Janet Asimov: Murder at the Galactic Writers' Society (1995)

DAW, 316 sidor.

När jag först fick den här boken i min hand så trodde jag att det enbart var ett försök att pressa mer pengar ur namnet Asimov. Boken är inte bara skriven av Isaac Asimovs änka, den är också del två i en serie böcker som heter Isaac's Universe. Ingen falsk blygsamhet här, inte.

Efter att ha läst den så kan jag trots allt konstatera att det inte var riktigt så illa. Jag ska väl i och för sig inte beskylla den för att vara stor litteratur men det var i alla fall passabelt. Det finns dock vissa saker som får betraktas som mindre trovärdiga. Serien utspelar sig i ett universum där det finns sex stycken (kända) intelligenta raser. Dessutom finns det diverse lämningar efter en sjunde ras som verkar ha varit minst lika högt utvecklad som de övriga men som ingen vet någonting om. Dock så kan alla dessa raser utom en vattenlevande vistas i samma atmosfär. Trots denna likhet så ser de väldigt olika ut i övrigt, en är maskliknande, en fladdermusliknande och en ett slags ganska orörlig klump som dock kan dela upp sig till massvis med små lättrörliga komponenter och sedan återförena sig.

För att göra det helt klart att det hela bygger på Isaac Asimovs ideer så är huvudpersonen Arda en android utrustad med robotikens tre lagar och försedd med en ganska naiv inställning till omvärlden. Detta ger naturligtvis författaren tillfälle att flika in förklaringar till hur saker och ting fungerar i världen allt eftersom androiden kommer underfund med det. Till exempel så kommenterar hon ideligen hur irrationella de uttryck människorna använder sig av är om man tar dem bokstavligt. Som tur är så har hon gått en kurs i talspråk så hon klarar sig bra. Det verkar lite skumt att förståelse av idiom inte skulle vara en standardkomponent i en android vid det laget utvecklingen har kommit så långt att man inte ser skillnad på en människa och en android.

Handlingen är ett mordmysterium, åtminstone på ytan. Som sig bör i en sådan recension så tänker jag inte avslöja mer än så om någon skulle få för sig att läsa boken.

En kul detalj är att till sin hjälp för att lösa problemet har Arda sin arbetsgivare, författaren Fortizak som är en mycket klent förklädd kopia av Isaac själv. Han säljer kopiösa mängder av allt han skriver, han skriver både romaner och populärvetenskap, han arbetar ständigt, han vägrar att lämna jorden (Asimov var flygrädd). Till och med namnen är nästan samma. Jag undrar vem den genomosympatiske författaren Granston är baserad på?