Sheri S. Tepper: Shadow's End (1994)

Bantam Spectra, 388 sidor.

Av någon anledning så hade jag svårt att bestämma mig under tiden jag läste Shadow's End om jag tyckte om den eller inte. Anledningen till att jag inte skulle tycka om den är att den var ganska tung att komma in i. Trots att jag mer eller mindre läste den i ett svep (och framför allt inte parallellt med ett par andra böcker som jag i allmänhet gör) så tyckte jag att det gick ganska segt att läsa den. Nu när jag har läst ut den så är jag inte så säker vad jag ska tycka längre. När jag ser tillbaka på den så kan jag bara konstatera att det är en av de där böckerna som är mycket bättre efter att man har läst dem än under tiden man håller på.

För hundra år sedan så drabbades några av de då koloniserade världarna av en oförklarad katastrof. Alla människor som fanns där försvann helt enkelt, spårlöst. Det verkade som om de helt enkelt gått upp i rök, då det här och där fanns högar med kläder kvar där en människa varit. Katastrofen skylldes på en ras som ingen sett (eller ens vet existerar) som man kallar för ularians eftersom de drabbade världarna låg på en linje som pekar mot ett system med det namnet. Nu verkar det som om samma sak håller på att hända igen. Återigen har människor försvunnit. Denna gång har man dock en person kvar i den drabbade kolonin, och eftersom hon har implantat så kan man spela in hennes sinnesintryck och på så sätt få reda på att någonting är på gång.

Lutha Tallstaff skickas ut för att försöka få fram information om vad det egentligen är som pågår och se om det går att förhindra på något sätt. Hon är lingvist och också mor till ett avvikande barn. Hennes son, Leely, är i sexårsåldern men kan fortfarande inte tala. Han verkar inte ha någon som helst förståelse för hur hans omgivning förväntar sig att han ska förstå utan försöker så ofta som möjligt att klä av sig alla sina kläder och måla på någon tillgänglig yta, oftast med avföring, lera eller något annat socialt oacceptabelt medium.

Luthas uppdrag är att finna Leelson Famber eftersom han kan förväntas ha intressant information. Leelson är också far till Leely och en av de sista personer som Lutha vill träffa eftersom han har övergivit henne och Leely då han på grund av sin religion inte tycker att Leely är en riktig människa. Att lokalisera Leelson på planeten Dinadh visar sig vara ganska enkelt Ð men bara början på problemen.

På Dinadh så råder ett strikt religiöst samhälle som jag tycker porträtteras väl. Det vimlar av tabun och ritualer. Ju längre fram i boken man kommer, desto större förståelse får man för religionen och hur den har uppkommit.

Ett tema som går genom boken är kvinnoförtryck. Lutha skickas iväg på uppdraget mot sin vilja för att hon är den enda som kan komma in på planeten Dinadh. Eftersom hon och Leelson har ett barn tillsammans så är de gifta enligt Dinadhsk lag och det är endast släktingar till personer på planeten som släpps in utan en massa krångel. På Dinadh så träffar vi på två olika systerskap som betraktas som något slags undermänniskor. Det första är "skuggorna" som består av personer som inte passat in i samhällets ram och som inte heller velat bli modifierade för att passa in. Om de går med på att leva som tjänare som ingen ser så tillåts de att leva vidare omodifierade och leva ut sina aggresioner i virtuella verkligheter. Det andra är "kvinnorna med slöja". När en kvinna på Dinadh blir med barn första gången så måste hon genomgå en ritual som i de flesta fall inte ger henne några men men som förstör ansiktet på de övriga. Dessa lever resten av sitt liv med en slöja för ansiktet och betraktas, liksom skuggorna, inte som riktiga människor och tillåts till exempel inte få barn. Mot slutet av boken så får vi reda på både vad som händer vid den här ritualen och varför den existerar och det understyker att männen i samhället låter kvinnor lida för att ge övriga ett bättre liv.

Tepper slår också ett slag mot miljöförstöringen. I det samhälle som målas upp i boken så finns det så mycket människor att det är problem att få tillräckligt med mat åt alla. För att råda bot på det så bygger man om alla planeter man koloniserar så att de ska ge så stor avkastning av mänsklig mat som möjligt. Detta sker bland annat genom att allt annat djurliv utom de absolut nödvändiga arterna avlägsnas efter att deras arvsmassa har lagrats i en databank för att kunna återskapas när tillgången på mat har blivit bättre. Likaledes så byts de flesta sorternas växter ut mot andra arter som är vindpollinerade och som kan överleva utan hjälp från djur. Senare i romanen får vi se det här förfarandet ur ett annat perspektiv och det visar sig då att det kanske inte alltid är så fördelaktigt som det kan verka.

På det hela taget så tycker jag att Shadow's End är ganska trevlig även om den var lite trög att komma in i. Både Dinadh och dess seder och religion tycker jag beskrivs på ett övertygande sätt. Allting dras samman till en koherent lösning i slutet även om man inte tror det ibland. Vissa av lösningarna är uppenbara (åtminstone delvis), andra förvånade mig.