Marion Zimmer Bradley: The Mists of Avalon (1982)

Sphere, 1009 sidor.

The Mists of Avalon är naturligtvis en version av Arthursagan. Extended remix skulle man kunna säga. Trots att jag har spätt ut läsandet av den över en period av säkert fem år så har jag fortfarande inte lyckats bestämma mig för om jag tycker om den eller inte. Den är väldigt pratsam och innehåller massvis med personer som man dock successivt tycker sig bli ganska väl bekant med. Naturligtvis kan det vara svårt med alla som heter nästan likadant men det är någonting man vänjer sig vid. Helst skulle jag velat ha den lite tunnare men jag får nog trots det bestämma mig för att den ska få godkänt.