C. J. Cherryh: Invader (1995)

DAW, 462 sidor.

C. J. Cherryh är en författare som jag funderat på att läsa någonting av ganska länge men det har inte blivit av. Till ganska stor del har det berott på att de flesta av hennes böcker utspelar sig i en och samma värld och jag har inte orkat ta reda på vad som kan vara lämpliga böcker att börja med. Därför var det väldigt trevligt att se att hon startat skriva böcker i ett nytt universa eftersom det på så sätt blir mycket enklare för mig att komma igång och läsa. Trots denna hjälp med att börja med rätt bok så gör jag naturligtvis fel ändå. Invader är egentligen del två i vad som (åtminstone just nu) är planerat att bli en trilogi. Den första delen heter Foreigner och den tredje (som inte kommit ut än vad jag vet) ska heta Inheritor.

Historien utspelar sig på en planet som är koloniserad av människor, men där det också bor en annan ras kallad atevi. De människor som befinner sig på planeten har bokstavligen hoppat ner från ett rymdskepp och har i dagsläget ingen möjlighet att ta sig ut i rymden igen. De är fortfarande fullt medvetna om att rymdfart är möjligt men de har inte resurser att bygga rymdskepp.

Atevi är ganska lika människor till utseendet men en halvmeter längre. Deras kultur är också en högkultur, men de har inte nått lika långt i sin tekniska utveckling som människorna (inte ens som de människor som befinner sig nere på planeten). Människorna och atevi har skapat ett avtal som kontrollerar kontakterna mellan dem för att se till att handel kan ske men att ny teknik inte ska föras in i atevikulturen snabbare än att den hinner assimilera den.

Atevi har en kultur som påminner mig om Japan. De har mycket strikta regler för hur man beter sig, avrättningar är en naturlig del av politiken men får inte utföras utan att först registreras med mördarskrået. Atevis lojaliteter kallas för {\it man'chi} och är mycket kraftigare än mänskliga motsvarigheter.

Eftersom det råder ganska stora begränsningar på kontakterna mellan människorna och atevi så är det inte så många personer som har erfarenhet av båda sidorna. Bokens huvudperson, Bren Cameron, är en av dem. Han är människa men jobbar som tolk hos atevi. Han är en av de tre eller så människorna som kan tala atevispråket flytande.

Brens yrke, de ständiga kulturkrockarna, och atevikulturen över huvud taget påminner mig om James Clavells Sh\={ogun}.

Trots att jag nu har börjat läsa mitt i en serie så tycker jag inte att det känns som om jag har missat någonting väsentligt. Det återstår ju naturligtvis att se hur det är med den saken när jag väl läser del ett, men de saker jag undrar över verkar vara meningen att de ska vara oklara.

Jag tycker att man kommer lätt in i världen (trots att jag börjat med del två) och får successivt klart för sig hur atevikulturen fungerar. Dock är vissa saker oklara, men det är de för Bren själv också. Han tvingas hela tiden översätta viktiga handlingar utan att vara helt säker på att han verkligen förstår alla implikationer av de ord han använder.

Detta var helt klart en bok som gav mersmak. Så fort jag läst Inheritor (och antagligen Foreigner) så ska jag nog ta mig an någon av Cherryhs Alliance-böcker.