Octavia E. Butler: Parable of the Sower (1993)

Warner Books, 295 sidor.

I Parable of the Sower ges vi en vision av hur det skulle kunna se ut i USA på 2020-talet. Det finns i princip inget kvar av staten och kaoset breder ut sig över samhället. Vatten är en extrem bristvara och är dyrare än bensin. De som har råd lever i små samhällen innanför höga murar och starka lås. Utanför murarna stryker ungdomsgäng och flockar av vilda hundar runt och man den som vågar sig ut löper risk att bli rånad, våldtagen eller uppäten.

Hela boken presenteras som ett slags dagbok skriven av Olamina, en färgad kvinna i artonårsåldern. I början av boken bor hon med sin familj i ett samhälle med mur runt, men den tryggheten slås snart i kras när ett gäng kör en lastbil genom porten och bränner ner allt de ser. Gänget är höga på pyro, en ny drog som ger ett orgasmiskt rus till den som tittar på eldar.

Redan innan detta händer så har Olamina insett att situationen i längden är ohållbar och börjat planera för att kunna överleva utanför muren. Hon försöker lära sig allt som kan tänkas vara användbart och samlar på sig förnödenheter och pengar som hon gömmer i ett bylte i garderoben.

Hennes vilja att överleva kan också ses i den religion eller filosofi, Earthseed, som hon konstruerar. En central tanke är att gud är förändring och att förändring är det enda som är konstant. Den första versen vi får (varje kapitel föregås av en) är:

All that you touch
You Change.

All that you Change
Changes you.

The only lasting truth
Is Change.

God
Is Change.

Efter att hon kastats ut från sitt hem så slår hon följe med ett par andra personer därifrån och allt eftersom fyller sällskapet på och blir fler och fler. Olamina får sina följeslagare att anamma hennes Earthseed trots (tack vare?) att hon inte försöker speciellt energiskt att övertyga dem. Bitvis verkar det mer som om hon håller på att övertyga sig själv om att det verkligen finns något hopp.

Över huvud taget så är boken ganska dyster. Det dröjer länge innan någonting händer som gör att det känns som om det finns någon som helst ljusning i situationen. Den som ogillar dystopier kommer att ha svårt att ta sig igenom den här boken. Jag tycker dock inte att det är någon direkt brist. Det känns som om samhället är en logisk fortsättning av dagens situation i USA även om det naturligtvis kanske är lite grann ställt på sin spets. Vad som däremot är lite underligt är att det inte verkar ha skett någon teknisk utveckling att tala om under de trettio åren som förflutit från nutiden.

Personteckningen är lite ojämn. Olamina är mycket väl realiserad medan övriga personer är lite skissartade. Å andra sidan så är det en ganska naturlig följd av att boken är konstruerad som Olaminas dagbok. Det är inte mer än naturligt att den upptas till en stor del av hennes egna tankar och funderingar.

Nu känns det som om jag har låtit ganska negativ i mina omdömen och det var egentligen inte meningen. Parable of the Sower är en bra bok men den har en liten bit kvar till fulländning.