantisk neger som är dömd för att ha våldtagit och dödat två små flickor. Han väcker uppseende, dels för sin enorma storlek, men också för sitt underliga beteende. Han verkar knappt och jämt vara intelligent nog för att kunna äta för egen maskin men ska trots det ha lurat flickorna bort från sitt hem samtidigt som han överlistat vakthunden. Dessutom är han en av de lugnaste och mildaste fångarna de haft med att göra. De andra två fångarna är mer som man väntar sig att de ska vara. Den ena är liten och feg, den andra tuff och skrävlande och säger sig vara en modern Billy the Kid.

Allt eftersom det hela fortskrider så kommer väktarna mer och mer underfund med att det är någonting speciellt med John Coffey. Trots sin brist på intelligens så besitter han någon form av förmåga som gör honom speciell.

Överlag så är det här en välskriven historia. Det som ställer till problem är formatet. Det märks ibland att det påtvingade formatet med 90 sidor per del (lite fler i den sista) har gjort att King fått fylla ut lite här och där för att få tillräckligt många sidor i varje del och samtidigt någon form av cliffhanger i slutet av varje bok. Visst är det spännande ibland, men trots det så låter baksidestexten "Stephen King's boldest exercise in terror" rejält överdriven. Det är aldrig fråga om någon olidlig spänning. Visst vill man veta hur det går, men det är ingen jättepanik. Man blir inte direkt överraskad av de avslöjanden som kommer på slutet och dessutom känns det som om luften går ur boken på slutet. Det saknas en riktig upplösning. Som det är nu så tar boken bara slut.

Det ska bli intressant att se hur den här boken ser ut när den kommer i en del (som jag antar att den kommer att göra). I sitt nuvarande utförande så börjar varje del med att berättaren pratar lite direkt till läsaren vilket känns naturligt eftersom man just har börjat med en ny "bok". Dock tror jag att det bli konstigt att bara publicera detta som en bok uppdelad i sex "kapitel". Det kommer att krävas en del omskrivning.